Kina

När det gäller att bedöma tillbakagången för väst är Kina viktigt att studera av två skäl, dels den utmaning som landet innebär för den angloamerikanska hegemonin internationellt och dels det oväntade exemplet som dess starka interna utveckling sätter. Under en generation har Kina gått från en dåligt utvecklad jordbruksnation till en ekonomisk supermakt som utgör ett allvarligt hot mot den nyliberala ordningen i väst och som i praktiken redan är en större realekonomi än USA räknat som Purchasing Power Parity (PPP). Enligt IMF var Kinas BNP år 2017 räknat enligt PPP-metoden 23.200 miljarder USD medan USAs räknat på samma sätt bara var 19.500 miljarder USD. USA dominerar dock fortfarande de finansiella marknaderna, men det är en position som kontinuerligt försvagas.

PPP är en teori som mäter priserna i olika länder genom att jämföra faktiska jämförbara varor och tjänster istället för värdet mätt i respektive valutor. PPP kan betraktas som en växlingskurs som bestäms av priset på en representativ korg med varor och tjänster i ett land. Detta ger ett mer verklighetsförankrat mått på landets reala ekonomi.

Kina har överraskande visat att ekonomisk utveckling och innovation kan uppnås utan demokrati och liberalism. Enpartistaten övergick från kommunism till en form av nationell kapitalism i slutet av 1970-talet, och har sedan dess uppvisat unika framsteg, en utveckling som strider mot nyliberalismens övertygelse. Trots de nyliberala förhoppningarna finns det inga tecken på att det kinesiska folket i stort antal har någon önskan att efterlikna västs nyliberalism. Vi har försäkrats om att demokrati och individuell frihet är nödvändigt för ekonomisk innovation, men kinesiska statsstödda företag som Huawei och Alibaba visar inte bara vägen när det gäller innovation, utan visar sig också kunna överträffa sina konkurrenter på världsmarknaden.

Kinas merkantilistiska ekonomiska system och protektionistiska utvecklingspolitik utgör nu en allvarlig utmaning för det WTO-baserade världshandelssystemet, men det finns inte mycket de kan göra för att stoppa det. Kommunistpartiet styr i Kinas intresse, och att anta en frihandelspolitik ligger helt enkelt inte i Kinas intresse. President Donald Trump har också brutit mot WTO:s regler för att kunna föra ett ensidigt handelskrig mot Kina, samt införa tullar för allierade som Japan och EU. Sannolikt kommer inte en minskad export till väst att skada Kinas ekonomi så mycket som vi i väst vill tro. Tillväxten i Asien är så stor så beroendet av väst krymper snabbt och Kina hade ändå tänkt öka den inhemska efterfrågan. Det är inte osannolikt att USAs handelskrig kommer att skada USAs ekonomi mer än den kinesiska.

Världshandelsorganisationen grundades 1995 i syfte att öppna globala marknader, utvidga frihandeln och reglera handeln. Internationella organisationer som WTO och IMF har blivit synonyma med globaliseringen, men deras legitimitet och relevans ifrågasätts alltmer, vilket framgår av erkännandet av EUs handelskommissionär Phil Hogan när han säger att ”WTO står inför sin djupaste kris sedan det bildades.” Dessa organ är tillskapade på initiativ av den angloamerikanska oligarkin för att tjäna deras syften, vilket blir allt mer uppenbart för resten av världen.

Kina har också potential att erbjuda ett alternativ till amerikansk ledd utveckling för mindre länder, en utveckling som ofta har kommit med oönskad politisk inblandning och kulturell dominans från USA. Kina verkar däremot ha föga intresse av sina handelspartners inre angelägenheter. Initiativet Belt and Road, som utlovar stor infrastrukturutveckling för de deltagande länderna, är ett utmärkt exempel på kinesisk ledd internationell utveckling som lämnar de amerikanska beslutsfattarna ute i kylan. Det är den typ av bilateral regional utveckling som skulle kunna komma att prägla detta århundrade. Projektet öppnar även betydande landbaserade handelsvägar i Eurasien, vilket minskar den strategiska betydelsen av den kontroll av världshaven som utövas av US Navy.

Rysslands plats som hegemon är mindre säker. Deras ekonomi räknat i PPP är fortfarande inte större än Tysklands och de har kämpat med viss framgång för att diversifiera bort från sitt beroende av naturresurser som grund för sin ekonomiska tillväxt. Man har en högteknologisk export av kärnkraft och avancerade vapensystem samt har utvecklats till väldens största veteexportör. Kulturellt och militärt har dock Ryssland valt ett oberoende tillvägagångssätt, och deras pragmatiska inställning till att hantera västvärldens intrång i Östeuropa och Mellanöstern har gett mycket betydande framgångar. Ryssland svarade med största möjliga kraft och beslutsamhet när det gällde att annektera Krim (där deras största marinbas ligger) efter den USA-stödda statskuppen i Ukraina 2014.

Rysslands inträde som allierad med Bashar al-Assad i Syrienkriget ledde till ett avgörande i det syrianska inbördeskriget viket utdelade ett slag mot den Zionist-Amerikanska ambition att driva ut Assad och att dela upp Syrien efter sitt tycke. Rysslands omvandling från en misslyckad stat där demoraliserade människor utsattes för de värsta effekterna av nyliberal styrning och privatisering i början av 1990-talet, till den oberoende, religiösa och nationalistiska staten det är idag, ser ut som ett möjligt bästa scenario för länder i väst som ser sig om efter vad som kommer efter globaliseringen.

 

Internet

För inte så länge sedan kunde liberala journalister och utrikespolitiska hökar knappast tygla sin upphetsning inför utsikterna till tillväxt av sociala medier, i en hoppfull förväntan om att dess spridning skulle leda till en nyliberal demokratisering av varje hörn av världen. Den ”arabiska våren” firades som den första i sitt slag, ett organiskt förkastande av auktoritärt styre, till förmån för demokrati och nyliberalism, samordnat genom sociala medieplattformar som Twitter. Med den ökande tillgängligheten av smartphones, kunde människor över hela världen se underverk utförda med västerländska värderingar och samordning för att ta sina egna nationer ur de barbariska resterna av den gamla världsordningen. Det var nyliberalernas föreställning om vad som skulle ske.

I sin arrogans förutspådde få av den nyliberala eliten att samma teknik skulle kunna leda till en uppmuntran av exakt den motsatta tendensen, ett fullständigt förkastande av amerikanism och dess löften om materiell rikedom, kvinnors rättigheter, demokrati. Om något, svängde pendeln istället till förmån för barbari. Åsynen av hur en organisation som ISIS kunde sprida propaganda i bästa Hollywoodstil via videor på internet, visade hur Internet kunde användas för antiliberala ändamål. Ännu färre föreställde sig att utbyggnaden av Internet så småningom skulle användas för att leda ett uppror mot den nyliberala eliten själv i väst. Men detta är precis vad som hände under valcykeln 2016, med alternativhögerns tillväxt och liknande populistiska rörelser på internet. Tillåts anonymitet, är människor fria att bryta tabun i politiskt korrekta väst och uttrycka sin verkliga känsla om mångkulturalism, jämlikhet och den liberala elit som föraktar dem. Explosionen av vit nationalism på internet har visat att det liberala samförståndet inte är så robust som den nyliberala eliten hade föreställt sig.

Trumps segern 2016 ledde till en liberal motreaktion med censur, som kulminerade nyligen i avlägsnandet av tusentals pro-Trump och vita nationalistiska forum och YouTube-kanaler. Tillväxten av censurfria alternativa plattformar som Bitchute och Telegram, och potentialen för ett verkligt decentraliserat internet, innebär att trots stora ansträngningar av det styrande nyliberala etablissemanget, kommer de aldrig att kunna helt tysta oliktänkande röster. Resultatet av Internets utbredning verkar bli det direkt motsatta mot vad nyliberalerna räknat med. Demokratin har inte gått segrande fram, istället har de liberala krafterna i väst börjat tumma på sina egna demokratiska principer genom en utveckling bort från demokratin. Precis som Sovjetkommunismen byggde på att bara tillåta en kommunistisk värdegrund, ser vi nu hur västs nyliberala etablissemang fryser ut alla andra från politiskt inflytande som inte delar deras nyliberala värdegrund.

Fortsättning följer,

Lars Bern

 

Om ni vill stödja mig läs mina böcker eller stöd Riksföreningen för Metabol Hälsa ekonomiskt. Det har ni möjlighet att göra genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441