Från vännen Lennart Bengtsson har jag fått denna meningsyttring som jag tillfullo skriver under på. Detta bör ni läsa.

Lars Bern

 

USAs motstånd mot gasledningen Nordstream II är främst ekonomiskt betingad. I dagarna förs en aktiv mediekampanj mot gasledningen i tidskrifter som Economist och även i vår egen SvD (18/2-2019, Rolf Gustafsson: Naturgas nytt vapen i stormakternas spel ).

USA har för tillfället överskott på naturgas som följd av den framgångsrika frackingen och vill helst exportera detta till Europa. Europa lider av energibrist genom att man reducerat kolbrytningen utan att ännu ha ett ekonomiskt realistiskt alternativ.

Klimatmässigt och energimässigt är det givetvis bättre att importera naturgas från USA än att importera pellets från USA eller från länder som Sverige eftersom biomassa släpper ut 6 gånger mer CO2 per producerad energienhet än naturgas och vi får vänta några generationer innan koldioxiden från förbränningen av biomassa har återgått till vegetationen. Dessutom behöver Europa mer naturgas genom att kärnkraften läggs ned i flera länder.

Snart kommer svenska elkonsumenter att drabbas av ännu högre elpriser än idag samt allt mer frekventa elavbrott. Detta är en följd av den energipolitik som främst MP bedriver, påhejade av entusiastiska klimataktivister som inte tänker längre än näsan räcker om ens det.

Om Sverige avser att lägga ned sin kärnkraft borde man stället ha kopplat upp sig till Nordstream II, som är en utmärkt stabil energitillgång och för tillfället en nödvändig ersättning för kärnkraften. Det är emellertid min uppfattning att kärnkraften i stället borde byggas ut än att läggas ned. Här förefaller tyvärr den mentala blockeringen vara ännu mer cementerad än användning av naturgas och det näst bästa alternativet är ändå något man kan leva med.

(Miljöaktivisten Björn Gillberg har räknat ut att en omställning av stålindustrin från kol och koks till vätgas kommer att kräva el från två nya kärnreaktorer och en förändring av transportsektor från fossildrift till eldrift kommer att kräva tre nya kärnrekatorer./red anm)

Hetsen mot Ryssland i Sverige och Europa har förlorat kontakt med verkligheten och är en följd av att man placerat sig i USA rockficka, något som man dock inte vill låtsas om. Sverige blir mer och mer en enklav till USA, inte minst militärt och kulturellt och den amerikanske presidenten får mer uppmärksamhet än det egna landet och dess problem.

Den strategiska situationen är emellertid annorlunda. Rysslands inflytande minskar mer och mer. En väsentlig orsak är den snabba ryska folkminskningen. Ryssland har blivit en nation för äldre och landets medelålder fortsätter att stiga. Dagens befolkning på 140 miljoner förväntas minska till 100 miljoner 2050, det vill säga om cirka 30 år.  Detta är inget som kommer att innebära ett ökat krigshot snarare tvärt om. De är de unga som är historiens bråkstakare.  I USA kommer befolkningen att fortsätta öka främst genom invandring trots Trumps mur mot Mexiko som är mer av symbolisk betydelse.

I andra delar av världen växer fortfarande befolkningen snabbt. År 2050 beräknas bara Nigeria ha en befolkning på 440 miljoner och flera länder i Afrika har fortfarande en liknande befolkningstillväxt.

Det är fullt naturligt att Ukraina och Polen inte gillar Nordstream II eftersom de kommer att innebära en ekonomisk förlust för dem. Det politiska och militära hotet har fått mer uppmärksamhet än befogat. Ur rysk synpunkt är självklart en transport av gas genom Östersjön avsevärt bättre och politiskt tryggare. Det är också säkert en uppfattning som delas av det tyska näringslivet.

I en verklighet med en svensk energipolitik som saknar långsiktig strategi, med en ständig påverkan av huvudlösa aktivister, borde man istället se Nordstream II som en positiv faktor.  Ur svensk synpunkt borde Putin och dagens Ryssland vara ett mindre problem än våra egna tokstollar eller kanske snarare tokstollor. Det tycks ju inte finns några gränser vad de ställer till med.

 

Lennart Bengtsson