Efter Andra Världskriget var Sverige och flertalet västländer demokratier, inte bara till namnet utan även de facto. Vi hade fri och lika rösträtt för alla vuxna och vi hade möjlighet att påverka inriktningen av politiken i landet via röstsedeln. När jag engagerade mig politiskt redan för 60 år sedan, kunde vi välja mellan olika värdegrunder med Högern som stod för en konservativ och nationalistisk, Folkpartiet som stod för en frisinnad och liberal, Bondeförbundet som slog vakt om jordbrukarnas och landsbygdens intressen och Socialdemokraterna som tillsammans med Kommunisterna ville omdana samhället i en socialistisk riktning. Den stora ideologiska skiljelinjen gick mellan de borgliga partierna som ville ha en marknadsekonomi med fritt företagande och vänsterpartierna som ville socialisera företagen. Det kändes ytterst meningsfullt att gå och rösta i valen och skillnaden mellan värdegrunderna som stod mot varandra var tydlig.

De fria valen i västländerna gav oss ett moraliskt tolkningsföreträde före samhällssystem som inte tillät folkviljan att komma till tals. Kontrasten mot kommunistländerna som tvingades att stänga in sina medborgare bakom järnridån var tydlig.

Parallellt med demokratins framväxt utvecklades ekonomin i västvärlden och vi kunde glädjas åt frukterna av en fantastisk ekonomisk tillväxt. De västliga företagen växte till jättekoncerner som spred sin verksamhet över världen och skaffade sig dominerande positioner på en rad marknader. Företagens, bankernas och deras ägares förmögenheter växte och därmed deras ekonomiska resurser för att även kunna påverka politiken i en för företagen och bankerna gynnsam riktning. Vid sidan av de politiska partierna växte det fram lobbyorganisationer vars främsta syfte var att driva storföretagens och deras allt förmögnare ägares globala intressen. En fortsatt ekonomisk tillväxt lanserades som politikens överordnade mål, en tillväxt som skulle visa sig öka de stora företagens och bankernas makt ytterligare.

Viktigt för de globala storföretagen och det internationella kapitalet var att motverka socialism och nationella regler som begränsade företagens och bankernas rörelsefrihet. Det blev viktiga mål att verka för borttagande av alla restriktioner för handel, kapitalrörelser och möjligheter att föra en nationell valutapolitik. Det blev även viktigt att ta bort restriktioner för människors (läs arbetskraftens) fria rörlighet genom öppna gränser. För att säkra detta började man att verka för att makt skulle föras över till överstatliga organ, där man kunde utöva stort inflytande såsom EU och olika FN-organ. Det gällde att skapa bästa möjliga villkor för de globala företagen att växa och optimera sin verksamhet utan att störas av nationella särbestämmelser.

Storföretagen och deras ägare insåg att för att åstadkomma det man ville uppnå, så måste man manipulera den demokratiska processen så att den gynnade den värdegrund som stämde bäst med deras globala intressen. Det första steget blev att skaffa sig kontroll över opinionsbildningen, vilket ledde till att en handfull privata företag skaffade sig ägarkontrollen över västvärldens MSM. Man styrde även medierna via sin annonsering, vilket i princip tog död på nationalistiska och socialistiska tidningar. På detta sätt kunde man föra ut den globalistiska värdegrunden och få den allmänt accepterad i samhället. Parallellt började man främst i USA att systematiskt stödja politiker som omfattade den önskade värdegrunden. Man har där gått så långt att USA av många inte längre ses som en demokrati utan mer en oligarki, där de förmögna styr som det behagar dem. Vi har på senare år även sett tydliga tecken på en liknande utveckling i Europa, där mycket rika personer använder sina pengar för att också korrumpera våra politiker.

Nyligen har Oxfam konstaterat att den hyllade tillväxten till 82% som väntat hamnar hos den rikaste procenten, medan halva jodens befolkning inte får någonting. De rikaste ökar sin makt och de fattiga får allt mindre politiskt inflytande.

I Sverige kan man lätt se hur den ideologiska bredden under trycket från de allt starkare ekonomiska intressena, snabbt smälte ihop runt det man idag kallar mitten. Många politiker lierade sig allt mer öppet med de stora ekonomiska intressenterna. Den sista riktiga ideologiska striden var den s.k. löntagarfondsfrågan. Olof Palmes regering som tillträdde efter valsegern 1982 genomförde förslaget under häftig opposition från näringslivets företrädare, men även internt inom socialdemokratin hade tveksamheten vuxit sig stor redan då. Många av landets rikaste familjer emigrerade i protest. Efter att Palme mördats 1986 smälte snabbt stödet för fonderna ihop och socialdemokraternas nya ledare Ingvar Carlsson lovade att några löntagarfonder aldrig mer skulle införas efter att dessa avskaffats i början av 1990-talet. Och miljardärerna flyttade hem.

De starka ekonomiska intressenterna hade lyckats med sin påverkan och även Socialdemokraterna blev ett mittenparti som tillsammans med de borgliga flockades runt den globala liberala värdegrunden som storföretagsintressena drivit fram. T.o.m. Vänsterpartiet, det gamla kommunistpartiet, slöt i flertalet frågor upp bakom kapitalets globalistiska värdegrund, borta var de gamla slagorden mot monopolkapitalet.

En hyperförmögen elit med en globalistisk liberal värdegrund hade tagit makten i Sverige och i hela västvärlden.

 

Allmänheten får voice

Så för några år sedan så växte Internet med sina sociala medier fram. Därmed kunde vanligt folk, som sett sin valfrihet krympa ihop till en smal rännil i mitten likt det gamla Sovjet, börja uttrycka vad de tyckte och därmed vaknade på nytta gamla breda värderingar om nationalism och konservatism till liv igen. I land efter land i västvärlden växte det snabbt fram nationalistiska politiska rörelser som opponerade mot den politiska elitens liberala globalistiska despoti. Politiker som likt Donald Trump blivit valda på ett program utanför elitens värdegrund förföljs systematiskt med smutskastningskampanjer i globalisternas medier. Att sådana politiker kunnat marknadsföra sig på sociala medier utmålas som skandaler som måste stoppas.

Reaktionen från den politiska elitens sida visar med kuslig tydlighet, hur den demokrati som vi i väst varit så stolta över och som gett oss en sorts moraliskt tolkningsföreträde i världspolitiken inte längre fungerar. De politiska rörelser som motsätter sig den liberala globalistiska värdegrunden utmålas som rasister och odemokratiska och etablissemanget gör sitt yttersta för att hindra dem från att uttrycka sina åsikter och söka politiska mandat. Det styrande västliga etablissemanget drar sig inte för rena lögner och False Flagoperationer i försöken att tysta den växande folkliga oppositionen. I spetsen går de stora företagens MSM som pumpar ut Fake News och på olika sätt försöker censurera vad som får skrivas och sägas på sociala medier. Självklart är alla åsikter som avviker från den globalistiska värdegrunden portade från alla ledande MSM såsom SVT, SR, SvD, DN m.fl..

De väljare som i god demokratisk anda sökte en annan politik än elitens värdegrund berövades allt politiskt inflytande för tre år sedan. Alla etablissemangets 7 mittfårepartier slöt upp bakom den s.k. Decemberöverenskommelsen vars enda syfte var att cementera elitens åsiktsdiktatur.

Den rödgröna svenska regeringen försöker nu desperation driva igenom en lag som strider mot grundlagen för att tysta de politiska strömningar som strider mot den globalistiska värdegrunden. Precis som i alla historiens diktaturer och auktoritära system försöker det styrande etablissemanget tysta oppositionen genom odemokratiska lagar som inskränkningar i yttrandefriheten. Personer som kommer ut som Sverigedemokrater får yrkesförbud till offentliga befattningar och utesluts ur elitens fackföreningar. Ren förföljelse av oliktänkande likt den som förekom i Sovjet alltså. Förment liberala tidningar inom MSM kräver att partier utanför elitens mittfåra inte skall få framföra sina åsikter i sociala medier.

Den fråga som jag och många sanna demokrater i min omgivning står inför nu när nästa val närmar sig är, hur vi skall rösta om vi har en demokratisk liberal eller konservativ övertygelse, men inte vill medverka till den ytterst obehagliga odemokratiska förvandlingen av vårt samhälle som den politiska eliten numer ägnar sig åt.

Det som pågår i vårt samhälle är inte längre demokrati. Vi har förlorat vår moraliska kompass!

Lars Bern