Finansminister Magdalena Andersson har gått till angrep på Ulf Kristersson med anledning av en intervju i Financial Times, där den senare nämner landets stora problem med gängbrottslighet och anlagda bränder. Hon menar att Kristersson svartmålar Sverige och minskar därför landets attraktionskraft på utländska investerare. Andersson ger med detta utfall ett ansikte åt den förljugna skönmålningen av landets allvarliga problem som främst socialdemokratiska politiker och MSM media ägnar sig åt.

Jag tror varken utländska investerare eller svenska folket för den delen, är så dumma att man går på skönmålningen. Den som överväger en större investering i Sverige lär nog skaffa sig nödvändig kunskap och då kan det faktiskt vara förtroendebyggande att som Kristersson erkänna de problem som landet faktiskt brottas med. Att medvetet ljuga om tillståndet i landet som finansminister Andersson gör är nog långt mer förödande för omvärldens förtroende.

Finansministerns val av angreppspunkt blir löjeväckande om man betänker att under hennes fyra år som finansminister, så har kronan tappat en fjärdedel av sitt värde och placerat sig bland världens tio sämsta skräpvalutor. Om något är den ekonomiska politiken med Anderssons signum som orsakat detta, skrämmande för utländska investerare.

Det som kanske skrämmer bort utländska investerare minst lika mycket som skräpvalutan, är det faktum att samtliga partier i sjuklövern vägrar att acceptera ett samarbete med de i riksdagen som väljs in på SD-mandat. Det kan efter valet skapa en instabil parlamentarisk situation som gör svenska investeringar mindre tilltalande. Där skulle Andersson kunna göra en insats genom att deklarera att man kommer att respektera folkviljan och vara beredd att samarbeta med all ledamöter som väljs av svenska folket. Det skulle skapa förtroende i marknaden.

Lars Bern