Historien bakom bedrägeriet

I centrum för klimatfrågan står globalisternas centralorganisation FN. Redan i början av 70-talet identifierade FN-byråkratin frågor om den globala miljön och antropogen miljöpåverkan som ett instrument för att lyfta FN:s roll från att vara en renodlad fredsorganisation, till att skaffa sig en mer exekutiv global maktställning. Bakom den strävan står mycket stora globala ekonomiska intressen som drivs av västvärldens rikaste av de rika. För ändamålet startades UNEP i samband med FN:s första globala miljökonferens i Stockholm 1972. Den leddes av Rockefellerfamiljens handgångne medarbetare Maurice Strong. Man får heller inte glömma bort att FN en gång skapades med starkt engagemang från den västliga rikemansklubben där familjen Rockefeller har en ledarroll. Man ser organisationen som ett perfekt instrument för att förverkliga den globalistiska världsordning som eftersträvats i ca 100 år. FN:s maktställning är främst uppbyggd runt ett dussintal underorgan som domineras av några få västländer och deras finanselit. Mest notabla är Världsbanken och IMF, där finns inget demokratiskt inflytande.

Vid FN:s första stora miljökonferens år 1972 i Stockholm lanserades strategin att försöka skrämma in världssamfundet i en överstatlig global maktordning. Redan då tog man till greppet att frammana stor brådska för att rädda världen och man hävdade att vi bara hade tio år på oss, innan den globala miljökatastrofen skulle vara över oss. Globalisternas lobbygrupp Romklubben hade lägligt inför konferensen presenterat sin skrift Limits to Growth som presenterade modellstudier över hur det skulle uppstå brist på en rad viktiga råvaror bara inom några år. Som alla liknande modellstudier fick man totalt fel på nästan alla punkter.

Då skrämseln med akuta miljöproblem fortsatt klingade i stort sett ohörd sökte FN/UNEP bättre argument. Efter framgången med Montrealprotokollet år 1987 som reglerade den globala användningen av ozonnedbrytande kemikalier fick FN blodad tand.

Vid en forskarkonferens om klimatfrågan i Villach 1988 drog dåvarande UNEP-chefen Tolba fram all tänkbar osäkerhet i koldioxid-/växthusgasfrågan. Han insåg att klimatfrågan kunde vara den fråga med vilken FN:s globala maktposition skulle kunna ta ett stort steg framåt. Eftersom osäkerheten var så stor var det angeläget att ”för säkerhets skull” börja kontrollera klimatet. Det var också dags att koncentrera sig på vilka katastrofer som skulle kunna tänkas inträffa i framtiden om inte utsläppen av växthusgaserna kontrollerades. ”We should act anyway just in case”, var hans grundidé. Han lanserade Försiktighetsprincipen för att kunna motivera åtgärder först, eventuell vetenskaplig bekräftelse sedan. För att skapa underlag för FN:s agerande och kontrollen av klimatet skapades en panel med internationella klimatforskare som fick namnet Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Den förste ordföranden i IPCC var Palmes vetenskaplige rådgivare Bert Bolin.

FN:s mål var att i samband med nästa stora miljökonferens, den i Rio 1992, sjösätta en global maktordning – Agenda 21. Inför konferensen hade de globalistiska lobbyisterna i Romklubben lanserat klimatfrågan som motiv för införandet, i en skrift som hade titeln The first Global Revolution. Även denna konferens leddes av Rockefellermannen Maurice Strong och globalistiska finansintressen utövade ett avgörande inflytande via World Bussiness Council for Sustainable Development under ledning av den Schweiziske mångmiljardären Stephan Schmidheiny. Jag fanns själv som expert inom ABB med i bakgrunden till den organisationen under 1992. Bl.a. deltog jag i ett möte med globalisten Carl Bildts regering, där Schmidheiny var föredragande.

Prioriteten i arbetet med IPCC lades på att göra framtidsprognoser och att främst antropogen klimatpåverkan skulle beaktas. Panelen började ta fram vetenskapliga underlag för politiska rapporter om klimatet – Summary for policymakers. Forskarna stack inte under stol med att vetenskapen på klimatområdet bl.a. saknade viktiga förklaringar rörande molnbildningen och molnens klimatpåverkan. Trots att forskarna därför flaggade för en mycket stor osäkerhet om hur klimatet kunde tänkas utvecklas i framtiden, förde IPCC i sina summeringar för beslutsfattare nästan bara fram de mest pessimistiska beräkningarna. Det var uppenbart att man från FN:s sida var angelägna om att mana fram en maximalt skrämmande framtidsbild som krävde omedelbara överstatliga regelverk under FN:s överinseende. Därmed sjösattes den klimatalarmism som idag genomsyrar hela västvärlden.

Det råder ingen tvekan om att det absolut inte, som politiker och opinionsbildare ofta påstår, råder någon enighet i den vetenskapliga världen om alarmisternas framtidsdystopier. Läser man vad IPCC, Vetenskapsakademin och Sveriges främsta klimatvetenskapsman Lennart Bengtsson skriver så är osäkerheten om hur klimatet kommer att utvecklas detta århundrade jättestor. Den konsensus som alarmisterna hänger upp sin argumentation på, handlar bara om i vad mån människan genom sina utsläpp påverkar klimatet. Den säger dock väldigt lite om i vilken utsträckning denna påverkan är särskilt alarmerande.

Efter FN-konferensen 1992 har FN kallat till enorma globala klimatkonferenser en gång per år, dit man under en dryg veckas tid flugit in omkring 50.000 delegater, aktivister och journalister från hela världen. Konferenser med en enorm miljöpåverkan alltså, och FN har inte lyft ett finger för att göra konferenserna klimatvänliga genom att utnyttja modern kommunikationsteknik. I takt med att faktiska observationer av klimatutvecklingen visat sig avvika starkt från de alarmerande prognosmodellerna, har FN och deras handgångna tagit till allt desperatare metoder för att hålla frågan på kokpunkten. Vid varje konferens får vi höra att vi bara har 5-10 år på oss innan allt går över styr. För säkerhets skull har man slutat prata om global uppvärmning och istället tagit till klimatförändring. På så sätt kan varje naturlig väderhändelse skyllas på människans utsläpp. Nu senast vid klimatkonferensen i Madrid kallad COP25. Utvecklingen har lett till att klimatfrågan allt mer börjat se ut som ett enda stort bedrägeri, bara för att öka FN:s globala makt på den nationella demokratins bekostnad.

Under resans gång har en visselblåsare avslöjat ett omfattande manipulerande med forskarnas data som underminerat processens trovärdighet och några i sak bindande regelverk har inte kunnat sjösättas. Utsläppen av växthusgaser visar fortfarande efter 27 år en accelererande utveckling. Inte minsta tecken på att dessa utsläpp påverkats av FN:s upprepade klimatlarm. IEA:s prognos är att ökningen fortsätter till minst år 2050. Att världens utvecklingsländer medverka i denna process, förklaras av att dessa utnyttjar västvärldens klimatlarm för att kräva enorma biståndsbelopp från väst, för den omställning som alarmisterna anser vara nödvändig.

 

Bedrägeriet blir tydligt

Bilden av FN:s klimatarbete som ett enda stort bedrägeri förstärks kraftigt när man lyssnar till generalsekreteraren António Guterres anförande inför den samlade pressen vid konferensen i Madrid.

Han sa att:

  • Klimatrelaterade katastrofer blir allt vanligare. Det är en lögn. Helt i strid mot faktiska observationer.
  • Klimatrelaterade katastrofer blir allt dödligare. Det är en lögn. Väderrelaterade dödsfall år 2018 var det lägsta sedan man började mäta för 100 år sedan. Då dog över en halv miljon per år i en långt minder befolkad värld, idag rör det sig om en liten bråkdel av det och trenden är konstant sjunkande.
  • Klimatrelaterade katastrofer blir mer destruktiva och kostsammare. Det är en lögn. Under senare år har försäkringskostnaderna för skador p.g.a. väderhändelser i relation till BNP sjunkit stadigt.
  • Torka i visa delar av världen ökar i alarmerande takt och förstör människors livsmiljö och hotar livsmedelsförsörjningen. Det är en lögn. Den högre koldioxidhalten ökar växtlighetens resistens mot torka och ökar växtligheten så att världens jordbruk slår rekord i stort sett varje år sedan decennier tillbaka. Det lite varmare klimatet gör även att nederbörden totalt sett ökar något.
  • Varje år, dödar luftföroreningar associerade med klimatförändringar sju miljoner människor. Det är en lögn. Det dör mycket riktigt sju miljoner människor, men av luftföroreningar p.g.a. att fattiga människor lagar sin mat och värmer sina bostäder med öppen eld inomhus. Det har inget med klimatfrågan att göra. Det är i sig orsaken bakom att länder som Kina och Indien fortsätter att bygga ut sin kolkraft och kraftigt ökar sina växtgasutsläpp för att bygga bort denna fattigdom och ge de fattiga tillgång till billig el.
  • Klimatförändringar har blivit ett dramatiskt hot mot människors hälsa och säkerhet. Det är en lögn. Det finns inga faktiska observationer som ger stöd för det påståendet.

 

Det Guterres säger är i grova drag detsamma som våra svenska domedagsprofeter Greta och Johan Rockström.

Den bild man får av Guterres är att han, FN-byråkratin och de intressen som driver detta håller på med historiens största bedrägeri. Det har redan kostat människor i främst västvärlden tusentals miljarder kronor. Det lilla fattiga Sverige idag lägger på s.k. klimatomställning och bidrag till FN-byråkratins vidlyftiga leverne handlar om hundratals miljarder av våra skattepengar. Detta i sig är en av grundorsakerna bakom nedrustningen av den svenska välfärden, eftersom Miljöpartiregeringen prioriterar att leva upp till de bedrägliga åtgärder som vi uppmanas till av FN-byråkratin. Detta trots att de svenska åtgärderna är totalt betydelselösa i ett globalt perspektiv.

 

Medierna medverkar i bedrägeriet

Det kanske mest anmärkningsvärda efter Guterres alla lögnaktiga påståenden, är att inte en enda svensk journalist inom Public Service och MSM – SVT, SR, SvD, DN, DI m.fl. besvärat sig att faktagranska denna makthavare. Det är bara oberoende medier som bl.a. Swebbtv som tagit upp och påtalat att Guterres ljög inför pressen i Madrid. (Guterres anförande återges 31.50 in i filmen).

Klimatbedrägeriet har på detta sätt fått en annan skrämmande effekt på vårt samhälle. På grund av den masspsykos som etablissemangets medier medverkar till, är vårt demokratiska samhälle på väg att omvandlas i fascistisk riktning med kringskuren personlig yttrandefrihet och risk för människor att förlora sin utkomst om man inte rättar in sig i ledet. Vi som lyfter fram och fäster uppmärksamheten på alla de bedrägliga lögnerna från makthavare blir uthängda och skandaliserade på ett sätt som man bara ser i fascistiska diktaturer. Idag vågar nästan ingen i Sverige som har en anställning i det offentliga eller i något av alla politiskt korrekta koldioxidmolekyljagande företagen, påtala dessa lögner utan att riskera sparken eller andra repressalier.

 

Lars Bern