Jag skrev den 7 juni om varför vi inte kan lita på hälsomyndigheterna. Detta fenomen är tyvärr inte begränsat till dessa myndigheter utan har i vår tid blivit utmärkande för många andra av statens myndigheter. Inte att förglömma den färska skandalen i Transportstyrelsen. Det senaste exemplet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kallad MSB. Man har nyligen sänt ut en broschyr till alla hushåll i Sverige som vaggar in oss i en totalt felaktig bild av vad som hotar oss och samhället.

Den förträfflige historikern professor Dick Harrison har i dagens Svenska Dagbladet en ytterst angelägen krönika som ni alla bör läsa, inte minst mot bakgrund av MSB:s broschyr. Det som föranlett Harrison att skriva sin krönika är det ytterst varma och torra vädret i landet den senaste månaden. Han påminner oss om att vi år 1955 hade en liknande sommar, så de av er som tror det nuvarande vädret är unikt på något sätt kan lugna ner er. Detta är vårt klimats normala variabilitet och kan inte tas som intäkt för någon sorts klimatförändring.

Harrison skriver att det normala har inte varit, att vi klagat över värme. I förfluten tid har mänskligheten, åtminstone på våra breddgrader, haft mycket större skäl att frukta sommarkyla. Några av de värsta lidandena i vår historia är direkt länkade till kallt sommarväder. Ett känt medeltida exempel var den stora svälten åren 1315–1317, då det dåliga vädret och kölden krävde miljoner människoliv. Sommaren 1315 regnade bort fullständigt och säden kunde inte mogna. Historien upprepade sig 1316, och på sina håll tvingades européerna – åtminstone enligt dåtida krönikörer – övergå till kannibalism för att överleva. Det dröjde till 1320-talet innan situationen stabiliserats.

Den period som Harrison skriver om är inledningen av den lilla istiden, en period som präglades av låg solaktivitet och långa perioder av mycket kallt klimat.

Harrison fortsätter med att om vi vänder blicken mot de senaste seklerna ledde ett utbrott av vulkanen Tambora (som jag skrivit om i tidigare krönikor) på ön Sumbawa i Indonesien 10 april 1815 till en gigantisk katastrof som innebar att tiotusentals, kanske hundratusentals, människor miste livet till följd av klimatförändringar. Vulkanutbrottet sänkte den globala medeltemperaturen med mellan 0,5 och 1 grad på Celsiusskalan. Påföljande år, 1816, blev ”året utan sommar”, en mardröm för bönder över hela jorden. Brist på värme i kombination med ihållande regn ödelade skördarna och resulterade i svältkatastrofer, radikalt höjda matpriser samt vågor av inbrott och plundring. På vissa håll dröjde det flera år innan förhållandena återgick till det normala.

Denna typ av vulkanutbrott inträffar på joden med jämna mellanrum på 100 till 200 år, varför vi borde ha en långt högre beredskap för det än vi har idag. Det kan inträffa i morgon dag.

Harrison fortsätter med att ännu på 1860-talet var hungertider skrämmande realiteter för svenskarna och något som kraftigt ökade folks benägenhet att köpa en Amerikabiljett för att få det bättre på andra sidan Atlanten. År 1867, då våren var extremt kall (Stockholm hade en medeltemperatur på +3,3 grader i maj), blev känt som Storsvagåret. Allra värst drabbades Norrland, där sommaren slog korthetsrekord med frostnätter redan i mitten av juli. Eländet höll i sig även följande år då Sverige till råga på allt drabbades av torka, och 1869. Nödhjälp organiserades, men långt ifrån allt kom fram till de lidande, bland annat eftersom Norrland isolerades när isen lade sig; norr om Gästrikland fanns ännu ingen järnväg. Det blev vanligt att blanda mjölet med bark och lav. Ironiskt nog sammanföll den norrländska svälten med att de rika havrebönderna i Västsverige exporterade rekordmycket till Storbritannien. Hästdroskorna i London fick alltså svensk spannmål, men inte norrlänningarna.

Denna senaste svältperiod markerade slutet på den långa lilla istid som i omgångar plågat människor på våra breddgrader ända sedan 1300-talet. Och orsaken synes hela tiden ha varit en låg solaktivitet som bidrog till ökad molnbildning och ett kallt klimat. Från mitten av 1800-talet började åter solen vakna till liv och molnen blev färre och klimatet återhämtade sig till det vi nu har.

Det oroväckande nu är att solen åter verkar vara på väg in i en ny sjunkande solaktivitet vilken hotar att bidra till en ökande molnbildning (visat av den danska världsberömde forskaren Henrik Svensmark) och därmed risk för ett betydligt kallare klimat.

 

Den svenska beredskapen är inte god

Problemet med dagens Sverige och med den globalistelit som har makten är, att man bara ser tre stora hot mot landets säkerhet och dessa är Ryssland, global uppvärmning och en ekonomisk kris.

Hotet från Ryssland är fabricerat av globalisterna för att legalisera USA/NATO:s åtgärder för att isolera Ryssland och försöka störta den nuvarande regimen där. Ryssland efter Sovjet utgör inget som helst militärt hot mot Sverige så länge som vi inte släpper in USA/Nato-trupp på vårt territorium. Det hot som möjligen finns, har alltså skapats av våra egna politiker, mot folkviljan. Det är ju faktiskt så att krigen i dagens värld nästan alltid startas av USA/NATO och inte av Ryssland eller Kina.

Hotet om global uppvärmning har de senaste 20 åren visat sig vara ett falskt hot som bara fabricerats för att legalisera globalisternas försök att inrätta en ökad överstatlig styrning i världen. Under 20 år av stigande utsläpp av växthusgaser har jordens medeltemperatur legat stilla och sannolikt kommer den nu istället att sjunka p.g.a. fallande solaktivitet.

Vad vår politiska elit emellertid helt bortser ifrån är vad som händer med livsmedelsförsörjningen i landet om vi går in i en ny liten istid eller om det inträffar ett nytt vulkanutbrott av samma dignitet som Tambora. Den globalistiska jordbrukspolitik som hela det politiska etablissemanget ställt sig bakom under senare decennier har totalt raserat den svenska livsmedelsförsörjningen, samtidigt som alla de beredskapslager vi hade under kriget har avvecklas. Vid en global livsmedelskris som vi idag kan förutse, kommer Sverige att drabbas oerhört hårt. Vi måste då räkna med omfattande svält eftersom vi då inte har en chans att försörja de 10 miljoner vi är idag med mat. Vill det sig illa kommer miljoner att svälta ihjäl och det kommer främst att drabba de fattigaste. Vi kommer att få se svåra upplopp och vågor av plundringar av samhällets mer välbärgade. De senare som har en chans kommer att fly landet i massor.

Det är mot denna bakgrund som vi borde diskutera landets beredskap istället för larvandet om militära hot från Ryssland. Historielösa politiker som centerledaren Annie Lööf och förre statsministern Reinfeldt som lever i en fantasivärld där de påstår att Sverige skulle kunna försörja 30 miljoner innevånare, borde ställas till svarts för sitt oansvariga agerande. Små arktiska länder som Sverige har alltid varit glest befolkade och det finns som ni säker inser fog för det. Att kraftigt öka folkmängden i ett land med så sårbar försörjning med livsmedel är helt oansvarigt.

Sänd tillbaka broschyren till MSB och be dem göra om hemläxan och komma tillbaka med något som har med verkligheten att göra.

Lars Bern

Lästips: http://jinge.se/allmant/sveriges-militara-vanvett.htm