images

Läkemedelsindustrin och cancervården

Försök till bot och vård av våra sjukdomar är inne i en återvändsgränd. Sjukvårdens utveckling hotar att stagnera och resurserna överbelastas. Orsakerna är dels att det inte i tid utvecklats antibiotika för att bota multiresistenta infektioner som nu sprider sig snabbt och dels den globala metabola pandemi som decennier av politiskt styrda och felaktiga kostråd orsakat.

Ett grundproblem är att den absoluta huvuddelen av den medicinska forskningen finansieras eller på annat sätt påverkas av de stora läkemedelsföretagen vars intresse inte sammanfaller inte med allmänintresset. Livslång behandling av kroniska sjukdomssymptom är industrins intresse medan allmänintresset är att bota sjukdomar. Det är för små forskningsmedel som står till förfogande för helt oberoende forskning rörande bot av sjukdomar och de insamlingsfonder som stödjer forskningen står oftast under indirekt inflytande från industrin. De forskare som fördelar forskningsbidragen har ofta tydliga bindningar till olika läkemedelsbolag som är inblandade som finansiärer i deras egna forskningsprojekt.

Företag drivs för att maximera vinst och långsiktig avkastning till aktieägarna. Det gör att deras forskning styrs av viljan att få fram de läkemedelspreparat som genererar störst vinstmarginal och volym. Mediciner som undertrycker sjukdomssymptom men som inte botar och som måste intas livslångt, blir med den logiken prioriterade. Företagslogiken innebär också att man utvecklar bara sådant som kan patenteras. Utan skyddande patent kan inte företagen tjäna tillbaka det som investerats i forskningen. Konsekvensen blir ett ointresse för gamla preparat, naturmedel och kombinationer av dessa med de kemiska läkemedlen.

Problemet är tyvärr större än så, även de myndighetspersoner som är satta att granska läkemedelsindustrin och godkänna deras produkter står ofta under influens från industriintressen och har ett egenintresse i den bestående ordningen. Alla minns vi WHO:s pandemilarm i samband med svininfluensan som ledde till en våldsam och farlig övervaccination. Den rekommenderades av expertpaneler med band till den industri som fick leverera vaccin för miljardbelopp. Den svenska myndighetspersonen Annika Linde vid Smittskyddsinstitutet som ledde propagandan för att få folk att vaccinera sig, vaccinerade inte sig själv. En ökad användning av naturmedel och gamla beprövade preparat skulle kraftigt minska dessa myndighetspersoners makt och inflytande.

Om sjukvården skall kunna ta sig ur sin återvändsgränd finns det mao tunga skäl att mobilisera betydligt större resurser för helt oberoende vård, forskning och utveckling.

Låt mig nämna ett exempel – världens kanske äldsta läkemedel – acetylsalicylsyra eller aspirin. Det är sedan flera år känt att värkmedel som blockerar Cox-enzymer kan ha antitumöreffekt. Det har hittills främst visats med aspirin vid bl.a. tumörer i tjocktarm, mage, bukspottkörtel, bröst och prostata. Därutöver är aspirin ett utmärkt och förhållandevis biverkansfritt profylax mot de blodproppar som kan orsaka såväl infarkter som stroke.

Problemet med aspirin är att preparatet inte går att exploatera ekonomiskt för läkemedelsindustrin. Det är för billigt och alla patent har gått ut för länge sedan. Därför försöker flera företag få fram likartade men något förändrade preparat som kan patenteras och prissättas högt. Ett exempel var Vioxx som blev godkänt av myndigheterna. När det testades i flera olika cancerstudier visade sig preparatet ha så farliga hjärtbiverkningar att det måste dras in efter kort tid. Själv har jag erfarenhet av allvarliga hjärtproblem vid användning av Naproxen mot giktsmärtor.

Hade man använt det beprövade Aspirin för förebyggande behandling mot cancer hade aldrig farliga biverkningar uppstått. I stället finns det starka intressen som vill få bort det fantastiska aspirinpreparatet. Den enda betydande biverkan från Aspirin är vissa magblödningar som drabbar någon procent. Den överdrivs våldsamt genom ständiga varningar som sprids för att skrämma bort patienterna. Denna biverkan är inte bråkdelen så allvarlig som den med t.ex. Vioxx och Naproxen. Aspirin har faktiskt används i över 100 år. Exemplet visar på ett allvarligt systemfel i utvecklingen av läkemedel.

Man kan även titta på hur vården och industrin förhållit sig till C-vitamin vars stora medicinska betydelse en gång lyftes fram av Nobelpristagaren Linus Pauling. Han menade att det fanns starka belägg för att höga doser (flera g) C-vitamin per dygn bl.a. motverkade cancer. Han blev länge hånad och anklagad för att torgföra pseudovetenskap av starka läkemedelsintressen. Idag är höga doser intravenös C-vitamin mot vissa cancerformer en, om inte vedertagen, så i alla fall använd behandling inom vården som förstärkning av cytostatikaeffekten. För egen del tar jag några gram per dag som profylax mot gikt, som jag drabbats av efter en skada jag fått vid en canceroperation. Den effekten har nyligen visats i en forskningsstudie.

Fortsättning följer där jag avslutningsvis pekar på vad vi skulle kunna göra för att kringgå skolsjukvårdens tillkortakommande.