Vem vinner propagandakriget?

Vi som växte upp under det kalla kriget vande oss vid Sovjetunionens och våra egna kommunisters propaganda och desinformation som var riktad mot oss. Det gällde att bryta ner vårt motstånd mot den kommunistiska imperialismen. Svenska kommunister har t.ex. alltid motarbetat ett starkt nationellt försvar. Hotet mot vår säkerhet gjorde att vi trots vår neutralitet sökte en ökad trygghet genom ett delvis hemligt samarbete med USA och NATO-alliansen.

Kommunisterna infiltrerade skickligt olika goda folkrörelser som t.ex. fredsrörelsen, något som Vänsterpartiet fortfarande har som en viktig del av sin politiska strategi. Många förment ideella rörelser var i praktiken kommunistiska agenter. Kommunisternas fredsvurm var löjeväckande med tanke på de enorma invasionsstyrkor som Sovjet hade uppradade utefter järnridån redo att angripa oss. De svenska kommunisternas mål var att ta makten genom revolution med Sovjets stöd. Trots att detta var uppenbart för ett stort flertal gick väldigt många på den kommunistiska propagandan som nådde långt in i socialdemokratin.

Det som gjorde att västvärlden till slut vann det kalla kriget var bl.a. att vi hade demokratiska öppna samhällen med yttrandefrihet och folkvalda politiker som vi litade på. Våra etablerade media förmedlade en saklig och förhållandevis objektiv bild av verkligheten. Vi upplevde att vi fick veta sanningen och vi litade på informationen i våra MSM och Public Service. Detta gjorde att kommunisternas propaganda misslyckades, istället var det kommunistländerna själva som till slut kollapsade bl.a. därför att människor där genomskådade lögnerna och propagandan från de egna makthavarna.

Vi var visserligen medvetna om att även västvärlden bedrev desinformation och propaganda i syfte att underminera kommunismen, något som de flesta av oss accepterade då vi tyckte syftet var bra. Enligt en amerikansk kongressrapport från 1976 så hade CIA ett nätverk av hundratals individer runt om i världen som tog fram upplysningar åt CIA och som då och då försökte påverka opinionen genom dold propaganda. Dessa individer förmedlar direkt access för CIA till ett stort antal tidningar och tidskrifter, samt inkörsportar till press och nyhets agenter, radio och TV stationer, bokförlag och andra mediekanaler.

Problemet i dagens västvärld är att desinformationen och den dolda propagandan från kalla kriget har fortsatts och utvidgats kraftigt. Och nu riktar den sig främst mot de egna medborgarna. Det etablissemang som har makten i västvärlden och som äger större delen av MSM begår liknande misstag som en gång de sovjetiska makthavarna gjorde. Man har som i Sovjet skapat en enorm maktbyråkrati i form av EU med en väldigt svag folklig legitimitet. På samma sätt som i Sovjetunionen undermineras därmed det folkliga förtroendet för politikerna och deras lojala papegojmedier. Och Internet gör att förtroenderaset går mycket fortare än under sovjettiden.

För egen del började jag på allvar tappa förtroendet för västvärldens styrande och våra etablerade medier år 2003 när USA med klumpig och totalt oprofessionell desinformation motiverade anfallet på Irak. Den fabricerade propagandan om massförstörelsevapen var så amatörmässig att jag baxnade. Allt visade ett förakt för allmänhetens förmåga att förstå och en total överskattning av det egna anseendet.

När jag några år senare kom att börja intressera mig för den västliga klimatpropagandan rasade mitt förtroende definitivt för såväl västvärldens politiska elit som deras olika vetenskapliga myndigheter och deras papegojmedia. Allt byggdes på datormodeller som inte stämde med en observerbar verklighet. Jag kunde enkelt konstatera att större delen av den globala uppvärmning som propagandan skrämde med, hade uppstått genom att bl.a. amerikanska NASA gång på gång gått in i gamla temperaturdata och ändrat siffrorna nedåt. På så sätt kunde man ge sken av att aktuella observationer visade att det blivit mycket varmare.

Hela denna enorma propagandaapparat hade sjösatts av västvärlden med två syften, att dels tvinga de snabbt växande ekonomierna som t.ex. Kina och Indien att bromsa sin tillväxt som hotade väst och att dels motivera en global överstatlig maktordning som skulle permanenta den västliga hegemonin. Det handlade även om att bromsa ryssarnas inkomster från deras enorma oljetillgångar. Klimatpropagandan misslyckades och det klimatavtal som slöts i Paris förra året innebar att varje land fick bestämma själva över sin energipolitik – alltså tillbaka till gå!

Det mest skrämmande som klimatkampanjen avslöjade var dock hur den styrande eliten i västvärlden numera öppet försöker lägga munkavel på yttrandefriheten. Man har helt sonika gett upp en av sina viktigaste demokratiska grundvärderingar som var huvudförklaringen till att västs demokratier kunde besegra kommunismen. I dagens samhällsdebatt ser vi hur denna farliga tendens snabbt sprider sig till allt fler delar av samhällsdebatten. Etablissemanget sprider medvetet desinformation för att skydda sin maktutövning och man kringgår demokratiska spelregler med överenskommelser som DÖ. Den västliga eliten försöker även utan öppen debatt driva igenom handelsavtalen TTIP och TPP som kommer att föra över allt mer makt från folkvalda församlingar till den styrande oligarkins globala företag och organisationer.

Efter kommunismens fall och upplösningen av Sovjetunionen hade västs styrande oligarki goda förhoppningar att kunna kraftigt skjuta fram sina positioner. Planen var att deras stora företag skulle ta kontroll över ett försvagat Rysslands enorma naturrikedomar. Man var på god väg under Jeltsins presidenttid. Bl.a. kopierade man kommunisternas metod att infiltrera Ryssland med s.k. NGO, alltså påstått ideella organisationer vars främsta uppgift var att underminera Ryssland med propaganda för att förhindra eventuellt folkligt motstånd mot den västliga invasionen. Nationalisten Vladimir Putin som efterträdde Jeltsin genomskådade strategin och slängde ut oligarkernas företag och NGO:s. De senare stämplades som främmande agenter, vilket senare även skett i Indien som tagit efter Putin. Putin har därtill hindrat västliga företag från att få inflytande över det snabbt växande ryska jordbruket, genom att förbjuda patenterbara GMO-grödor och att inrikta sig på ekologisk odling.

Putin har genom sin nationalistiska politik blivit den främsta motståndaren till den världsordning som västs oligarki försöker inrätta för att rädda sin hegemoni. Detta är en viktig del av bakgrunden till det allt hätskare propagandakriget som är starkt inriktat på Putin personligen. Målsättningen är att kunna skapa en situation som skulle möjliggöra att iscensätta en liknande kupp i Moskva som den som CIA genomförde i Kiev 2014. Putin har dock blivit allt populärare och sitter säkrare än någonsin.

Självklart har Putin lärt sig hur slipstenen skall dras. Han använder idag mycket av den teknik som västvärlden en gång använde i propagandakriget mot Sovjet. Ryssland har byggt upp en omfattande medieverksamhet inriktad mot oss i väst med Russia Today i spetsen likt ett eko från en gång Voice of America under kalla kriget. Ursinnet i väst över de ryska propagandaframgångarna med sina aktiviteter i etern och på nätet är inte att ta miste på. Svenska MSM och Public Service sprider okritiskt påståenden om omfattande rysk desinformation. Jag har förgäves (bl.a. här på bloggen) efterlyst exempel på rysk desinformation. Ingen har kunnat ge mig något annat exempel än ett falskt brev av ringa betydelse.

Den ryska strategin verkar i mina ögon vara att undvika ren desinformation (rätta mig den som kan). Istället är den ryska propagandan inriktad på att hela tiden publicera sådant som västs politiker försöker dölja för allmänheten och som våra MSM och Public Service håller dolt för allmänheten. Det senaste exemplet var när den mest hänsynslöse av oligarkerna George Soros fick sin mejlserver hackad. Där framgick bl.a. hur han systematiskt mutat Hillary Clinton, hur han betalat Al Gore för att bedriva sin våldsamma desinformationskampanj om klimatet, hur hans finansierade NGO:s bedriver omstörtade verksamhet och hur han hade sitt finger med i statskuppen i Kiev. Inte ett pip av kritisk granskning i SvD, DN, Experssen, Aftonbladet eller SVT och SR. Inte heller i andra västliga MSM.

Det kanske mest intressanta i detta propagandakrig är hur västliga makthavare hela tiden skyller på ryska hackare varje gång någon av dem får sina hemligheter avslöjade. Det senaste exemplet är hur Hillary Clinton skyller på ryssarna när hon tagits med byxorna nere. Jag utesluter inte att det kan ha varit ryska hackare som plockat fram dessa hemligheter, men det anmärkningsvärda är att USA med världens halva militärmakt och enorma elektroniska spaningsresurser är så försvarslösa mot en främmande hackerattack. Hur i hela friden skall de klara en militär konfrontation om de inte ens klarar av att försvara sig mot en förment rysk hackerattack? F.ö. tyder det mesta på att ryssarna får mycket av materialet till sin propaganda mot västvärldens etablissemang inifrån väst genom olika whistle-blowers, hacker och via WikiLeaks.

Från väst sida gjordes i våras ett försök att kontra ryska avslöjanden om de västliga ledarnas innersta hemligheter, genom den av George Soros iscensatta hackerattacken på advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama, det som kallas The Panama Papers. Förhoppningen var att hitta komprometterande uppgifter om just Putin, men istället avslöjade man mest uppgifter som slog mot västliga ledare som Cameron och mot västliga finansmän. Det kallas på fotbollsspråk för självmål!

Om västvärldens etablissemang skall ha en chans att vinna ett propagandakrig över Putins Ryssland måste man återgå till en fri öppen debatt i våra MSM och Public Service, där man inte tillrättalägger och undanhåller allmänheten viktiga nyheter. Alla åsikter måste få komma tilltals och respekteras. Grundläggande demokratiska spelregler måste åter gälla.

Jag är ytterst tveksam till i vad mån vårt etablissemang överlever en sådan öppen debatt. Så, mitt tips är att västs etablissemang förlorar propagandakriget och nya politiska krafter tar deras plats. Den förändringen sker ju redan mitt för våra ögon över hela väst på gott och på ont. I USA är Trump ikapp Clinton hos de stora opinionsinstituten, Brexit vann folkets stöd, Österrike får sannolikt en nationalistisk president och Merkel kommer att förlora sin ledartröja i sin egen delstat till ett nationalistiskt uppstickarparti.

Västvärldens karta ritas om i snabb takt. Det liknar en revolution.