Från min gamla vän Anders Thorén har jag fått följande tankeväckande betraktelse.

Lars Bern

 

Efter att ha bott mer än 30 år i utlandet, varav de sista 25 i Kina, har jag nu återvänt till Sverige. Detta är ett litet kåseri om hur jag upplever Sverige efter så lång tid utomlands.

Skatterna nu har nått sådana nivåer att vi knappt kan tillverka något längre, utan vi skall gladeligen gå in i en ny era som kallas det ”Postindustriella samhället”. Dvs vi skall tvätta och vända hamburgare åt varandra och sedan får vi alla sjukvård och pension. Nedan är en punktvis redogörelse för min och min familjs integrering i det svenska samhället med några kommentarer.

  1. Skatteverket

Att få mig registrerad av skatteverket var överhuvudtaget inget problem. Värre var det för min kinesiska fru. Polisen ville först inte ge henne något personnummer av diffusa skäl, som jag inte förstod. Hade att göra med att det var mindre än ett år kvar på hennes permanenta uppehållstillståndskort (PUT-kort). Efter ett par veckors diskussion löste sig detta. Skatteverket vill förstås ha sin skatt, så de krånglar inte i onödan.

 

  1. Försäkringskassan

Här trodde jag i min enfald att anmälan var automatisk när man skattskrev sig i Sverige, men inte så, man måste ansöka om att få bli medlem. Efter anmälan behöver försäkringskassan 7 månader för att behandla ansökan. För min fru tog det ännu längre tid, eftersom hon måste skaffa fram och bifoga en kopia på sitt beslut om uppehållstillstånd från Migrationsverket. När jag ringde dit för att be om en kopia, fick jag svaret att de inte handlägger sådant över telefon utan det måste beställas via nätet. Man går in på nätet och beställer och får då beskedet att det tar tre månader att behandla ärendet, vilket gör att det tar nästan ett år för min fru att komma med i försäkringskassan.

 

  1. Banker

Vi har köpt ett hus att bo i. När jag skulle betala handpenningen, så gick det inte att betala över internet, eftersom det var mer än 150.000. Gick då tillsammans med mäklaren över till SEB, men fick till svar att handläggaren skulle just gå till lunch. Ringer telefonbanken och får beskedet att det är två timmars väntetid att komma fram. Det löste någon timme senare sig när SEBs handläggare ätit sig mätt.

 

  1. Fiberkabel

Eftersom en kabel fanns framdragen till tomtgränsen, ville jag ju ha den installerad så fort som möjligt, speciellt som mobilmottagningen, där jag bor, lämnar en del övrigt att önska. Det tog IPonly 6 månader att fixa detta. Jämför detta med Kina, när vårt internet havererade där. Vi ringde in klagomålet klockan 9 på morgonen och klockan 14.00 samma dag var de där och fixade det.

 

  1. Solceller

Inte för att jag tror att solceller löser några problem med elförsörjningen, men det kunde ju vara kul att prova, så jag beslutade att installera solceller på fastigheten. Försökte först med EON. Efter att ha talat med deras säljare, som lovade att det skulle fixas snabbt och jag fick en offert. Sedan kom de tillbaks och ville ha allt i förskottsbetalning, eftersom jag som nyinflyttad givetvis inte har någon kredithistoria i Sverige. Det hjälpte inte att jag sände dem en skärmdump på mitt transaktionskonto, där det fanns mer än dubbelt så mycket pengar än vad solcellerna skulle kosta. Försöker man sedan ringa till dem hamnar i dessa avskyvärda automatväxlar där man efter att ha tryckt en massa siffror hamnar med en röst som säger ”Det är är många som ringer till oss just nu etc….” Dvs. EON kan inte kontaktas per telefon. En lokal entreprenör, som svarar i telefon fick jobbet istället.

 

Sedan lovade staten 30% i ”Bidrag” vilket var medräknat i kalkylen när jag beställde. Något bidrag är det givetvis inte fråga om, utan bara att staten inte skattebelägger köpet på de sedvanliga nivåerna, utan avstår från moms och andra avgifter. Sedan blev jag förstås lurad, sedan ”bidraget” sänkts till 20%. Efter ansökan i början av februari fick jag brev från länsstyrelsen, som talade om, att det finns inga pengar just nu och sedan har jag inte hört av dem.

 

EON och andra lovar 5-7% i ”avkastning”. När jag jobbade i industrin och beräknade avkastning räknade vi med avskrivningar. Då blir förräntningen istället 0 till 2 % om du skriver av anläggningen på 20 år.

 

Men som man säger: The difference between men and boys, is the price of their toys.

 

  1. Allmänna kommunikationer

I dagens bilfientliga samhälle skall vi ju alla åka med allmänna kommunikationsmedel. Om man inte bor i en storstad frestar detta på tålamodet, Jag har givit upp.

Några exempel: den 6 juni kom min sondotter på besök. Hon kom med tåg till Alvesta. Fem minuter innan tåget kommer dit avgår bussen till vår stad, och nästa buss går två timmar senare. Jag fick ju givetvis ta bilen och köra de 10 milen dit och åter för att hämta henne. Senare på kvällen kommer en vän till familjen till oss från flygplatsen i Köpenhamn. Tåget är en timme försenat och sista bussen har gått, så jag fick ta bilen och köra ytterligare 100 km igen.

När man bor utanför storstaden är bilen ett absolut nödvändigt fortskaffningsmedel. Ett kommunikationsmedel, som nu skall hårdbeskattas.

 

Det skulle vara intressant att veta hur mycket diesel per betald passagerarmil det går åt till att driva alla dessa länsbussar, som kör runt hela dagen nästan tomma. Med stigande drivmedelspriser kommer väl turerna att glesas ut ytterligare.

Det finns uppenbarligen inget som helst samarbete mellan trafiken i regionen och regionsöverskridande trafik såsom SJ.

 

  1. Sjukvården

Efter det att jag flyttade till Sverige har jag tyvärr drabbats av en del rätt allvarliga hälsoproblem och varit i behov av sjukvårdstjänster. Min erfarenhet är, att bara man tar sig förbi, det jag kallar ”Alvedondoktorerna” på vårdcentralerna, som vill skicka hem folk med rådet att ta några Alvedon eller liknande, så fungerar sjukvården i Kronoberg där jag bor tillsvidare utomordentligt snabbt och bra. Jag har blivit väl och professionellt omhändertagen. Vi får väl se vad som händer när landstingens sparbeting ökar.

Kommer tjänstesamhället att fungera? Jag tror inte det. Vi har en situation i Sverige där färre och färre människor skall försörja allt fler. Vi har halverat jordbruket och flyttat ut industrijobb. På Ledarsidorna.se finns en artikel som beskriver situationen, tyvärr numera bara för prenumeranter. Skatterna på arbete har nu nått sådana nivåer, att vi måste devalvera kronan radikalt för att förbli någotsånär konkurrenskraftiga. Alla enkla jobb försvinner. Detta är tvärt emot det jag upplevt i Kina, där enkla servicejobb har ökat explosionsartat i antal.

Om jag köper en enkel tjänst för t.ex. 450 kr/timme. Så går minst tvåtredjedelar av  det direkt i skatt, om det inte har s.k. RUT eller ROT avdrag. (90 kr moms ca 120 kr i arbetsgivaravgifter och ca 80 kr i inkomstskatt plus övriga skatter, som skall betalas med beskattade medel) Företag, banker och den offentliga sektorn avskaffar mer och mer enkla tjänster så det blir färre och färre jobb för de outbildade. Vi har antagligen redan passerat toppen på Lafferkurvan så ytterligare skattehöjningar ger inte mer inkomster för staten.

Det kommer knappast att sluta väl.

P.S.

Köpte just en Husqvarna gräsklipparrobot (tillverkad i England), som fungerar utmärkt, så nu behöver jag inte köpa den tjänsten. Den betalar sig nog på tre år. Kanske dags att beskatta robotar.

Ljungby 2019-06-19

Anders Thorén