Undergångstänkandet kan bli självuppfyllande

som drabbar världen när Fenrisulven sliter sig loss och förgör gudar och människor. I kristendomen är det Apokalypsen med sina fyra ryttare som far fram och skapar undergång.

Idag har jordens klimat blivit vår tids apokalyps. Allt fler tror att klimatet snabbt närmar sig en tipping point då vädret inte längre blir sig likt, årstiderna kommer att ändras eller försvinna och människorna hotas av ett uppslukande hav, ohyggliga stormar, förhärjande skogsbränder och svällande floder. Undergångssekten Extension Rebellion (XR) predikar apokalypsens ord ”the end is nigh” om vi inte inom nästa decennium helt sätter stopp för utsläpp av växthusgaser. XR har ett växande stöd även inom universitet och akademi, som inte sällan har en faiblesse för dramaturgi och symbolaktiviteter. De har fått sin egen profetissa i flickan Greta Thunberg. I vissa kristna kretsar ses hon som ett helgon och det hävdas att det är Gud som talar genom henne. En präst på Gotland har målat en ikon med hennes bild.

XR-sekten med sina aktioner påminner allt mer om de medeltida flagellanterna som försökte stoppa digerdöden genom att piska varandras ryggar under skrik och jämmer. Det hjälpte föga och bidrog snarare till att sprida pesten. Grupphysteri är ett kraftfullt medel och inte minst unga människor fångas lätt. Ett budskap kan vara hur galet och snedvridet som helst men när det anammas av en grupp får det snart sin egen oberäkneliga dynamik. Vi känner detta från Hitlerjugend, den kinesiska kulturevolutionen och de röda khmerernas framfart. Den revolutionära entusiasmen har samme effekt som överdriven vinkonsumtion nämligen att vettet går ut.

När en övertygelse fått ett visst genomslag i en population hjälper kritiskt tänkande föga och de som ställer sig tveksamma till extrem aktionism stämplas raskt ut som politiskt inkorrekta eller till och med som farliga personer. Media gör vidare allt de kan för att jaga upp stämningen ytterligare och allt fler påverkas. I en del länder som Sverige har kunskapssökande inom klimatvetenskapen hamnat i skuggan av aktivism för en anteciperad klimatkatastrof.

Hur är det då rimligt att förhålla sig till dagens klimatändring?

Det är ett faktum att luftens halt av växthusgaser har ökat monotont och i stigande takt sedan 1800-talets slut. Mätningar visar att ökningen främst är kopplad till förbränningsprocesser eftersom atmosfärens syrehalt minskar i motsvarande grad. Att temperaturökningen med stor sannolikhet främst beror på växthusgasökningen vet vi från den pågående temperaturändringen och dess fördelning med uppvärmning i troposfären och avkylning i stratosfären.

Den direkta antropogena växthuseffekten är likväl fortfarande ringa och knappt två procent av jordens naturliga växthuseffekt. Utan den naturliga växthuseffekten på drygt 160 Watt/m2 skulle jorden vara obeboelig.

Nu förhåller det sig vidare så att det är vattenånga och moln som absorberar huvuddelen av jordens värmestrålning. Mängden vattenånga avtar mycket snabbt med höjden då vattenånga till skillnad från koldioxid bestäms av temperaturen. Detta tillsammans med moln förhindrar att jordens temperatur aldrig kan löpa amok som den gjort på planeten Venus.

Att föreställa sig att man på något decennium skall få stopp på växthusgasökningen är emellertid praktiskt omöjligt och en ytterligare höjning av jordens temperatur med 1 till 2°C under detta sekel får nog ses som oundvikligt. Att föreställa sig att mänskligheten inte är kapabel anpassa sig till detta är en märklig föreställning. Vi har som bekant redan anpassat oss förträffligt till den temperaturökning på cirka 1°C som redan inträffat!

När det gäller att begränsa jordens energiproduktion är det nämligen inte längre vad västvärlden gör som är avgörande. Redan nu står OECD-länderna endast för cirka 1/3 av koldioxidutsläppen. Om 30 år beräknas den andelen ha sjunkit till 1/5 medan de globala utsläppen fortfarande enligt vad man vet kommer att fortsätta växa. Orsaken är att de flesta av världens människor kommer att finnas utanför västvärlden. Där kommer också större delen av den ekonomiska tillväxten att ske och därmed fortfarande stora växthusgasutsläpp. Människorna där kommer under kommande decennier att prioritera ekonomisk tillväxt för att helt enkelt få ett drägligt liv vilket det stora flertalet i dag saknar.

Att demonstrera och hitta på olika jippon som XR och en del andra bortklemade välfärdsungdomar idag håller på med innebär i bästa fall att ett förbättrat liv för jordens fattiga försenas och i värsta fall omintetgörs. Domedagssekten XR skall inte underskattas. Får den hållas kan den skapa den undergång som den påstår sig vilja undgå.

Lennart Bengtsson