Den som följer samhällsdebatten kan själv lätt konstatera att globalisternas propagerande MSM numer överflödas av artiklar och debattinlägg som försöker övertyga konsumenterna om det meningslösa i att köpa ekologisk mat. Varje gång jag skriver om detta eller lägger ut länkar om ekologisk mat, dyker det alltid upp troll som försöker förminska värdet av den näringsrika nyttiga naturliga maten som ju hotar tränga undan den processade industrimaten.  Man utnyttjar givetvis även veganer och klimatalarmister som nyttiga idioter med deras ofta osakliga ideologiskt drivna propaganda mot det animaliska.

För en vecka sedan bröt det ut en fullständig eufori i globalisternas Main Stream Media (MSM). Tidskriften Nature hade publicerat en artikel med huvudförfattaren Timothy D. Searchinger från lobbyorganisationen World Resources Institute (WRI) och med den svenska medförfattaren Stefan Wirsenius från Chalmers. Artikelns budskap var att ekologisk matproduktion och produktion av biobränslen hotar klimatet. Man kunde hitta referat av studien i alla större tidningar och givetvis även i Public Service.

Att dessa globalister utnyttjar skrämselpropagandan om klimatet är inte att förvåna, det var ju dessa intressen som en gång kom upp med idén att skrämma med klimatkatastrofer för att skapa opinion för sina globala regelverk och styrmekanismer. Av alla larm som fabricerats under de gångna 30 åren sedan dess har inte ett enda materialiserat. Allt som hänt med jordens väder sedan dess har legat inom vad som är klimatets normala variabilitet.

Jag har tidigare flera gånger tagit upp den intensiva mångåriga kampanj som bedrivs mot ekologisk matproduktion och som givetvis drivs av Big Food med sin industrimat och företagen som säljer gifterna och kemikalierna som används vid produktionen av industrimaten. Allt som hotar livsmedelsindustrins billiga råvarubas och astronomiska vinster motarbetas frenetiskt. Det innebär att den växande marknaden för ekologisk mat och mat från naturligt gräsbete är ett stort hot mot dessa mäktiga industriintressen. Ekomaten passar nämligen inte in i Big Foods globala strategi för marknadsdominans.

WRI som av allt att döma ligger bakom den aktuella artikeln är en av alla dessa globalistiska lobbyorganisationer som frenetiskt driver de globala företagens ekonomiska intressen. Självklart känner livsmedels- och kemikalieindustrins mycket mäktiga ägare en stor oro över den stadigt ökande efterfrågan på ekologisk, organisk och mer naturlig mat. Tittar man på vilka globala företag som stödjer WRI, så hittar vi där några av världens största livsmedels-, kemi- och läkemedelsföretag tillsammans med några av de globala bankerna och ett av de största oljebolagen. Så, den här studien har varit i säck innan den kom i påse.

Hur förhåller det sig då i verkligheten med den ekologiska maten?

Utöver basinnehållet av tonvis av kolhydrater, fett och proteiner visar officiella mätningar av näringsinnehållet i form av viktiga mineraler och andra essentiella näringsämnen i våra jordbruksprodukter, som uppmätts under de senaste 50 årens övergång till industrijordbruk, att innehållet har fallit med 15 till 65 procent beroende på vad man tittar på. Man kan plöja igenom statistik som visar att dagens industrimat har allt mindre gemensamt med den mat som våra farföräldrar åt och som höll dem metabolt friska. Det hela är givetvis ett av historiens största bedrägerier, hela upplägget handlar bara om att sälja tomma kalorier och kg. Det är typiskt att den nu aktuella studien bara mäter produktivitet i ton.

Människan är ingen förbränningsmotor, utan en enormt komplex organism som behöver rader av essentiella näringsämnen och mineraler för sin metabolism. Och mäter man istället produktiviteten i det ekologiska jordbruket i dessa ämnen så blir den ekologiska produktionen helt överlägsen den industriella. Därmed faller hela studiens resonemang samman.

Aldrig tidigare har heller marknaden överflödats av så många olika kosttillskott som nu. Orsaken är givetvis att i takt med att näringsämnena försvinner ur industrimaten så får vi olika bristsjukdomar. Människor som är måna om sin hälsa kämpar och försöker lappa och laga med en ständigt växande ström av kosttillskott som dels döljer symptomen och dels ersätter det som inte längre finns med i maten. Till detta ska läggas att kosttillskotten för att kompensera för det vikande näringsinnehållet i den billiga industrimaten är väldigt dyra, varför vi ju lika gärna kan ta den högre kostnaden för den ekologiska näringsrika maten och slippa många av kosttillskotten. Det blir inte dyrare att leva ekologiskt om man vill förbli frisk.

FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, har konstaterat att jordbruket – och i synnerhet det ekologiska – kan vara en del av lösningen för att dämpa utsläppen av koldioxid om det nu är det viktiga. På ekologiska gårdar bidrar den stora andelen vallodling till ökad kolinlagring. Ekologiska lantbrukare använder i större utsträckning lokalt producerat foder, djuren är mer integrerade med växtodlingen och man använder naturgödsel i stället för konstgödsel. Det är en del av grunden till att det ekologiska jordbruket klarar sig utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Djurhållning som bygger på bete istället för industrikött från åretruntstallade djur, kan därtill nyttja skogs- och ängsmarker som inte lämpar sig för odling, varför det inte tar i anspråk de arealer som den aktuella studien pratar om.

Dessutom visar en rapport från FN:s råd för mänskliga rättigheter att jordbruksmetoder med mindre eller inga bekämpningsmedel – som i det ekologiska lantbruket – har möjlighet att leverera tillräckligt stora skördar för att föda världens befolkning. Jag har i boken Den Metabola Pandemin redogjort för det som kallas regenerativt jordbruk av den typ som bedrivs av den kända jordbrukaren Gabe Brown som inte ligger efter industrijordbruket i ton per areal, men som inte utarmar den brukade jorden såsom industrijordbruket gör. Att studien inte tar hänsyn till det senare är anmärkningsvärt och visar tydligt på den bias för de globala företagens intressen som varit rådande.

Den aktuella Nature studien hör hemma i papperskorgen!

Lars Bern