Jag har just lyssnat på en presskonferens med Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, där hon annonserade sin avgång som partiledare. Det var ett väntat beslut.

Batra ägnade sin presentation åt att räkna upp en lång rad beslut som hon beskrev som ett framgångsrikt arbete som partiledare. Det var uppenbart att hon tyckte sig ha blivit mycket orättvist behandlad av sina nu kvarvarande partikamrater.

Det är anmärkningsvärt att hon inte inser och erkänner vad som till slut fällde henne.

Det första viktiga beslutet hon tog som partiledare – att ställa sig bakom Decemberöverenskommelsen. Denna uppseendeväckande uppgörelse som satte den svenska parlamentariska demokratin ur spel var ett skandalöst historiskt misstag. Det var då Moderaterna började krackelera för att till slut spricka och implodera.

Ansvaret för det fatala misstaget vilar tungt på Fredrik Reinfeldt som efter sitt snöpliga nederlag i valet 2014 smet från sitt ansvar och såg till att partiet valde en av hans lojala lakejer till efterträdare. Anna Kinberg Batra var starkt bunden till Reinfeldts misslyckade politik, som gått ut på att underminera den socialdemokratiska välfärdstaten med hjälp av fri invandring. Hon hade därför aldrig en chans. När hon till slut tafatt försökte frigöra sig från arvet efter Reinfeldt, var det för sent, partiet hade redan börjat implodera.

Den cyniska Reinfeldt-juntan med figurerna Borg, Schlingmann och Littorin är en av de historisk största olyckorna i svensk politik. Batra är bara ett oskyldigt offer.

 

Kloka råd till efterträdaren

Det är nu viktigt att Moderaterna väljer en ny partiledning som återupprättar respekten för den parlamentariska demokratin i partiet. De moderata yrkespolitikerna måste helt enkelt svälja förtretet att en uppstickare som Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater har stigit in på scenen och lagt beslag på många av deras platser vid den politiska köttgrytan. Strategin att försöka stoppa SD:s framgångar med att sätta parlamentarismen ur spel har bevisligen varit katastrofal.

Den kloka och intelligenta politikern Nyamko Sabuni som stöttes ut ur Folkpartiet (kallar sig numer av någon anledning liberalerna) har nyligen i en artikel i tidskriften NU beskrivit den enda hållbara strategin för alliansen visavi SD:

”Jag har läst om hur socialdemokraterna behandlade kommunisterna på 50-talet. Det är intressant. Stenhård konfrontation på arbetsplatserna för att hålla dem nere, men i riksdagen accepterade man deras stöd för att kunna regera. Det bör vara modellen för behandlingen av sd: hård konfrontation där man tycker olika, öppenhet att samverka där man tycker lika. Allianspartierna borde konstatera att de inte har sämre förutsättningar att regera än de rödgröna. Majoriteter för sakfrågor ska kunna sökas såväl vänsterut som högerut.”

Det är först den dag då alliansen följer Sabunis kloka råd som de har en sportslig chans att kunna utmana den svaga rödgröna regeringen.

Liberalerna vars ledning även är i gungning kommer inte att kunna vända sin nedåtgående utveckling och nära förestående död, med mindre än att de lockar tillbaka Sabuni och väljer henne till partiets ledare.

Moderaterna har i Elisabeth Svantesson ett självklart val att efterträda Batra.