Mina intryck av Kina

För cirka fem år sedan skrev jag en av mina första artiklar, som publicerades på debattsajten Newsmill, som ju tyvärr lades ner en kort tid därefter och artiklarna där är inte längre tillgängliga. Lars Bern hade sedan vänligheten att i september 2016 åter publicera artikeln i en något nerkortad version på detta forum. Nu ca fem år efter publiceringen på Newsmill är det kanske tid att återigen göra en jämförelse mellan utvecklingen i Kina och jämföra den med vad som händer i Sverige och Europa.

 

Bakgrund

Shanghai, där jag bor, är väl antagligen Kinas mest utvecklade område, där många kineser vill leva, arbeta och bo. Precis som i Stockholm har därför bostadspriserna rakat i höjden. Den bostad familjen köpte för ca 10 år sedan har väl ökat i pris ca 500%. Ändå är Shanghai en magnet, som drar till sig folk från hela landet, ty de flesta och mest välavlönade jobben finns här. Under de nästan 25 år jag har bott här, har Shanghai ökat från ca 12 miljoner till ca 25 miljoner invånare. Man har alltså integrerat ca en halv miljon människor varje år. Alla bor någonstans och alla, som vill, har jobb. Lönerna har väl, särskilt om man räknar i svenska kronor, mer än tredubblats. Medellönen i Shanghai är idag ca 8000 RMB, vilket motsvarar ca 11.500 SEK. Alla, som har haft bostad sedan en lång tid tillbaka, bor billigt, medan de, som flyttat in senare och tvingats ta höga banklån för att köpa en bostad, tvingas jobba mycket för att klara amorteringarna precis som i Stockholm. När man jämför löner måste man också ta hänsyn till köpkraften efter skatt. På de här normala nivåerna är skatterna mycket låga i Kina, nästan ingen moms på mat, billiga transporter etc. Maximala marginalskatten i Kina är 45%, men då måste man rätt högt upp i inkomstskalan och en tunnelbanebiljett i Shanghai kostar 4 SEK för 6 km, sedan ytterligare 1.40 SEK för varje 10 km. Maxpriset är ca 20 SEK.

 

Infrastrukturutbyggnad

I Kina görs oerhörda investeringar i infrastruktur. Tunnelbanor, höghastighetståg, motorvägar och flygplatser byggs ut i en rasande fart. Exempelvis tunnelbanan i Shanghai invigdes ungefär, när jag kom till Kina 1994, då med en linje med ca ett dussin stationer. Idag finns det 16 linjer omfattande 650 km med ca 400 stationer och 2020 tillkommer ytterligare några linjer med ca 150 km och med ca 100 stationer.

Höghastighetstågen har byggts ut till att omfatta minst 20.000 km och 2020 kommer det att vara 30.000 km. Idag åker man de 132 milen mellan Peking och Shanghai på ca 4,5 timmar och det kostar ca 700 SEK. Höghastighetstågen är inte bara en lyx för affärsresenärer, utan används även för daglig långpendling och lokalt resande mellan närbelägna städer. Den gamla järnvägen har rustats upp och elektrifierats och några gamla träsliprar ser du inte längre.

Motorvägar fanns knappt för 24 år sedan. Idag har hela landet täckts av motorvägar, såväl mellan regioner som inom de stora städerna. Det är givet att denna infrastrukturutbyggnad kan inte fortgå i evighe utan måste så småningom mattas av betydligt. Tänk efter vilka ekonomiska resurser, som då frigörs.

Jämför man detta med Sverige, så ser man hur efterblivna vi har blivit. Vi har svårt att underhålla vår befintliga struktur, så den inte faller sönder. Vi har ju inte ens motorväg hela vägen mellan Stockholm och Göteborg och mellan Stockholm och Malmö fattas också en liten bit genom Ljungby. Vi drömmer ju just nu om nya höghastighetsbanor, vilket, om de kommer till stånd, kommer att bli verkliga gökungar, som kommer att ta resurser från många andra investeringar och om man då inte bor i några av de få orter, som dess linjer kommer att serva, kommer man att ha mycket ringa nytta av alla de skattepengar, som kommer att förbrukas.

 

Förtagsamhet

Det, som startade Kinas utveckling, var när Deng Xiao Ping några år efter Maos död beslutade att Kina skulle bli kapitalistiskt. Han hade börjat med bönderna, som under Mao jobbade i kollektiv och staten tog hand om skörden. De fick sedan äta i kollektiva matsalar och fick ingen personlig ersättning för vad de producerade. Detta fick till följd att många miljoner människor svalt ihjäl. Deng ändrade systemet så att alla bönder fick behålla inkomsten från vad de producerade och på några år hade produktionen rakat i höjden och svälten försvann. Sedan utvidgades detta till att gälla all privat produktion och utländska företag inbjöds att investera i Kina. Lockade av den enorma folkmängden, de låga lönerna och den potentiella framtida marknaden kom de utländska investerarna i stora antal. Kinas ekonomi växte efter ett tag med tvåsiffriga procenttal varje år och växer fortfarande med procenttal (6-7%), som skulle göra viket land i väst som helst avundsjukt.

Ytterligare en fördel i Kina är regeringens mycket positiva inställning till företagssamhet. Utländska företag och utländska joint ventures åtnjöt många skattelättnader för de första årens vinster. Inhemska företag stöttades på allehanda sätt av både den centrala och de lokala regeringarna. En annan inte obetydlig reform, som det inte talas så mycket om, gjordes av Jiang Zhe Min, när han publicerade sina ”tre represents”. De går i korthet ut på, att du kan vara både företagare och kapitalist samtidigt, som du är en god medlem i kommunistpartiet. Den förhärskande attityden, som vi ser i det socialistiska Europa, att företagarna är arbetarnas fiender, finns inte i Kina. Regeringen är mycket intresserad av att hjälpa sina företagare, ty de inser, att det skapar jobb och välstånd och det anses inte fel att en god entreprenör bli rik.

Utvecklingen i Kina går fortfarande i en rasande fart och på många områden har man idag passerat Europa. Framför allt om man jämför med Sverige, som ju ligger i Europas utkanter.

Jag hör ibland lite trösterika förklaringar att Kina blivit dyrt och att företag startat att flytta ”hem” produktion till Europa. Jag ser inget av detta. De företag, som slår igen i Kina är de, som inte klarat av konkurrensen. Kina är också ganska nationalistiska och de inhemska företagen har ju en hel del både statliga och kommunala förmåner, som kanske inte syns så mycket utåt.

Produktion kräver ofta, att man har en stor mängd kompetenta underleverantörer runt omkring sig. Exempelvis tror jag, att förklaringen till framgångarna för fabriker i Småland tidigare inte bara beror på att smålänningarna är företagsamma, utan också på att det bildades kluster av fabriker, som kunde förse varandra med insatsvaror och tjänster. Kina har nu nått sådan storlek på sin produktionsapparat, att det blir oerhört svårt att konkurrera med den och den inhemska marknaden har, genom det ökande välståndet, blivit mycket attraktiv. Det ger också Kina oerhörda volymfördelar, som gör det svårt att konkurrera kinesiska lokala företag.

Man jobbar i Kina också hårt med att utveckla landsbygden. Många välutbildade agronomer flyttar tillbaks till landet och introducerar nya avancerade odlingsmetoder. Det gör att mer pengar fördelas ut till landsbygden.

 

Skolan

En viktig beståndsdel av ett lands välstånd och för välståndets fortlevnad är skolsystemet. Och nu talar jag om företeelser, som löper över flera generationer. I ett land, som har en högutvecklad industristruktur, med ett stort behov av välutbildade människor och vill fortsätta att vara på topp måste skolan och universiteten förse dessa industrier och It-företag osv. med ny välutbildad arbetskraft, allteftersom de gamla experterna pensioneras ut. Ny teknik tillkommer också hela tiden, som kräver nya välutbildade människor.

Kina har insett detta och i Kina satsas oerhörda summor på utbildning, inte bara av staten utan också föräldrarna, som är mycket måna om, att deras barn får så god utbildning som möjligt.

För tillträde till högre utbildning efter grundskolan har man landsomfattande examensprov, både för inträde till gymnasiet och sedan till universitetet. Dessa prov bedöms sedan centralt av andra än elevens lärare. Detta har skapat ett rättvist system, där alla barn i teorin har samma chans. I verkligheten så betyder föräldrarnas engagemang och pengar mycket. Redan i grundskolan satsar föräldrarna mycket på barnens utbildning och köper extrakurser på helgerna. Marknaden för extrakurser för grundskoleelever lär vara 800 miljarder CNY. Multiplicera det med 1,4 för att få det i SEK. Barnen får jobba hårt med studierna och i någon mån går det givetvis ut över deras sociala uppfostran, då de får för lite tid över till att umgås. Detta system har också haft ett stort inflytande på bostadsmarknaden, så kvadratmeterpriset på bostäder i områden, där de bra skolorna är belägna, är betydligt högre än i områden med mindre bra skolor.

De föräldrar, som har det bra ställt, kan ju, om barnen inte kommer in på en bra skola, skicka sina barn till utländska gymnasier och universitet i t.ex. USA eller England, där skol- och universitetsutbildning är en stor business. Jag har hört siffror att antalet kinesiska barn i utländska skolor och universitet uppgår till drygt en halv miljon.

Jag har själv haft ett son i den kinesiska grundskolan och när han sedan åkte till ett svenskt IB-gymnasium klarade han sig mycket bra utom kanske i svenska, eftersom det är hans tredjespråk. Han blev dock erbjuden hemspråksundervisning i kinesiska. Men vi avböjde det erbjudandet. En viktig del av integreringen av invandrare måste ju kunskaper i svenska vara, så hemspråksundervisningen tar ju resurser från svenskundervisning och integreringen fördröjs.

Jag blir mycket förskräckt, när jag hör hur idag politisk korrekthet i skolan blir viktigare än fakta baserad undervisning. (KTH)

 

Demografi

Kineserna har ju en åldrande befolkning liksom i Europa. Framför allt enbarnspolicyn, som infördes efter Maos död, har ju gjort att antalet unga har minskat. Befolkningen ökar fortfarande något, men jag tror att det boror på att levnadsstandarden har ökat och livslängden har gått upp. Om ca 10 år kommer befolkningen att börja minska. Många i väst anser att detta kommer att bli ett stort problem i Kina. Samma argument har ju använts för att försvara massimmigrationen, som sker i Europa. Nästan den enda immigration, som äger rum i Kina, är olika experter, som kommer hit temporärt för att t.ex. leda västerländska företag. När deras uppdrag är slutfört åker de härifrån. Jag tror inte demografin kommer att bli ett så stort problem, som vi tror. Potentialen för rationaliseringar i fabriker och kontor i Kina är enorm, så allteftersom arbetskraftsbristen uppstår och lönekostnaderna pressas upp och arbetslösheten är låg kommer en effektivisering av verksamheterna att höja produktiviteten, så man får råd med pensionerna.

Enbarnspolicyn har ju ofta kritiserats i väst som varande odemokratisk. Som jag ser det är Kina det enda land i världen, som långsiktigt tänker på sina egna medborgare. Mao uppmuntrade ju barnafödande och folkmängden ökade explosivt. Kineserna såg hur detta var långsiktigt ohållbart och införde därför enbarnspolicyn. I väst finns nästan inga tankar åt det här hållet. Snarare tvärtom, så uppmuntrar ju många en ohämmad immigration, som ju inte är långsiktigt hållbart, om man vill bibehålla någon form av välfärd i framtiden. Sanningen är ju att tittar man på FNs prognoser för befolkningsutvecklingen i världen, så finns det ju nästan en oändlig tillgång på potentiella migranter. Se min artikel om detta på detta forum. Enligt min mening borde ju världens u-hjälp användas till att försöka begränsa befolkningsexplosionen, även om det för nästa generation redan är för sent.

-ismer och –ister och andra nyspråksuttryck

Debatten i Europa är full av olika –ismer och -ister. Med det menar jag att debatten är full av ord som rasist, fascist och nazist. Det är ju ord som tom används av vår statsminister i riksdagsdebatterna. Andra nysvenska ord är ”Värdegrund”, ”Alla likas värde”, ”Transgender” etc. Många av dessa nya ord har jag inte ens förstått innebörden av. Vad är postmodernism, intersektionalitet för något?

Vågar man sig på ett par ord om feminism. Feminismen i Europa och Asien är två skilda ting. I Europa är det att ropa ut att kvinnorna är lika maskulina som männen, medan i Asien betyder det att kvinnorna försöker att vara så feminina som möjligt. Det betyder inte att kvinnorna, som arbetar i t.ex. industrin har lägre lön eller tillsätter färre chefspositioner . I de företag jag har lett, har det snarare varit tvärt om, fler kvinnor har befordrats än män. Kina är väl det land i Asien där kvinnorna har den starkaste ställningen.

Går du på en bilutställning här är varje monter full av vackra damer, som presenterar produkterna. Jag tyckte synd om Volvo häromåret, när de blev påhoppade av svensk press, för att de använde vackra damer på en utställning, så de föll förstås för trycket och avskedade dem. TV reklam är likadant, mycket vackra damer, som gör reklam för olika produkter. Det anses inte som något diskriminerande här.

 

Kinas utvecklingsfaser

Fas 1

Som jag upplever Kina, genomgår landet faser i sin utveckling. Den första fasen, efter det Deng Xiao Ping lade om kursen, var att utnyttja utländska investeringar och know-how för att bygga upp en industriell infrastruktur. Man uppmuntrade utländska företag att förlägga produktion i Kina, eftersom det var billigt att producera här och man behövde invesetringskapital. Man lockade med skattesubventioner, billig arbetskraft och för arbetsgivaren gynnsam arbetslagstiftning och relativt passiva fackföreningar. Staten var mer intresserad av antalet jobb än att beskydda den enskilde arbetstagaren. I väst, där kvartalskapitalismen är det stora rättesnöret, lyssnade kapitalisterna och företagen satte upp shop i Kina i en otrolig takt. Tillväxten under den tiden var minst 12% om året. Ingen i väst tog sig en funderare på, om detta skulle gynna väst i det långa loppet eller om man sköt sig själv i foten eftersom medelklassen i väst skulle bli mycket fattigare och inte ha pengar att köpa alla deras produkter. Nu är det nästan försent och det kommer att vara en lång uppförsbacke att få igång industrin i väst igen. Trump försöker på alla sätt att uppmuntra till industriinvesteringar i USA, men som jag ser det går det mycket långsamt. Kina har också nyttjat sitt status som utvecklingsland, till att försvara höga importtullar, så om du ville sälja i Kina var du tvungen att producera här. Hitintills har Kina kommit undan med detta, men det kommer att bli ett framtida diskussionsämne med framför allt Trump-administrationen. Kom ihåg att Kina

har ett handelsöverskott med USA på ca 1,5 miljarder USD per dag, vilket på lång sikt givetvis är ohållbart. Kina beskylldes också tidigare av USA för valutamanipulation, men det är knappast sant, för USD/CNY relationen kar gått från ca 8,25 till idag att vara ca 6,4. För att inte tala om den svenska kronan, som nästan kollapsat. 1 CNY kostade för tio år sedan ca 85 öre, idag kostar den ca 1,40 kronor. Jag blir väl snart fattigpensionär, eftersom jag har min pension i SEK.

Under den första fasen görs också alla nödvändiga infrastruktur investeringar och skolan byggs ut, som jag rapporterat om ovan.

 

Fas2

Den andra fasen i utvecklingen, som jag ser det, är att gynna och utveckla kinesiska företag. Enligt min mening befinner vi oss nu i denna fas. Infrastruktur investeringarna fortsätter. Man försöker ta lärdom av de utländska företagen och se till att know how och teknologi förs över till de kinesiska företagen. På vissa områden har de kinesiska företagen redan passerat de västerländska. Titta på Huawei, som idag är större än Ericsson, titta på företag som tillverkar snabbtåg, bygger tunnelbanor osv. Kina är idag ett av de få länder, som kan bygga ett atomkraftverk. Jag tror vi har förlorat den förmågan i Sverige idag. Titta på område efter område hur Kina passerar väst. Kredit och betalkort är omodernt idag i Kina. Nästan alla betalar med mobilen. På bara ett år har detta system nästan helt tagit över från kort och kontantbetalning. Minsta lilla torgstånd är idag i Shanghai knutna till systemet. Kina kommer att bli landet där elbilsanvändningen kommer att explodera. Redan idag finns det mängder med elbilar av flera fabrikat på Shanghais gator. Man har börjat att ta tag i att rensa upp i miljön. Koleldningen ersätts på många håll, framför allt i storstäderna med naturgaseldning. 38 atomreaktorer är i drift och 18 under byggnad (Wikipedia). Många ytterligare under planering.

Internethandeln har exploderat. Man har skapat tusentals jobb i Shanghai för billig distribution av paket, som köpts på internet. Buden åker runt på eldrivna lastmopeder och delar ut dem.

Fas 3

Den tredje fasen, som jag ser det, kommer att bli, när kineserna går utomlands och köper upp västerländska konkurrenter. Denna fas har redan börjat så smått. Se på Volvo, Personvagnar som är majoritetsägt av Kineser och de har en rejäl aktieposition i Lastvagnar. Detta är bara början. Nästa svenska juvel att falla är väl Ericsson.

Vi kommer att se hur kineserna antingen konkurrerar ut västerländska företag eller köper upp dem. Varför skall SKF stanna i Sverige? De har ju redan flyttat ut nästan all tillverkning och har idag många fabriker i Kina.

I väst är vi ju mer intresserade av finansiell ingenjörskonst än att driva fabriker. Lars Bern har ju skrivit en bra bok om våra ”Svenska kronjuveler”. Olika investment företag köper våra företag och styckar och säljer dem för att tjäna snabba pengar. Många gånger slutar det med att företagen försvinner.

Kineserna kommer också att bli mycket stora i Afrika, där det görs en hel del investeringar, framför allt i råmaterialutvinning.

Pengar för denna nya expansion kommer att finnas, eftersom Kinas finansiella muskler ökar för var dag. Behöver man inte längre investera lika mycket i infrastruktur, kommer ju stora resurser att frigöras.

 

Slutligen

Detta är inte avsett som en lovsång till Kina. Det finns mycket, som kan förbättras i landet. Se det snarare som en svanesång för väst. Extrapolerar man trender och utveckling ytterligar 25 år fram i tiden, så kommer Kina att bli en ekonomisk stormakt av oanade propotioner. Kina kommer att dominera vår ekonomi på ett sätt, som vi har svårt att föreställa osss idag.

Det sorgliga är, hur liten insikt vi har i väst om detta. Jag ser mycket lite av, att de politiska partierna i Sverige nu inför valet tar tag i några kontroversiella frågor över huvud taget. Partiledardebatten var ju en travesti.

Jag avslutar med en sann självupplevd historia om den svenska insikten. Jag landade för ett par år sedan på Arlanda och när jag steg av planet läste jag löpsedlarna från kvällspressen. Både Expressen och Aftonbladet hade samma text: ”Kicki Danielsson har bantat 10 kg”. Inget ont om Kicki Danielsson, men om detta är det viktigaste pressen har att förmedla, då är världen i ordning!

Shanghai 2018-05-10

Anders Thorén