Den 19 januari 2017 meddelade Anna Kinberg Batra att Moderaterna kunde tänka sig att samarbeta med SD i olika sakfrågor i utskotten. Kritiken kom som ett brev på posten. Hon anklagades för att flörta med rasister.

Ulf Kristersson kritiserade vid det tillfället inte Anna Kinberg Batra och måste alltså rimligen stått bakom hennes och ledningens nya inriktning. I efterhand sedan Anna mer eller mindre tvingats avgå gör Kristersson en helomvändning, trots att han säger sig vilja föra vuxna samtal inom politiken, och tar avstånd ifrån samarbeten av olika slag med SD. Detta trots att M har närmat sig SD:s paradfråga migrationspolitiken som har seglat upp och nu är valets huvudfråga.

Någon självrannsakan finns inte hos Ulf Kristersson eller andra ledande moderater när det gäller den tidigare förda migrationspolitiken. Många bejakar halvhjärtat att den varit felaktig, men samtidigt sägs att nu ska felaktigheterna rättas till. De grova felbeslut som tagits i migrationspolitiken genom åren borde rätteligen medföra att ledande rikspolitiker, men också många lokalpolitiker, självmant borde lämna sina förtroendeuppdrag. De har ju inte klarat att leva upp till förtroendet de fått; dvs att bedriva en klok och ansvarsfull politik. Men de lämnar inte eftersom huvudparten av dem inte har några riktiga yrken som ger dem arbeten att gå tillbaka till.

Nobel Center är en annan fråga som moderaterna inte klarat av att hantera på ett vuxet sätt. Expertmyndigheter, samt mark- och miljödomstolen, har avrått eller avslagit att bygga NobelCenter på Blasieholmen. Detta struntar moderatledningen i. Många icke-ledande moderater är av uppfattningen att inte bygga på Blasieholmen, men körs över av moderatledningen i Stockholm där ett odemokratiskt toppstyre föreligger. Ulf Kristersson har inte varit vuxen nog att tala allvar med moderatledningen i denna känsliga fråga. Till råga på allt så sitter hans hustru i styrelsen för Nobelhuset AB, som driver projektet. Minst sagt anmärkningsvärt att statsministerkandidatens fru fortsätter i styrelsen för detta synnerligen kontroversiella projekt. M kommer med säkerhet att förlora många Stockholmsröster på det.

Många fler kontroversiella frågor, som är dåligt hanterade av moderaterna, finns i Stockholm såsom bostadsförtätning där Stadshagens fotbollsplan tas i anspråk och nu också fördärvandet av Pålsundet vid Långholmen. Listan kan göras lång där de förtroendevalda moderaterna inte lyssnar till sina medlemmar och väljare.

Spiken i den moderata kistan är Ulf Kristerssons skamligt omogna uppträdande på Pridefestivalen där han tillsammans med bl.a. kommunister, extremfeminister och andra aktivister viftar med Prideflaggan och ger sig på SD-ledaren Jimmie Åkesson, som inte var där; en riktigt bottenuppträdande som tyder på dåligt omdöme.

Man kan konstatera efter flaggviftandet att Decemberöverenskommelsen fortfarande lever, den har aldrig i realiteten sagts upp. Under hela mandatperioden hade alliansen enkelt kunnat avsätta Löfvens odugliga regering, men man har inte rört ett finger. Så valet den 9 september kommer att stå mellan ett flaggviftande politikeretablissemang som dansar efter extremvänsterns pipa och SD ihop med några mindre antietablissemangspartier.

Jag har därför nu lämnat in mitt medlemskap i moderaterna och tänker rösta på ett parti som är trovärdigt och vuxet när det gäller migrationspolitiken, som är valets huvudfråga. Det blir inte något alliansparti för mig. Med centerpartiet och för den delen också liberalerna i Alliansen så kan man befara att migrationspolitiken kommer att fortsätta misskötas. Även M och Kd bedömer jag saknar rätt folk i sin ledning för att klara Sveriges svåraste politiska fråga framgent.

Per-Gunnar Larsson

Läkare

F d medlem och landstingskandidat i M