För tre år sedan gav jag ut boken Varför försvinner våra kronjuveler? Där gick jag igenom en rad anmärkningsvärda företagsaffärer under senare decennier där Sverige tappat det ena efter det andra av våra förnämsta företag. Boken innehåller ett avsnitt om landets tidigare största företag Volvo och hur det missköttes under Pehr G Gyllenhammars ledning, för att sedan styckas. Volvos personbilsbolag såldes för en spottstyver till amerikanska Ford 1999 som misskötte det till ruinens brant, för att sedan ge upp 2010 och slumpa bort det till det kinesiska företaget Geely. Under kinesernas ägarstyrning och den synnerligen kompetenta chefen Håkan Samuelssons ledning har därefter Vovo Cars haft en fantastisk resa tillbaka till ett framgångsrikt personvagnsföretag.

Det som var kvar av Volvo i Sverige i form av börsnoterade AB Volvo var det gamla företagets verksamheter inom lastbilar, bussar och entreprenadmaskiner. Storägare i AB Volvo har varit en rad finansiella aktörer såsom Industrivärden, investmentbolaget Cevian samt några banker och pensionsfonder. Under ledning av den nuvarande VD:n Martin Lundstedt som hämtades 2015 från konkurrenten Scania, har företaget efter en ganska medelmåttig utveckling under de tidigare VD:arna, haft ett uppsving. Pådrivande i utvecklingen av företaget har varit Cevians ägare Christer Gardell.

Idag annonseras att Cevian sålt sin andel i AB Volvo till Geely som redan är ägare till Volvo Cars AB som gör personbilarna. Den affären är med säkerhet inte sist ordet i Volvos utveckling. Man kan inte annat än uttrycka sitt beröm till Christer Gardell för en lysande affär för Cevians del.

AB Volvo får nu en ägarstruktur med en stor operativ ägare i Geely vars affärsidé är fordonsindustri och några rena finansiella ägare. Självklart går inte Geely in i AB Volvo bara som en kapitalplacering, utan man har sannolikt en långsiktig operativ plan för sitt ägande i AB Volvo och Volvo Cars AB. Geely har därtill en speciell ställning eftersom helägda Volvo Cars sitter på halva ägandet i varumärket Volvo.

Nya bud på återstående aktier i AB Volvo ligger i korten, och om de är attraktiva kan knappast dagens övriga finansiella ägare avstå från att sälja sina passiva innehav. Vad har man att sätta emot som kan gynna Volvos utveckling? Med Geelys kontroll över halva ägandet av varumärket blir det svårt att mobilisera någon annan intresserad operativ aktör. Vi bör således räkna med att dagens affär är första steget i en återförening av AB Volvo med personvagnsaffären. Det gamla fina Volvo återuppstår i sin forna skepnad – men med kinesiska ägare. Ännu en kronjuvel har lämnat svenskt ägande.

För Volvo som företag tror jag det kinesiska ägandet är bingo. Enligt Gardell ska affären kopplas till Geelys styrka i sammanhangen kompetens kring den kinesiska marknaden, elektrifiering och självkörande bilar. Han menar att jag tänker inte så mycket kring det förutom det faktum att de har gjort ett väldigt bra jobb som ägare i Volvo Cars vilket gav oss ytterligare tillförsikt i att lämna över ägandet till Geely. Det är fantasiskt vad som skett med bolaget om man jämför med vad som skett under Fords ägande. I övrigt gör vi inga reflektioner.

Dels har Geelys ägande ju visat sig ytterst framgångsrikt i Volvo Cars och dels tror jag att tyngdpunkten i världens fordonsindustri snabbt förflyttas till Kina. Orsaken till detta är dels det faktum att Kina och övriga Asien framöver blir den i särklass största marknaden för bilar och andra fordon, dels gör Kina en jättesatsning på ett teknikskifte från förorenande omoderna förbränningsmotorer till eldrift. Det senare drivs av starka politiska incitament för att få bort förbränningsmotorer ur de stora städerna för att förbättra luftkvaliteten.

Västvärldens bilindustri har varit helt fixerade vid att minska sannolikt harmlösa koldioxidutsläpp och har därvid glömt de verkliga miljöproblemen med förbränning i form av kväveoxider och giftiga partiklar. Senare års skandaler med miljöskadliga utsläpp från koldioxideffektiva dieselbilar talar sitt tydliga språk. Teknikutvecklingen på batteriområdet har på senare år gått fort och inom bara fem år kommer de stora biltillverkarna att kunna erbjuda elbilar med 1000 km aktionsradie per laddning. Pionjären på området Tesla har även i dagarna visat att eldrift av lastbilar och bussar är ett i högsta grad realistiskt alternativ. Volvo kan räkna med att få stor nytta av den kinesiska satsningen på elfordon, vilket rätt utnyttjat kan gynna Volvo i konkurrensen med sina europeiska konkurrenter.

Jag kan förstå att många känner en oro idag för att kineserna på sikt skall ta Volvos fina produkter och flytta tillverkningen till Kina, för att senare även lyfta över teknikutvecklingen. Det är nu upp till det svenska politiska etablissemanget att vara lyhörda för de villkor som kineserna upplever som attraktiva för att ha kvar Volvos bas i Sverige.

Den enda oro jag känner inför denna affär är att våra ofta väldigt naiva och okunniga politiker skall sabba de stora möjligheterna för en fortsättning för Volvos framgångar i Sverige.

Lars Bern