Den 9 februari 2024 fritt översatt från en censurerad källa

Den kraftfulla effekten av Carlsons intervju är att han lyckades föra ut ett viktigt perspektiv till en bredare amerikansk och västerländsk publik, som tyvärr hittills har varit svårt felinformerad av västerländska medier

Den mängd vitriol som västmedia och politiker öste över den amerikanske journalisten Tucker Carlson var något att beskåda.

Carlson reste till Moskva för att göra en intervju med Rysslands president Vladimir Putin. Intervjun bestod av ett fullständigt oklippt utbyte med dussintals frågor som varade i mer än två timmar. Den sändes på Carlsons hemsida och andra sociala medieplattformar.

Timmarna före intervjun blev den före detta Fox News-värden pucklad av det politiska och mediala etablissemanget i USA och Europa. Deras reaktion var otäck och hysterisk. Carlson stämplades som en ”förrädare” och en ”nyttig idiot”. Det fanns krav på att han skulle arresteras när han återvände till USA och även att han skulle förbjudas att resa till EU.

En talande reaktion var också att västerländska medier och politiker tenderade att ignorera händelsen som om den inte hade hänt, efter att intervjun hade publicerats.

Ironiskt nog har intervjun, trots de samlade ansträngningarna för att undertrycka den, exploderat med ivrig publik runt om i världen. Inom några timmar efter att intervjun hade sänts hade den setts av uppskattningsvis 100 miljoner människor. Den kommer att fortsätta att samla miljontals fler tittare under de kommande veckorna.

En lustig parentes är att omfattningen av tittarsiffrorna vida överskuggar de västerländska medier som förtalade Carlson över hans möte med Putin. Ändå dristar sig dessa marginella medier (man kan knappast kalla dem ”mainstream” längre på grund av deras sjunkande tittarsiffror) för att anse vad majoriteten av människor bör eller inte bör titta på. De inkluderar sådana som CNN, BBC, New York Times, Guardian och så vidare. Presstituerar alla, som den amerikanske författaren Gerald Celente oefterhärmligt kallade dem.

Det finns flera slutsatser att dra. En är den försåtliga ondskefulla kontrollen – eller åtminstone försöket till kontroll – av kommunikation, åsikter och narrativ av västerländska stater och deras medier.

It should be a journalistic duty to engage with different parties and perspectives. Carlson did that with Putin and as a result, the Western establishment unleashed a torrent of scorn on him, vigorously trying to discredit the interview before people even had a chance to view it and make up their own minds. That speaks volumes about the real lack of free speech and independent journalism that the West pretends to uphold.

Secondly, the huge worldwide interest among ordinary people in what President Putin had to say shows that there is a keen appreciation for hearing a different perspective from the one that the Western governments and media have been monopolizing. This is especially true regarding the war in Ukraine.

The fact that Carlson’s interview attracted so much interest despite the knee-jerk attempts to denigrate it in advance only demonstrates how much popular contempt there is for the Western official media and its self-importance.

Another lesson to draw is the desperation of the Western establishment to prevent any understanding among the public about the conflict in Ukraine: the historical background, the causes of the war, the true nature of the Kiev regime and its NeoNazi composition, the bigger geopolitical agenda of the United States and its European vassals trying to project Western hegemonic ambitions on the world, and more.

All these complex issues require a deep and lengthy discussion based on historical facts. Western media and politicians are incapable of providing such communication contrary to their conceited pretensions. They serve power and propaganda, not the public interest.

Washington, its European clients, and their servile media have distorted the conflict in Ukraine as a facile bogeyman story about alleged Russian aggression. Putin has been smeared as a dictator and “new Hitler” figure (how disgraceful and absurd!). Of course, such fabulation plays well for the Western militarism that drives American capitalism. It is also grist for the mill of Western politicians who are ideologically blinded by Russophobia. And yet the Western media dare to disparage Russia’s “twisted arguments”.

In his interview with Carlson, Putin presented at length a cogent historical account of how notions of Ukrainian nationalism have been cynically fabricated by Western powers for destabilizing Russia.

The war that the West claims began in February 2022 with a “Russian invasion” was started at least as far back as 2014 with the CIA-backed coup in Kiev that installed a NeoNazi regime.

The Western politicians and media are in total denial of this background as well as the treachery of NATO expansion towards Russia’s borders. How can such media even pretend to provide any informative perspective on the current conflict? The cognitive dissonance with reality is astounding.

Many people around the world including in the United States will agree with Putin’s view or find it paused for further thought. On hearing the proper historical context of the conflict in Ukraine, more people will understand the reality of a proxy war instigated by the United States and its NATO allies, not for the ostensible defense of Ukrainian democracy (that doesn’t exist) but for the strategic defeat of Russia. That bigger imperialist agenda has been extant for decades, albeit tacitly so, stemming from the Cold War following World War Two and for the past 33 years since the supposed end of the Cold War in 1991.

The Western states and their media can deprecate Russia’s perspective as much as they like but there is such a thing as historical truth. Most people around the world, including informed American scholars like John Mearsheimer, diplomats like Jack Matlock, and commentators like Jeffrey Sachs, know that the conflict in Ukraine has a much greater dimension than the Western propagandistic media would try to purvey.

There is such a thing as the ring of truth. Most people, even those who have been formerly benighted by misinformation, generally appreciate a version of history that accords with the facts and rational analysis.

Western politicians and media cannot deliver such an edifying account because they have systematically lied about and distorted the causes of conflict in Ukraine and more generally on the relations between the West and Russia.

Putin gick en lång väg mot att ställa allt till rätta i sin intervju med Tucker Carlson i veckan. Det var ingalunda första gången som den ryske ledaren gjorde det. För dem som följer Ukrainakonflikten utanför västmedias propaganda skulle det Putin sa ha varit ganska bekant.

Den kraftfulla effekten av Carlsons intervju är att han lyckades föra ut ett viktigt perspektiv till en bredare amerikansk och västerländsk publik, som tyvärr hittills har varit svårt felinformerad av västerländska medier.

Redan nu har ett växande antal amerikanska och europeiska medborgare blivit försiktiga och kritiska till det meningslösa kriget i Ukraina och den obevekliga tilldelningen av offentliga medel för att stödja en korrupt regim i Kiev.

Carlson förtjänar en stor eloge för att ha modet och integriteten att söka ett perspektiv som kastar ljus inte bara över varför det finns en blodig konflikt i Ukraina utan också över den korruption som är endemisk i väststaterna: illusionerna om oberoende journalistik, yttrandefrihet och främjande av demokrati.

Förr eller senare kommer folk att inse att USA och dess europeiska vasaller inte är något annat än skurkstater vars imperialistiska brott inte känner några gränser. Den västerländska mediemaskinen spelar en viktig roll i mörkläggningen av imperialistiska brott, inte bara i Ukraina, utan för närvarande också i Syrien, Gaza, Jemen, Irak och på andra håll. Varje avslöjande av slöjan för denna nakna västerländska despotism måste omedelbart upphöra. Därav den ursinniga reaktionen på Carlsons intervju.

Men det är för sent. Sanningen är ute. Flykten från sanningen kommer oundvikligen att få politiska och historiska konsekvenser.

När det gäller Ukraina är det USA-ledda Nato-proxykriget inte längre hållbart. Elitistiska västerländska regimer måste – och kommer att hållas – ansvariga för underblåsandet av detta krig och det omfattande slöseriet och stölden av offentliga medel för att driva sina hemliga imperialistiska intressen.

Fri översättning från en censurerad kanal