Samtidigt som klimatfrågan sjunker tillbaka inom den internationella opinionen till jumboplatsen enligt FN:s nyligen publicerade världsomfattande opinionsundersökning av prioriterade verksamhetsområden, rasar klimatdebatten vidare i Sverige. Våra MSM pumpar enträget ut nya och gamla slitna larm, trots att alla de gamla larmen från Al Gores film En Obekväm Sanning som kom 2006, visat sig vara helt felaktiga och inget av det han påstod skulle hända har inträffat. För detta falska dokument tilldelades Gore Nobels fredspris av det norska etablissemanget. Våra egna klimatlarmare Anders Wijkman, Johan Rockström, VäderPär m.fl. har likaledes haft fel i alla sina tvärsäkra förutsägelser under de senaste 20 åren.

Den stora köldknäppen i centrala Europa med hittills uppåt 50 personer som frusit ihjäl, har lockat fram både klimatalarmister och klimatskeptiker i vår debatt. Alarmisterna framhåller att kölden och all snön (ända ner till Egyptens pyramider) beror på att det är onaturligt varmt i Arktis och klimatskeptikerna menar att det beror på att klimatet blivit kallare. Sanningen är den att det som sker inte kan tas som något tecken på någon klimatförändring överhuvudtaget. Det vi upplever är vårt gamla vanliga klimats normala variabilitet och att några klimatförändringar inte kunnat observeras de senaste 20 åren, bara en massa extrema men normala väderhändelser som här och där slår nya rekord på samma sätt som de alltid gjort.

Visst, jorden har sedan den Lilla istiden upphörde i mitten av 1800-talet blivit halvannan grad varmare fram till sekelskiftet. Därefter har denna uppvärmning avstannat i nu snart 20 år. Den Lilla istiden som härjade under 1600- och 1700-talet sammanföll med en låg solaktivitet som brukar påverka vårt klimat åt det kallare hållet. Så har det även varit tidigare. Den danske världsberömde forskaren Henrik Svensmark har en intressant hypotes om hur detta samband mellan solfläcksaktiviteten och jordens medeltemperatur ser ut. Hans hypotes förklarar den lilla uppvärmning som vi kunnat notera efter att Lilla istiden upphörde, den berodde enligt honom på att antalet solfläckar ökade markant under denna period. Av allt att döma går nu åter solen in i en period av färre solfläckar och har Svensmark rätt så innebär det att vi går mot kallare tider.

Jokern i leken är människans klimatpåverkan från våra utsläpp av växthusgaser som läggs på den inverkan som vårt förhållande till solen har. Vad klimatlarmen handlar om är givetvis bara det man tror om mänsklig påverkan, för då kan man göra politik av frågan. Det har vi som bekant gjort och hela etablissemanget i västvärlden snöade till en början in på tron att vi är på väg att tippa över klimatutvecklingen i katastrofal riktning. Denna rädsla har skickligt utnyttjats av de globalistiska intressen som vill få oss att acceptera en överstatlig styrning av världens energianvändning. Eftersom samma intressen sitter på den ekonomiska makten över forskningsanslagen och kontrollerar i stort sett alla viktigare MSM, har debatten blivit totalt enkelriktad och avvikande uppfattningar har effektivt sopats under mattan.

Nu när det efter flera decennier av klimatskrämselpropaganda (allt började med FN:s miljökonferens i Rio 1992) inte visat sig inträffa några betydande klimatförändringar börjar frågan tappa i intresse runt om i världen. USA:s nya president Trump tillhör skeptikernas skara och kommer att kräva att länder som Kina och Indien går med på bindande minskningar av sina växthusgasutsläpp för att han skall skriva på något klimatavtal. Och det kommer inte att inträffa, Kina kommer aldrig att överlåta sin energipolitik till ett överstatligt organ. Därmed kommer frågan att tyna bort och dö så länge som klimatet förblir normalt som nu.

Kina, Indien m.fl. utvecklingsländer ökar i snabb takt sina växtgasutsläpp och ger vaga löften om framtida begränsningar om flera decennier. I dessa länder har uppmärksamheten kring koldioxiden minskat och istället har man uppmärksammat att man har riktiga miljöproblem med verkligt miljöskadliga utsläpp av kväveoxider, sotpartiklar, PAH m.m.. Denna insikt har spridit sig till Europa där vi blivit uppmärksamma på, att de dieselbilar som politikerna lockat medborgarna att köpa för att minska på de sannolikt harmlösa koldioxidutsläppen, släpper ut verkliga föroreningar. Plötsligt skall man nu förbjuda dessa dieselbilar som man för bara några år sedan premierade. Kina och Indien förbereder en massiv övergång till eldrivna bilar.

I Sverige rasar dock debatten om växthusgaserna vidare som om inget hänt i omvärlden. Våra MSM fortsätter att med tröttsam enformighet kabla ut gamla larm som för länge sedan visat sig vara falska och man hittar ständigt på nya i ett krampaktigt försök att hålla frågan levande. Några nätverk (Klimatsans och Stockholmsinitiativet) med främst äldre med mig jämnåriga herrar har försökt bjuda tappert motstånd, men utan någon större framgång. I dagarna har man arrangerat en konferens i Mölndal – Climate Sense 2018 – där man presenterade vad man menade var bevis för att växthusgasernas roll är överdriven och felaktigt uppfattad. I lördagens SvD har tidningens alarmistiska reporter Jenny Stiernstedt, en halvannan sida långt reportage från konferensen där hon på ett nedlåtande sätt förlöjligar konferensdeltagarna och arrangörerna. Jag har vid upprepade tillfällen pekat på hur samma reporter i SvD systematiskt sprider falska uppgifter om klimatet.

Sannolikt är sanningen den att växthusgaserna har en påverkan på jordens temperatur på det sätt som ledande forskare länge hävdat, men den är ganska begränsad. Koldioxidhalten i atmosfären ligger nämligen nära den gräns där dess effekt är mättad, gasen har redan absorberat nästan all värmestrålning inom sitt frekvensområde och kan inte absorbera mycket mer. Så framtida haltökningar får en ringa ytterligare växthuseffekt. Detta vet alarmisterna och de har därför lanserat hypotesen att koldioxidens lilla inverkan även påverkar andra växthusgasers absorption. Det finns dock hittills inga observationer som ger stöd åt den hypotesen.

Det för givetvis ingenstans att som de nämnda nätverken gör, försöka bevisa bort koldioxidens växthuseffekt. Man borde istället fråga sig om denna överhuvudtaget kommer att utgöra något stort problem. Hittills är ju den helt dominerande effekten som utsläppen haft på vårt ekosystem att det växer väldigt mycket bättre och att tidigare ökenområden växer igen. Alarmisten Anders Wijkman har i decennier försökt sprida den falska uppfattningen att öknarna växer. Den ökande koldioxiden har paradoxalt nog varit den viktigaste faktorn efter kriget som stärkt ekosystemet och gjort det mer hållbart.

Jag har tidigare skrivit om de verkliga hållbarhetsproblem som världen har. För att gradera vad som är och inte är hållbart bör man utgå från Bruntlandkommissionens definition att tillgodose behoven hos dagens generation utan att äventyra för kommande generationer att tillgodose sina behov eller mer heltäckande att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov. Hållbarhet bör givetvis utgå från människan, vilket även kräver att man inte utarmar framtida ekosystem. Det rör sig alltså om vad som hotar våra liv och vår hälsa och vad som hotar den biologiska mångfald som är en nödvändig förutsättning för ett levande framtida ekosystem och framtida generationer.

Som jag pekade på tidigare så har hittills den ökande koldioxiden stärkt ekosystemet genom att det växer bättre. Koldioxid är ju den viktigaste komponenten tillsammans med vatten och solstrålning i växternas fotosyntes. Netto har den ökande halten inte kostat ett enda människoliv utan snarast sparat kanske miljontals som annars skulle ha svultit ihjäl.

Det som till skillnad från växthusgaserna redan nu orsakar tiotals miljoner förtida årliga dödsfall och hundratals miljoner sjuka är industrijordbruket och dess massiva jordförstöring och utarmning av den biologiska mångfalden. Industriellt brukad jordbruksmark innehåller mindre än en fjärdedel så mycket organiskt levande jord som organiskt odlad mark. Den är därtill långt sårbarare för olika former av jordförstöring genom erosion från vind och vatten. Produkterna som kommer från industrijordbruket är på många sätt främmande för människans metabolism och orsakar därför olika autoimmuna reaktioner och högt blodsocker, som är inkörsporten till dagens metabola sjukdomspandemi. Utöver detta sker det industriella jordbruket med hjälp av en massiv insats med kemiska gödselpreparat och växtgifter som tar kål på den biologiska mångfalden.

Vi borde således ägna oss åt den tickande bomben som industriellt jordbruk utgör istället för att bråka om och kasta pengar efter ett ickeproblem som mänsklig klimatpåverkan. Orsaken till att vi beter oss så här ogenomtänkt och vansinnigt, är att klimatlarmen främst lanserades för att skrämma fram globalismens överstatlighet. Industrijordbruket är en integrerad del av globalismen och försvaras frenetiskt av de enorma ekonomiska intressena bakom den. Globalisternas MSM pumpar dagligen ut propaganda mot att hälsomedvetna köper ekologisk mat vilket hotar deras marknad för industrimat.

Det vore klädsamt om SvD:s Jenny Stiernstedt ägnade sin energi åt verkliga hållbarhetsproblem istället för att förolämpa ett gäng äldre herrar som försöker skapa balans i debatten. Då skulle hon och SvD kunna göra en insats för mänskligheten.

Lars Bern