Från vännen Anders Thorén har jag fått följande tänkvärda betraktelse. Varför tror ni Kamprad flyttade sin huvudverksamhet från Sverige?

Läste nyligen Lars Berns artikel på detta forum (7/9 2018), som diskuterade möjligheterna att beskatta de rika hårdare. Detta är ju Vänsterpartiets stora mantra. Enligt min mening skall man inte i Sverige beskatta någon hårdare än vi redan gör. Frågan är om vi inte långsiktigt måste göra tvärtom för att säkra vår tillväxt och undvika att allt mer verksamhet flyttar ut.

Om vi försöker göra en analys av vad som pågår i världen, allteftersom globaliseringen breder ut sig, tror jag att vi måste dela upp diskussionen i en mikro- och makroekonomisk diskussion.

På det mikroekonomiska planet måste vi studera betydelsen för den lokala ekonomin av att ha en fabrik lokaliserad i kommunen och vad som sker när fabriken i fråga flyttar ut till låglöneländer. Alla fabriker är ju olika, men om vi studerar ett typiskt exempel på en medelstor fabrik med tillverkning inom verkstadssektorn, så kan vi anta följande.

Omsättning                                                                    100 MSEK

Ingående materialkostnader                                           50 MSEK

Övriga kostnader                                                             40 MSEK

Vinst (i bästa fall)                                                             10 MSEK

Av ovanstående summor tillfaller kanske i bästa fall 5 miljoner ägarna, om halva vinsten delas ut, varav sedan mer än 50%% går bort i skatt. (Företags- och inkomstskatt).

40 miljoner kronor, som utgör lönekostnader, hyror etc. slussas ut i den lokala ekonomin och ger upphov till kommunal- och landstingsskatt. Man måste också komma ihåg att dessa skattepengar kommer den lokala ekonomin till godo. Även om fabriken inte går med vinst under en tid kommer dessa pengar den lokala ekonomin till godo, medan under denna tid ägarna får avstå sin andel.

Vad vi sedan gör när vi flyttar ut fabriken till ett låglöneland är ju att ägarna får behålla eller kanske till och med öka sin vinst och utdelning, men den lokala ekonomin går miste om allt. Framför allt, om sedan de, som arbetade på fabriken måste försörjas med socialbidrag, blir ju den lokala ekonomin rejält lidande. Produkterna som tillverkas i låglöneländer blir ju billigare, så en liten kompensation får man ju genom att vissa saker kan köpas billigare, men det är ju långt ifrån detsamma.

Om man sedan förstorar upp detta till ett makroekonomiskt perspektiv så får man ju en plausibel förklaring till vad som pågår i västvärlden. Miljontals jobb har flyttat till Asiens låglöneländer och västvärldens medel- och låglöneinkomsttagare är de stora förlorarna. Ägarna till produktionsapparaten fortsätter att ha sina inkomster dvs ”De rika” blir rikare och låglönetagarna fattigare. På lång sikt har väl de företagare, betraktat genom ett makroekonomiskt perspektiv, sågat av den gren som de sitter på, för landets ekonomi urgröps ju långsamt men säkert och deras kunder kommer inte att ha råd att köpa deras produkter. Vi måste också komma ihåg att detta är ganska långsamma förlopp. Vad vi ser nu är resultatet av en process som pågått i mer än tjugo år. Och det kommer nog att ta lika lång tid att rätta till problemen.

Vad vi måste gör är inte att beskatta de rika hårdare, för det löser inga problem för låginkomsttagarna, utan vi måste se till att låg och medelinkomsttagare tjänar mer, genom att skapa ett företagsklimat, som får fabrikerna att stanna kvar i Sverige och västvärlden. Hur vi gör det finns det väl ingen universallösning på, utan det måste väl till många olika lösningar, som nya handelsavtal, lägre skatt på arbete, mindre regelverk etc. Jag tror också att detta är ett problem, som politikerna borde ägna sig åt, eftersom för varje enskild företagare är det ju kvartalsekonomin som gäller och inte den långsiktiga makroekonomiska överlevnaden. Politikerna däremot borde ju tänka på sitt lands innevånare och deras långsiktiga överlevnad. Dagens politiker tycks ju dock ha helt andra prioriteringar.

Handelskriget mellan Trumps USA och Kina måste ses i ljuset av detta. Kina förstod tidigt vikten av att ha tillverkning i landet och att det var ju i början mindre viktigt vem, som ägde fabrikerna. Sedan har ju Kina en större helhetssyn på ekonomisk utveckling. Man har skapat världens bästa skolor och ett företagsklimat, som månar om industrin. Det är ju helt andra tongångar än vad jag hörde när jag såg intervjun på svensk TV med Jonas Sjöström häromdagen, när han propagerade får kapitalismen avskaffande. Han är ju kanske en viktig nyckelspelare och får kanske ett stort inflytande på en eventuell framtida regering.

Trump har ju däremot fått USA att vakna upp, så vi får se om han kan vända trenden.

I dagens låsta politiska situation har jag dock ingen större förhoppning att vi kommer att lösa dessa problem.

Oxford 20 september 2018

Anders Thorén