imgres

Donald Trump anklagade under onsdagen i ett valtal i Florida president Obama för att vara grundaren av terrororganisationen IS. Sannolikt ligger det väldigt mycket sanning bakom den anklagelsen. Låt oss analysera den historiska bakgrunden till uppkomsten av den typ av proxyarméer som IS är ett exempel på.

Efter USA:s förödmjukande förlust i Vietnamkriget 1975, där man som mest satt in en halv miljon soldater varav nästan sextiotusen stupade, blev det folkliga motståndet i USA mot denna typ av interventioner utomlands med amerikanska soldater starkt ifrågasatt.

När kommunister tog makten genom en kupp i Afghanistan år 1978 var det politiskt omöjligt för USA att ingripa med egna trupper mot dem. President Carter beslutade i juli 1979 att trots detta ingripa för att stoppa den kommunistiska framryckningen. Eftersom han inte kunde sätta in amerikansk trupp så nära efter att man förlorat Vietnamkriget, beslutade Carter-regimen att istället finansiera uppbyggnaden av en antikommunistisk gerilla i landet. När den bräckliga kommunistregimen närmade sig kollaps svarade Sovjetunionen med att i december 1979 sända in trupper i landet i det som kallades Operation Stom-333 och installera den mer pro-Sovjetiske presidenten Babrak Karmal. President Carter betecknad invasionen som det största hotet mot freden sedan Andra Världskriget.

Carters politik fullföljdes av hans efterträdare Reagan. I samarbete med bl.a. Pakistan och Saudi Arabien rustade CIA en islamistisk proxyarmé på 35.000 mujaheddinsoldater som sändes in i Afghanistan för att bekämpa den 100.000 man starka invasionsstyrkan. De tio följande åren härjades Afghanistan av det Afghansk-sovjetiska kriget, en konflikt där 15 000 sovjetiska soldater miste livet. Dessa förluster i kombination med Sovjets förestående sammanbrott tvingade de sovjetiska stridskrafterna att dra sig tillbaka 1989.

Uttåget följdes av en utdragen maktkamp mellan olika fraktioner inom mujaheddinrörelsen. Ur detta kaos kristalliserades talibanrörelsen ut år 1994. Efter blodiga inbördesstrider som kostade tiotusen mujaheddinkrigare livet tog talibanerna makten och den islamistiska staten Afghanistan var ett faktum. Landet blev en skyddad bas för diverse islamistiska terrororganisationer såsom bl.a. al-Qaida som senare 1998 sprängde de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania.

USA:s proxykrig mot kommunismen hade fött en extrem gökunge som skulle bli ett betydligt större problem än en sekulär kommunistisk regim i ett fattigt land som Afghanistan. Talibanerna är med andra ord en indirekt USA-skapelse som nu vände amerikanernas vapen emot västvärlden. Eftersom talibanrörelsen i mångt och mycket var en rörelse skapad av Pakistans säkerhetstjänst fick man heller inget stöd i att bekämpa rörelsen från pakistanskt håll. Det var nog snarast tvärt om, talibanerna fick sannolikt mycket stöd inifrån Pakistan.

Efter attackerna på WTC i New York och Pentagon i Washington den 11 september 2001 kunde Bush-regimen inför hemmaopinionen motivera ett direkt amerikanskt ingripande mot länder i Mellanöstern som man menade stödde terrorism. Detta faktum har gett upphov till allehanda teorier om att attacken varit iscensatt av regimen just för att vända hemmaopinionen, så att regimen åter kunde sända amerikanska trupper. Afghanistan angreps sålunda i oktober 2001 och talibanregimen avsattes. I december hade invasionsstyrkorna tagit kontroll över Afghanistan. Vid årsskiftet enades afghanska ledare och talibanmotståndare, vid en konferens i Bonn om att bilda en svag interimsregering under Hamid Karzai. Nu är talibanerna sakta men säkert åter på väg tillbaka till makten.

År 2003 fabricerades falska påståenden om att Irak dels var en bas för terrorattacker mot väst och dels att landet skulle förfoga över massförstörelsevapen. USA försökte förgäves mobilisera ett stöd i FN för ett militärt ingripande. När man inte fick detta, sjösattes en illegitim militär attack mot Irak där USA bara fick stöd av Storbritannien. Attacken har senare visat sig bara vara första fasen i ett korståg för att störta en rad misshagliga regimer i Mellanöstern och Nordafrika, något som finns dokumenterat i en intervju med förre NATO-chefen Wesley Clark.

Efter att nästan ha bombat tillbaka Irak till stenåldern ockuperades landet av amerikanska och brittiska styrkor och ett blodigt inbördeskrig mellan shia- och sunnimuslimer med amerikaner i mitten utbröt. Även detta krig har USA i princip förlorat, resultatet är en ytterst bräcklig shiadominerad regim i Bagdad som nog är mer lojal med USA-fientliga Iran än med USA. Återigen stod USA inför en växande hemmaopinion som är grundligt trött på att offra amerikanska soldaters liv i för dem meningslösa krig.

Återigen begår USA:s president Obama samma misstag som i Afghanistan och tror att han skall kunna störta Assadregimen i Syrien utan insats av amerikanska soldater. Återigen tror han sig kunna använda en islamistisk proxyarmé. Resultatet blir precis som med talibanerna man skapar och beväpnar den islamistiskt fundamentalistiska terrororganisation IS som man tappar kontrollen över. Presidentkandidaten Hillary Clinton har även spelat en avgörande roll i beväpningen av IS enligt flera källor. Misslyckandet accentueras av att IS blir hatade inom hela västvärlden och Obama trängs in i ett hörn. Något som den långt mer begåvade Putin kan utnyttja för att kraftigt skjuta fram sina positioner i regionen. Bl.a. ser han ut att kunna splittra NATO och beröva alliansen sin viktigaste sydflank Turkiet.

Assads stöd i Syrien visar sig betydligt starkare än man räknat med och resultatet blir ett blodigt inbördeskrig även i Syrien. Det har lett till miljontals oskyldiga dödsoffer och en flyktingkatastrof som destabiliserar hela regionen och som är på väg att även splittra och destabilisera USA:s allierade EU.

Så när Donald Trump anklager Obama och Clinton för att ha skapat IS så är han inte fel ute.