När jag idag satte mig framför TV:n för att se och lyssna till SVT:s nyhetsprogram, kunde jag direkt efter påannonseringen konstatera att det mesta av det man aviserade att man skulle ta upp, var en blandning av rena nonsensnyheter och några få riktiga nyheter. Jag insåg snabbt att det skulle vara slöseri med min tid att sitta igenom deras program, så jag reste mig och gick till min dator och letade upp dagens verkligt viktiga nyheter på nätet istället. Public Service har på detta sätt gjort sig själva nästan totalt irrelevanta. Jag känner många som av detta skäl helt slutat att titta på SVT.

Under hela mitt liv sedan jag var i tonåren, har jag haft ett starkt samhällsintresse och jag har dagligen följt nyheterna i olika media för att hålla mig ajour med vad som händer i Sverige och världen. Självklart har svenska media som public service och de ledande tidningarna varit en viktig källa för information. Redan som tonåring prenumererade jag på New York Times som på den tiden var en kvalitetstidning, för att där följa den geopolitiska utvecklingen. Det som kallas Main Stream Media – MSM var min viktigaste informationskälla under många årtionden. MSM och deras journalistkår kallades t.o.m. vördnadsfullt för den tredje statsmakten, för deras roll som granskare av de två andra statsmakterna regering och riksdag.

För sådär 50 år sedan började något hända. I 68-rörelsens kölvatten började en militant vänster ta över journalistutbildningen och vi började få en ström av vänsterindoktrinerade journalister som vällde ut från dessa skolor för att steg för steg ta över MSM. Journalistisk saklighet och integritet som i mina ögon personifierats av de tre O:na på sin tid (Ortmark, Orup och Olivecrona) trängdes undan till förmån för politisk propagandajournalistik till stöd för vänsterkrafterna i politiken. Beviset för denna utveckling fick vi bl.a. i forskaren Kent Asps studie år 2011 över partisympatierna hos journalistkåren. I den studien kan man se att 70% av journalisterna inom Public Service sympatiserar med de två vänsterextrema partierna Mp och V.

Samtidigt ändrades ägarstrukturen inom västvärldens MSM genom en stark koncentration av ägandet till några få av rika oligarker styrda mediehus.  Dessa oligarker hade en idé om en ny global världsordning där deras banker och globala företag utan hinder skulle kunna bygga upp sin marknadsdominans, något som jag tidigare berört här på bloggen. Med stor skicklighet har dessa globalsiter skaffat sig nästan total kontroll över västvärldens MSM för att kunna driva opinion till förmån för sin gränslösa värld utan fria nationalstater. Oligarken Soros är nu största ägare i New York Times. En viktig del av strategin var att kidnappa vänstern som även närde drömmar om en gränslös värld, men av helt andra skäl. Journalistkåren fann mycket snart att vägen till framgång var att gå globalisternas ärenden, det var ju ändå de som kontrollerade deras arbetsmarknad.

Resultatet ser vi i dagens samhällsdebatt där MSM övergått från att vara den tredje kritiskt granskande statsmakten till att bli ett rent propagandamedium för globalisternas agenda. Vi ser idag hur globalisternas agenda genomsyrar alla nyhetsprogram både till innehåll och urval. Även en stor del av det övriga programutbudet har blivit starkt politiskt vinklat från barnprogram till olika underhållsprogram. Dominansen för det idag extrema miljöpartiet bland SVT:s och SR:s medarbetare tar sig uttryck i en allt ensidigare politisk indoktrinering och fascistiskt moraliserande över medborgarna.

Vi ser hur denna utveckling av samhället i globalistisk riktning med intensiv indoktrineringspropaganda i MSM, skapat en stark motreaktion över hela västvärlden under det senaste decenniet. I Sverige har det nationalistiska SD vuxit till det största partiet i opinionen, i USA har Trump valts till president och Storbritannien har brutit sig ur globalistiska EU. Exemplen kan mångfaldigas. SD har inte förvånande reagerat mot att det skattefinansierade Public Service kunnat ta rollen som ett rent propagandaorgan för globalism och vänsterpolitik och hur alla andra politiska uppfattningar blir utfrysta och tystade.

Min uppfattning är att Public Service måste ändras i grunden. I ett första steg bör allt programmaterial som inte kvalar in som samhällsinformation och samhällsgransakande journalistik säljas ut till kommersiellt drivna mediaföretag. Det finns ingen anledning att program inom underhållning, idrottsreportage och annat tidsfördriv skall drivas av ett statligt skattefinansierat företag. Dessa program är redan helt infiltrerade av olika kommersiella intressen. Man kan banta SVT och SR med minst 90% och bara behålla nyheter, väder, samhällsinformation och granskande journalistik.

Man måste hitta former för rekryteringen av medarbetare till detta nya bantade Public Service som väl avspeglar olika ideologier och uppfattningar hos allmänheten. Dagens dominans för vänsterextrema och fascistiskt moraliserande ideologier med svag folklig förankring måste brytas om inte Public Service helt skall marginaliseras. Här sticker främst dominansen för miljöpartisympatier hos över 50% av medarbetarna ut med tanke på att motsvarande sympatier hos allmänheten ligger på under en tiondel.

Ett marginaliserat Public Service är allvarligt ur samhällssynpunkt, eftersom det är viktigt att nå ut och få trovärdighet för viktig samhällsinformation och nyheter för att säkra en stabil samhällsordning. Idag misstror stora delar av medborgarna det som sägs från SVT och SR, vilket inte är bra. Politikerna i Riksdagen har ett tungt ansvar för att återge Public Service dess trovärdighet och auktoritet. Fram till det sker försöker olika nätkanaler som t.ex. Swebbtv med sitt utbud av samhällskritiska analyser att täcka behovet. Programmet Den Fjärde statsmakten där jag brukar medverka ibland är ett viktigt inslag. Att det finns politiker i maktställning som försöker tysta dessa nätkanaler är ytterst allvarligt för yttrandefriheten.

Lars Bern

 

Om ni vill stödja bloggen ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441