grass-fed-nation

Jag läser just nu den oerhört viktiga bästsäljande boken Grass-Fed Nation. Gårdagens krönika om det katastrofala industrijordbruket var i huvudsak baserad på material från boken. Idag skall jag ta upp en av klimatalarmisternas främsta hatobjekt – köttätande.

Världens jordar är ekosystemets största kolsänka med ungefär tre gånger så mycket kol som finns i atmosfären i form av koldioxid. Växtligheten är den näst största kolsänkan. Industrijordbrukets särande på djurhållning och en allt intensivare spannmålsodling har, som jag pekade på igår, börjat utarma jorden på dess levande organismer och därmed förmågan att fungera som kolsänka. När jorden på detta sätt förlorar sitt organiska material (främst kol) minskar bl.a. dess förmåga att absorbera vatten vilket påskyndar jorderosion och ökar förekomsten av översvämningar. Effekten liknar mycket det som sker efter avskogningar av marker. Nederbörden tar sig nedströms för snabbt och spolar med sig den utarmade jorden och orsakar upprepade översvämningar. Man ser detta även genom att vattendragen i industrijordbruksregioner alltid har jordens färg.

Larmen om översvämningar som ständigt dras fram av klimatalarmister har mycket lita med ett ändrat klimat att göra, utan beror till övervägande del på just industrijordbrukets jordförstöring och skövling av skogsmarker.

Den stigande halten av koldioxid i atmosfären som observerats under efterkrigstiden har gått från 0,03% till 0.04% och stigningen fortsätter. Orsaken anses vara de ökande utsläppen av koldioxid från förbränningen av fossila bränslen. Vad som däremot fått oförtjänt liten uppmärksamhet är att den stigande koldioxidhalten även sammanfaller med införandet av industrijordbruket med dess intensiva odling av spannmål. Det utarmar i sin tur jordarna på just kol och skadar jordens förmåga att fungera som kolsänka. Haltökningen beror sannolikt minst lika mycket på detta som på fossileldningen.

Koldioxiden är en växthusgas vars stigande halt hittills anses ha orsakat en uppvärmning av det globala klimatet med uppåt en grad C. Vetenskapsakademin menar att denna fortgående stegring kan leda till en uppvärmning under detta årtionde med 1 – 4 grader C. Vad som verkligen kommer att hända med klimatet vet vi inte. De mest alarmerande prognoserna som duggat tätt under senare decennier har hittills kommit på skam, vilket kan bero på att man räknat fel, alternativt att andra faktorer som en avtagande solaktivitet motverkar den väntade uppvärmningen. Men vi kan som sagt inte veta med säkerhet hur klimatet kommer att påverkas.

Klimatalarmisterna har bl.a. pekat ut köttproduktionen som en viktig faktor bakom en global uppvärmning som de menar kommer att fortsätta. Man lyfter då främst fram metan från idisslarnas matsmältning som anses vara en kraftigare växthusgas än koldioxiden. Metanhalten ökar dock inte på samma sätt som koldioxid och metanet oxiderar ganska snabbt, varför uppehållstiden i atmosfären blir kort. Mot denna bakgrund pågår inom klimatpropagandan en intensiv kampanj mot en köttrik kost. Det diskuteras såväl köttskatter som partiella förbud. Istället menar man att kosten ännu mer än idag skall baseras på bl.a. spannmål som redan är den främsta orsaken bakom den pandemi av metabol sjuklighet som värden är mitt uppe i. Den är på god väg att ruinera vår sjukvård på resurser.

Den här propagandan mot animalier är en mycket farlig strategi. Det sannolikt effektivaste sätt vi har för att minska en stigande atmosfärshalt av kol är att se till att kolet återförs till den levande jorden. Om jordarna istället utarmas av ett allt intensivare industriellt jordbruk för att kompensera minskad köttproduktion, kommer kolsänkan i jorden att släppa ifrån sig ännu mer kol till atmosfären och stegringen av koldioxidhalten hotar att accelerera.

Lösningen på det problem jag pekar på är att återgå till ett jordbruk där djurhållning och odling åter integreras på det naturliga sätt som det var före Andra Världskriget. Vad man skall göra är att släppa ut nötkreaturen som nu är inlåsta i stallar på bete och sluta utfordra dem med kraftfoder av olika slag som därtill gör dem sjuka.

Stora delar av världens idag allt för stora spannmålsodlingar bör ställas om till ett artrikt långväxande bete med en hög diversitet. Betet skall organiseras så att man så långt möjligt efterliknar det naturliga bete som t.ex. miljontals bisonoxar hade på USA:s prärier innan de utrotades av vansinniga nybyggare som inte insåg deras betydelse. Masslakten av bisonoxarna och uppodlingen av prärien ledde till historiens kanske mest kända jordförstöring, det som går under benämningen the dust bowl och som skildrats i litteraturen av Nobelpristagaren John Steinbeck.

En återgång till intensiv djurhållning baserad på den typ av näringsrikt bete som jag pekat på medför på sikt ett återskapande av förlorat organiskt material i jordarna. Kolhalten i jordarna stiger och den i atmosfären minskar. Den mat vi på detta sätt får fram till mänskligheten är långt nyttigare för vår hälsa. Vi minskar på de kolhydrater som idag ingår i industrimaten och ersätter dem med mer nyttiga animalier av olika slag. Vi kan på detta sätt hitta en lösning på såväl den metabola pandemin som på risken för stora klimatförändringar.

Miljörörelsen propaganda mot den animaliska maten är totalt kontraproduktiv och ett svek mot såväl miljön som mänskligheten. Det är säkert ingen slump att vi hittar samma ekonomiska intressen bakom klimatlarmens köttpropaganda och Big Food som driver industrialiseringen av jordbruket.

Stäng alltså kött- och mjölkfabrikerna, släpp ut djuren på bete och se till att människor livnär sig på det vi en gång under jägar/samlarstadiet blev genetiskt präglade att äta.