Debatten om det gamla Folkpartiet som i ett desperat försök att undgå 4%-döden ändrat namn till Liberalerna, har varit aktuell de senaste veckorna efter bråket mellan Jan Björklund och Birgitta Ohlsson. SvD hade idag en artikel där man frågade sig vem som behöver partiet? Ja, idag kan man med fog fråga sig vem som längre behöver Folkpartiet?
Jag har hela mitt liv varit mycket politiskt intresserad, något som började redan under min tid som gymnasist i Östersund på 50-talet. Jag växte upp i en släkt där alla sympatiserade med dåvarande Högern. De politiska diskussionerna i min omgivning upplevde jag ofta som inskränkta, så jag började se mig om efter alternativ. Den politiker som tidigt fångade min sympati var professorn i nationalekonomi Bertil Ohlin som även var ledare för det näst största partiet efter de dominerande Socialdemokraterna – det liberala Folkpartiet. Liberalismen tilltalade mig betydligt mer än Högerns konservatism och Socialdemokraternas socialism. Ohlin var en ytterst välutbildad och intelligent person med klara egenskaper som statsman och som i mina ögon borde vara den ideala statsministerkandidaten.
Partiets ursprung var Frisinnade Landsföreningen som delades år 1923 i partierna Frisinnade Folkpartiet och Sveriges Liberala parti. Man kan enkelt beskriva dessa två partier som en religiös och en sekulär gren av den svenska liberala rörelsen. De frisinnade stod nykterhetsrörelsen mycket nära. År 1934 rökte man fredspipa och återförenades genom bildandet av Folkpartiet. Tio år senare blev Ohlin vald till partiordförande och han lyckades få de religiösa och sekulära liberalerna att dra jämt. Folkpartiet blev det största oppositionspartiet och Ohlin axlade rollen som oppositionsledare ända till år 1967. Han förespråkade idén om ”fri ekonomi med socialt ansvar” eller den s.k. socialliberalismen som partiets ideologi för att bli ett reformvänligt alternativ till de då dominerande Socialdemokraterna.
Jag tror det var år 1959 som jag tog steget och anslöt mig som aktiv till Folkpartiets Ungdomsförbund (Fpu). Något år senare valdes jag till distriktsordförande i Jämtland-Härjedalen. Därmed kom jag i nära kontakt med den trånga krets av ungdomar från en i huvudsak akademisk stockholmsöverklass som ledde Fpu centralt och som senare skulle få en stor betydelse för partiets utveckling. Ordförande i ungdomsförbundet blev Per Ahlmark med en klar slagsida åt den sekulära liberalismen och under starkt inflytande av DN:s dåvarande chefredaktör Herbert Tingsten och ateisten Ingemar Hedenius. Tingsten som hade ett komplexfyllt förhållande till den mer begåvade Ohlin gick ofta i motsättning mot den senare, något som smittade av sig på Fpu-ledningen.
De jag minns som framträdande i den här kretsen i början av 60-talet var förutom Ahlmark, Ola Ullsten, Hans Blix, Hadar Cars, Ernst Klein, Gabriel Romanus, Hans Nestius, Hans Hederberg m.fl. som drev förbundet i en starkt sekulär och radikal riktning. Med fanns även en udda figur som heter Per Gharton. Han lyckades flera år senare bli vald till ordförande i ungdomsförbundet, vilket sånär ledde till att partiet var nära att bryta med Fpu.
Den första föraningen om hur det skulle gå fick jag i samband med en Fpu-kongress där alla kongressledamöterna blev bjudna på en våt fest i Varbergs fästning. Dagen efter kommer jag ihåg att de frisinnade åkte hem i protest mot det vilda festandet.
Efter att Bertil Ohlin avgått 1967 som partiordförande och hans efterträdare Sven Wedén misslyckades att samla partiet, blev den radikala falangens kandidat Gunnar Helén partiordförande och hela det gamla Fpu-gänget fick ett avgörande inflytande – halmhattarnas tid. Den frisinnade delen av väljarna övergav partiet och Folkpartiet krympte snabbt ihop till ett litet parti. Kristen Demokratisk Samling bildades år 1964 och började suga upp de frisinnade som lämnade Folkpartiet.
Efter att jag tagit studenten i Östersund lämnade jag min distriktsordförandepost i Jämtland och flyttade till Chalmers i Göteborg, där jag blev vice ordförande i den liberala studentklubben. Jag blev dock allt mer kritisk till de som styrde ungdomsförbundet varför jag bestämde mig för att lämna partiet i samband med att Ohlin avgick. Istället valde jag under några studentår att engagera mig i den socialdemokratiska studentklubben i Göteborg där jag hade några vänner. Där fann jag dock med tiden att jag som liberal inte hörde hemma. Efter det har jag valt att inte aktivt engagera mig i partipolitik mer, utan att vara en helt fri liberal debattör.
Precis som jag befarat började Folkpartiet att spåra ur allt mer och man utvecklades från de liberala frihetliga idealen och blev ett parti som allt oftare ställde sig bakom förmynderi och ofrihet. Det senare kom i mina ögon att personifieras av Bengt Westerberg som ordförande. Jag hade en förhoppning att partiet skulle komma på rätt väg med Jan Björklund, vilket gjorde att jag lät mig övertalas att åter bli medlem i partiet. Jag märkte dock snabbt att den gamla överklass- och översittarklicken fortfarande dominerade partiet, varför min sejour som ny medlem blev ytterst kortvarig.
För en tid sedan var jag på en tillställning där jag kom i samspråk med en av partiets kända ledande personer ur Stockholms överklass. Vi var några som diskuterade ett politiskt inlägg på den här bloggen som han var kritisk till, varvid han berättade att jag minsann förlorat läsare p.g.a. vad jag skrivit. Bl.a. hade han slutat läsa mina krönikor. Då jag påpekade för honom att det inte var något problem, då jag säkert fått minst tusen nya läsare i hans ställe, så konstaterade han att det dock var viss skillnad i tyngd. Det yttrande satte i mina ögon blixtbelysning på vad som är Folkpartiets – förlåt Liberalernas problem. Man sitter fortfarande med en klick ledande högfärdiga figurer som av någon, för mig outgrundlig, anledning ser sig själva som stående över alla andra. Detta är arvet från ungdomsförbundets 60-talsgeneration som kastar sin skugga över partiet och som kommer att orsaka dess undergång. Högmod går ju före fall!
Så, frågan är om inte den svenska liberalismen är bäst betjänad av att partiet tvings bort från Riksdagen och att andra fräscha krafter får forma ett verkligt liberalt parti i dess ställe.
Ja, du har nog rätt Lars, men han heter Jan Björklund.
/Bosse Blomberg
GillaGilla
Rättat!
GillaGilla
Vilket fantastiskt intressant inlägg. För mig har Fp, sorry L, alltid varit ett helt irrelevant parti som i princip sagt och gjort vad som helst för att fiska röster (vilket tyvärr de flesta svenska partier gjort sig skyldiga till i dagens läge, möjligen V och SD undantagna). Historien du berättar är helt ny för mig och skänker ett nytt ljus över partiet. Jag håller med i din analys, det bästa som kan hända är att Fp åker ut ur riksdagen så de får omgruppera kring ett hållbart ideal.
GillaGillad av 1 person
Varför skall eller vill någon blida ett nytt parti -Det är ju fullständigt meningslöst. Att vårt samhälle haft en topp av framgång är en ren tillfällighet. De krafter som råkat samverka för framgången var främst att upplysning och bildning stod på topp i mitten av förra seklet. Nu är vi ju på väg i raketfart mot 1300-talets mörkaste medeltid beträffande vetenskaplig upplysning samtidigt som nivån på våra politiker i raketfart närmar sig Krösa-Maja. I många tusen år har vi levt bra i familjeklaner och det kommer vi måst återgå till inom kort när korthuset rasat. Sanningen är att vi i bara ca 2 generationer levt i det moderna samhället.
Det har kanske tagit 30.000år innan rätt tillfälligheter samverkat för att det moderna samhället skulle uppstå -Att det skulle göra det i närtid igen bör vi hålla för osannolikt. Och kanske lika bra det eftersom människans hjärna måste få mogna på sig ytterligare för att kunna ens hantera dagens situation.
Själv tänker vi ge fasiken i allt vad politik mm heter och migrera ut till vår familjegård på landet där vi kan rå oss själva. Utan tv och äckliga i-pads och vidriga mobiltelefoner som fungerar som frivillig fotboja.
GillaGilla
Politiska partier försöker lösa ekonomiska, sociala, statliga och överstatliga problem. Experimenten hopar sig. Därmed börja hasardspelet. Man kan fråga sig om politiker mäktar överblicka konsekvenserna av det som beslutas och lagstiftas? Resultatet blir ofta något helt annat än vad som är tänkt. Rätt man på rätt plats tycks vara ett olösligt problem. Alla partiformer är odugliga, så länge som vi människor är omogna för självstyre och partier och regeringar oförmögna till insiktsfull maktutövning.
GillaGilla
En mycket klarsynt analys. Liberalerna inser inte att man måste vårda sin väljarbas om man vill ha något att säga till om.
Efter Bertil Ohlin har partiet haft ständiga ledningsproblem.
Ett avgörande felval var när man valde bort Anne Wibble som partiledare.
Ett annat felval var när man kastade Mauricio Rojas och Lars Leijonborgs invandringspolitik på sophögen. Ungefär den politik som Sverige nu ändå tvingas föra och som hade gjort partiet stort idag och som hade lämnat Sd utanför riksdagen.
Ett tredje är valet av Jan Björklund. En f.d. kompaniofficer som är duktig på taktik (slå fienden i skogsbrynet) vilket i politiken visar sig i en stor förmåga att slänga ur sig träffsäkra one-liners som är kul i debatter, men som aldrig utbildats till högre officer som arbetar med de strategiska frågorna, de som avgör om man vinner eller förlorar krig och i politiken val, behandlas.
I energipolitiken visas detta genom att han var drivande vid försäljningen av Stockholms stads andel i Birka Energi för en struntsumma (därför att partiet ogillar kommunala bolag) och att han inte förstår att om man går med på en massiv satsning på sekunda energi som vindkraft så förstörs ekonomin för kärnkraften och vi får en mer otillförlitlig men ändå mycket dyrare elförsörjning.
GillaGillad av 1 person
Den s.k socialliberalismen ägnar sig åt offentligt styrd social ingenjörskonst lika mycket som socialdemokratin. Vad som fattas Liberalerna idag är liberalism.
GillaGilla
På vilket sätt har Folkpartierna/Liberalerna varit mer libertarianska än Moderaterna eller Centerpartiet ??
Det har aldrig funnits något Libertarianskt parti i Sveriges riksdag. Kanske kan Lars Bern tillsammans med Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt starta ett riktigt Libertarianskt parti…
GillaGilla
Intressant berättelse som vanligt och speciellt för mig.
Jag tycker det är väldigt intressant att du använder det politiskt ”inkorrekta” klassbegreppet och som jag själv anser relevant eftersom det klart indikerar det grundläggande sätt på vilket vårt samhälle är strukturerat idag och faktiskt sedan urminnes tider. Det räcker med att man läser Platons skrifter för att inse hur viktigt överklassen ansett det vara att man kommer från ”rätt” samhällsklass. I våra brukssamhällen visste alla vem som tillhörde vilken klass. Idag är det politiskt korrekt att förneka existensen av klasser.
Själv kommer jag från en lägre ”klass” och har alltid varit medveten om detta och inte minst när jag hamnade bland gymnasieelever som kom från den överklass i Stockholm som du själv är förtrogen med. På grund av ”gott läshuvud” blev jag antagen till Norra Latin som var en skola med väldigt bra lärare. Varje dag under några års tid åkte jag på 60-talet in med tåg från de södra förorterna för att först gå i realskolan och sedan på reallinjen i gymnasiet. Dom ”finaste” eleverna gick latinlinjen. Norra Latin var faktiskt en förkortning för Högre latinläroverket å Norrmalm (Norra latinläroverket) och sedan 1939 Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm vilket man kunde läsa i guldbokstäverna på ingången till denna oerhört vackra byggnad.
Vid en skolröstning som genomfördes under min tid på Norra Latin visade det sig till ”allmän förvåning” att 80 % av eleverna röstade på Högerpartiet men resten på Folkpartister som jag själv. Dessa borgerliga ränderna försvann sedan under det radikala sjuttiotalet – förvisso en intressant lärotid!
GillaGilla
Naturligtvis hör liberalismen inte hemma i ett riksdagsparti. Inga -ismer borde finnas i riksdagen. –ismer kan enligt min mening vara bra ”sorteringshjälp” för historiker när de skall försöka beskriva ett politiskt skeende. Om ett parti bekänner sig till en –ism målar det in sig i ett hörn från vilket det inte kan röra sig utan anklagelser för att svika sina ideal. Det försvårar praktiska demokratiskt förankrade lösningar.
GillaGilla
”Klassiskt liberala partiet” grundat 2004 är kanske ett bättre alternativ. Utdrag ur partiets stadgar 2012, första paragrafen:
”Liberala partiet ska verka för en ordning där människor samverkar av fri vilja och till ömsesidig fördel, utan tvång och där statens våldsmonopol separeras från den fria marknaden. Det enda samhällssystem som utesluter tvångets grundförutsättning ur mänskliga relationer, våld eller hot om våld, är ett som är baserat på individens okränkbara rätt till sitt liv, sin kropp och sina ägodelar, där staten existerar för att skydda dessa rättigheter.”
Bara 1210 röster i valet 2014.
GillaGilla
”Liberalism is the ideology of Western suicide.” – James Burnham
GillaGilla
Suicide of the west är bokens titel. Kungliga bibliotetkt har ett ex.
GillaGilla
Det finns faktiskt ett parti som heter Liberala Partiet, som är ett klassiskt liberalt parti. Det var djupt ohederligt av folkpartiet att ta namnet Liberalerna. Dels är de inte liberaler och dels så snyltade de ett annat parties namn.
GillaGilla
Folkpartiets ohämmade stöd för socialdemokraterna under åren 1970-1990 gjorde att Sverige under lång tid saknade en verklig opposition, vilket bl.a. ledde till Ny Demokrati. Vi minns ”engångsinflationen” (Heléns uttryck) i samband med Hagaöverenskommelsen, som gjorde att företagens lönekostnader i ett hafs fördubblades och Sveriges konkurrenskraft minskade dramatiskt. Det tog oss 10 år att komma tillbaka till samma produktivitet. Vi minns folkpartiregeringen, som ersatte Fälldins 1:a regering. och som leddes av Ola Ullsten. Palme fick S att gå med på en folkpartiregering. Ingen visste då att Ullsten redan var Palmes man (Palme räddade in honom i Riksdagen efter valet 1973 genom att utse personen över honom på FP-listan till ordf för Kyrkomötet, vilket Ullsten fick ”betala tillbaka” under många år. Fp´s partisekreterare blev dessutom socialdemokrat och S-statsråd senare och Ullsten fick fina ambassadjobb som belöning.) Under 1980-talet la Westerberg krokben för Adelsohn under valrörelsen. Allt detta fick mig, som alltid röstar med oppositionen mot långvariga maktinnehav (vilket är liberalt enligt min åsikt), att under dessa år mynta uttrycket ”inte en krona norr om Dalälven och lita aldrig på en folkpartist”.
Svaret på frågan: Jo, det behövs ett liberalt parti, men tyvärr har Liberalerna snott namnet.
GillaGilla
En stor fläck på Ohlins rykte: han schabblade bort avskaffandet av hyresregleringen. Sträng var finansminister o beredd att bifalla. Då BO retade Sträng med tjafs och ekonomiskt finlir, vilket var BOs specialitet. Propositionen hamnade i papperskorgen. Och eländet på hyresmarknaden fortsätter år efter år. pga Ohlin.
GillaGilla
Jag har lärt mig mycket av anthropocene, som i grunden har påverkat min syn på omvärlden – från pro vänster till att allt mer ifrågasätta alla dessa kulturmarxistiska strävanden. Lars talar med stort självförtroende om hur omvärlden är konstruerad med det han kallar för västoligarkernas maktsträvanden. Han tycks besitta oanade insikter och han för fram hans teser med en säkerhet som jag sällan skådat, om hur världen är beskaffad. Någon tvekan om idéinriktningar finner man inte här.
Mitt problem med högern har alltid varit dess brist på empati för de utsatta och svaga; inte så att den finns i överflöd hos vänsterns feminister t ex (i vart fall om du är man och inte är feminist) tills det slog mig i att Lars stora kännedom om makthavarna på andra sidan Atlanten i grunden bygger på att han själv utgjutit samma privilegium och själv tillhört Sveriges finansiella elit med insyn och en självklar rätt att sitta ner vid beslutsborden, tills han åkte ut ur diverse sällskap efter att tillkännagivit sitt ställningstagande i miljödebatten samt om sjukvården: därför: its´take one to know one.
Vi, den absoluta majoriteten, ser allt från ett utanförperspektiv och takterna går igen. Det tycks mig som om det inte är bristen på empati eller moral som driver Lars texter framåt utan att han själv inte får sitta med längre.
Med det är ju så, att det enbart är från ett utanförperspektiv man får full insikt hur makten påverkar de maktlösa. Sitter man mitt i centrum förblindas man allt som oftast. Det är ju därför en handledare alltid kommer utifrån, inte inifrån. Som ny i en rörelse eller på ett arbete ser man allt det som alla andra inte ser tills man själv kommer in i det hela och ser mindre och mindre för att till slut inte se något alls – med blir ett med sin omgivning. Lars är väl knappast en socialist eller för den delen en kommunist, utan har väl i alla tider förespråkat mantrat ”fri företagsamhet” samt ”fria marknader”. Nu ser vi resultatet av denna nyliberalism. Vad ska vi göra, byta ut en makt mot en annan makt? All kapitalism leder ju till att de stora påverkar regelsystemet och äter upp de små och tillslut får vi ett monopol som nu när en procent äger femtio procent = NWO!
Därför efterfrågar jag självinsikt samt självkritik hos Lars texter: ”Jag hade fel”! ”Det här blev inte bra”. ”Marknadens makt blev för stor”. ”Jag förstod inte att det skulle gå så här långt; att om släpper marknaden fri, ger den fritt spelrum, att den då enbart skulle bry sig om sig själv”.
GillaGilla
Jag har faktiskt på denna blogg skrivit en ursäkt för att jag en gång rösta först för EU och sedan för Euron, så jag tror mig ha viss självkritik trots allt. Blir jag överbevisad om att ha haft fel skall jag gärna både erkänna och ge en ursäkt.
GillaGilla
Det är svår detta! Svårt att inte tycka tycka om och gilla Lars när han visar upp en sådan ödmjukhet! Hans texter är förföriska upplysande samt inbjudande. Men så fort jag gillar något skarpt, så letar jag också efter motsägelser. En läggning jag inte kan göra något åt.
GillaGilla
Den kritiska blicken är viktig i dessa trollska tider.
GillaGilla
Vad tror du läsvärdet beror på i Berns texter? Frispråkighet från någon på insidan. Utan bittra gubbar skulle vi aldrig få njuta av den här typen av rannsakan. Spelar det någon roll att det eventuellt brister i självkritik? Sluta läsa isåfall.
GillaGilla
Jag tror inte, jag vet. Lars skriftspråk är väldigt bra. Det är hur som helst inte synonymt med att det han beskriver är bra. I min analys, som du behöver inte gilla, ger han uttryck för huvudfåran i antietablissemangkritiken som vuxit fram i internets kölvatten – minus antisemitismen då. En del tongivande antietablissemangkritiker beskriver samma sak, men istället för att lägga betoningen på judarna läggs den här på ”oligarkerna” och dess drabanter. Företrädesvis de som har sitt säte över Atlanten.
Men av din kommentar att döma, måste jag träffa rätt 🙂
GillaGilla
Ja Lars du har helt rätt i din analys. Jag kommer med stor saknad ihåg debatterna i Kungsan mellan Bertil Ohlin, Jarl Hjalmarsson, Gunnar Hedlund och Tage Erlander. Det var politiker det. Jag ger inte mycket för dagens s.k. politiker. Vår statsminister kallar sig ibland för svetsare vilket han inte är i mina ögon. När han kom till Hägglunds så gick det inte många veckor innan han satt på fackexpeditionen. Som verkstadspraktikant har jag nog smält ner betydligt fler kg svetstråd än Stefan L. Hans senaste utspel om att han skall sitta kvar är för mig häpnadsväckande. Om vi nu har en demokrati kan man väl inte utan vidare utesluta de som röstat på SD. Att några har en nazistisk bakgrund är väl inte så konstigt. Det har nog många i Sverige i dag också, i varje fall mångas far- eller farföräldrar. Vid sidan av mitt arbete har jag suttit i både Kf och Ks och på liknande poster inom Landstinget. En riksdagsplats var inte långt borta men det var för mig intressantare uppdrag inom näringslivet.
I dag pratas det om alla människors lika värde. Vår stadsminister har en variant på detta. SD räknas inte dit. Alltså i vår svenska demokrati undantar man SD:s väljare. Detta synsätt kommer ju att göra SD större än vad de är i dag. Stadsministerns parti kommer ju att krympa. Kd & L kommer nog inte in i Riksdagen efter nästa val. Jag har börjat att ”Dö städa”.
GillaGilla
Och Hillary Clinton använder samma exkluderande och nedsättande omdöme om Trumps väljare.
GillaGilla
Jag har ungefär samma förhållande till (s) som herr Lars till (fp). Eran Erlander/Ohlin har präglat mina uppväxtår. I SSU hade vi på den tiden 92 000 medlemmar, idag ca tiotusen tror jag: Vi brukade fråga Erlander. ”När ska vi avskaffa kungen”? Svar: ”Det kan vi göra imorgon,men det är då det sista vi gör i det här landet på väldigt länge”. Vi upplevde ett slags maktdelning. Borgarna hade tidningarna och bestämde hur verkligheten skulle tolkas, vilket i sin tur berodde på att borgerligt sinnade företagare annonserade där och inte i (a)-pressen. Men ”vi” hade politiska makten. Steg för steg – ökad välfärd. Fram till Fälldin 1976 och med honom knarket, ungdomsarbetslösheten och kärnkraftavvecklingseländet.
Erlander, men inte Sträng, insåg att ”låt borgarna” sköta företagsamheten, det är dom mycket bättre på än Staten.
Behövs ett liberalt parti ? Nej, programmet är genomfört och har egentligen ingen opposition, inte ens deodorant-partiet (v).
På de nya stora frågorna – globaliserings-imperialismen, tömda bruksorter, nedmonterat jordbruk och
därmed självförsörjningsgrad för föda (borde gälla även skor, energi och kläder?)
På det har major Björklund inget svar. Hans auktoritära utstrålning grundas inte helt på vad väljarbarometern berättar. Den som håller frihandel för en trosformel kan inte tänka tanken: Frihandel ja, hit men inte längre.
För den som nosat på ryssen är kanske rysskräcken mer verklig.
http://web.archive.org/web/20070912234139/http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=690404
GillaGilla
Skall vi tala klartext Lars? Den värste ”liberal” bortsett från Ture Königson är, hör och häpna Bo von Stockenström som den 10 Juni 1932 lyckades med konstcykel att kollektivisera och förslava den den svenska bondebefolkningen fullt ut. En pålitlig person som skrivit därom är prof. Bo Rothstein i en artikel i DN, ”Bönderna får skylla sig själva” (har inte tillgång till länken för tillfället)
Skadorna efter den samhällsomvälvningen har socialisterna utnyttjat tillfullo, det är de sviterna vi lider av i dag och som det landsförrädiska ”centerpartiet” spelat under täcket med socialisterna i flera generationer.
GillaGilla
Vem är Stefan Björklund?
GillaGilla
Felskrivning skall vara Jan!
GillaGilla
En förutsättning för att man ska kunna rösta på ett parti är att man vet vad det står för. För sa man att Folkpartiet var kluvet. I dag är de flesta partierna kluvna. Man vet över huvud taget inte vad de står för De enda som jag ser följer sina respektive linjer är V och SD. Så det är inte mycket att välja bland.
GillaGilla
Veterligen är alla berörda ismer utom nationalism det Brittiska imperiets verk. Adam Smith var ingen oberoende tänkare utan en av imperiets agenter med uppdrag att underminera dess konkurrenter. Det är fortfarande inte allmänt känt att Britterna sökte hindra Usas industrialisering genom inbördeskriget. Nord ville hålla ihop unionen och använda skyddstullar för att kunna utveckla industrin.
Sverige har tagit intryck och byggt konkurrenskraft så Sverige kanske gynnas av frihandel. Men angloamerikanska imperiet hade aldrig kunnat svälla över alla breddar som skett om alla länder tillämpade nationalism med skyddstullar för att kunna bygga kompetens och oberoende. Ist har allt som har med frihandel att göra varit i huvudsak till skada för mänskligheten. AA har utnyttjat det för att suga ut och hålla tillbaka utvecklingen överallt.
I motsats till vad många borgerliga och socialister tror har dom också bekämpat konkurrerande kapitalism överallt och spridit kommunism. Den enda formen av ekonomiskt system dom sprider är ‘captive economies’. Vänsterinriktade har hela tiden genom sin tillit till Marx assisterat AA med att förklara krigen som en följd av konkurrerande imperialister vilket inte stämmer och de borgerliga å sin sida har låtit sig duperas av AAs genomfalska historieskrivning.
Liberalism gynnar bara dem som har övertaget i den Darwinistiska kampen för tillvaron.
Konservativa brukar vara okunniga men ett konservativt synsätt är i många fall realistiskt. Problemet med många ‘moderna’ konservativa är att dom redan konverterats till en variant av liberalism globalt sett utan att inse det. Dom ifrågasätter därför inte hotet från AA.
Målet för politiskt intresserade borde vara att öka sin kunskap oavsett om det krossar en del illusioner.
GillaGilla
Peter G.
Är du denne Peter Grafström ?
http://whitetv.se/mind-control-mk-ultra/123-recalim-the-brain-med-peter-grafstroem-goeteborg.htm
frågar
Olle Holmqvist
GillaGilla
Jag lät mig intervjuas av white tv ja det stämmer. Det är min moraliska skyldighet att ställa upp eftersom jag har bättre insyn i ämnet genom min utbildning medan de flesta har vanföreställningar om hur det går till rent tekniskt och tror att det kan vara nanopartiklar eller laser från satelliter. Annars var det inget jag väntade mig ha fördel av personligen. Man drar löje över sig iom att folk tvivlar på att sånt förekommer. Men jag var på 80-talet misstänkt för att syssla med farlig planering och ngn tyckte det var en god ide att hålla reda på var jag rörde mig så dom opererade mig när jag sov i min bostad. 1992 dvs 3 år senare förlorade dom tålamodet eftersom jag aldrig begick ngt samhällsfarligt dåd och Carl Bildt anklagades för Lasermannens aktivitet så han tog i med krafttag mot mig under ett par veckor i Lund. Dom behandlade mig som om jag vore en främmande och farlig diplomat som dom inte kunde komma åt genom diplomatisk immunitet. Typ. Regeringen Bildt skickade ut uniformerad och civilklädd militär och polis för att visa att dom var beredda på strid. Jag fotograferade en massa Säpofolk(antar jag) och dom blev bekymrade över det så dom bar ut röntgenaggregat för att radera filmen i kameran mitt i Lund… etc etc Först 12 år senare kunde jag pussla ihop detaljerna i samband med att jag lät operera bort en märklig 168grams fettklump som plötsligt fanns inuti baksidan av min arm vid tiden för Berlinmurens fall. Jag vet inte säkert vad fettklumpen fyllde för funktion men jag misstänker att den var till för att avleda uppmärksamhet från ett annat och viktigare ingrepp. 1994 intervjuade Walter Bowart en amerikansk expert som påstod som jag uppfattade det att Cia 1988-89 lät operera folk med implantat troligen i ryggraden som imiterar benmassa så att de är osynliga vid röntgenundersökningar. På 90-talet hävdade amerikaner att from 1989 hade 300+ individer börjat hävda att de blev utsatta för en sorts påverkan som lite vagt brukar benämnas mind control men innefattar vitt skilda typer av påverkan. Dom jag pratat med tenderar att vara förtegna och är ovilliga att skriva ner sina erfarenheter. Det betyder antagligen att det finns ett mörkertal beträffande autentiska redogörelser. Och dom som tillkommit de senaste tio åren kanske är utsatta för ngt annat än dom från 1989.
GillaGilla
Framgångsrika nyetablerade partier tendera att allt för lätt rätta sig i leden allt för att lättare kunna etablera sig i den politiska världen. anpassa sig till ”nymodigheter” och ”Infiltration” av en självutnämnd rikemansklass, den s.k. representativa demokratin, släpper naturligtvis inte fram begåvningar ur folklagren.
Denna självutnämnda rikemansklass har samarbetat med den svenska ”fattigadeln” i över två hundra års tid.
Det du berättar om vad som hände Folkpartiet är precis det vi ser hända Sverigedemokraterna idag. Det är det jag menar med att SD är ett kontrollerat oppositionsparti. Precis som med Bertil Ohlin, som det heter i marknadsföringsteorin – ”Riding a horse”, så utnyttjar man en begåvning för att så smånig infiltrera sig i uppgången av kommande marknadsdelar i detta fall den politiska marknaden. Tänk på BCG-matrisen, dogs, question marks, stars and cash cows …
Jag har ju tidigare sagt att Jimmy Åkesson måste göra sig av med sin ”Hjalmar Branting” om han ska uppnå sina politiska mål. Han tog time-out och beslutat sig för, som nybliven far, att prioritera familjen och en lugn politisk karriär istället för ett försök till en genomgripande politisk förändring av Sverige, därför bröt man med ungdomsförbundet och i och med det så har partiet ingen framtid.
Varför jag skriver så här är för att jag har haft liknande upplevelser som du Lars i fria Moderata Studentföreningen där Carl Bildt var en dominerande figur och ansvarig för tidskriften Svensk Linje detta till sammans med bl.a. PR-byrån KREAB’s grundare Peje Emilsson som nu också har blivit SD’s strategiplanerare och mycket tack vare Ian Wachtmeister men också Carl Bildt som dessutom har varit styrelseordförande i byrån.
GillaGilla
A liberal is a person who is so openminded that his brain has fallen out.
GillaGilla