De första femtio åren av mitt liv präglades den geopolitiska scenen av en global kamp mellan två samhällssystem – de västliga demokratierna och världskommunismen. Vi i väst kände oss trygga i vår övertygelse att våra fria, öppna och demokratiska samhällen hade ett stort moraliskt övertag över de kommunistiska länderna med sin ofrihet och sina medborgare bakom taggtråd och murar. Vi fick även ett kvitto på våra fria samhällens överlägsenhet genom vår långt starkare ekonomiska utveckling – vår fria marknadsekonomi visade sig överlägsen kommunisternas ofria planekonomi.

Sovjetunionens planekonomi gjorde bankrutt medan Kommunistkina under Deng Xiaoping övergav planekonomin i tid. Man släppte människor fria och lät marknadskrafterna styra ekonomin med resultatet att den ekonomiska utvecklingen snabbt vände. Vändningen blev så genomgripande att Kina idag är på väg att snabbt gå om västvärldens ledande ekonomi USA. Kinas fantastiska utveckling har gjort landet till den självklara ledaren för resten av världen utanför väst. De auktoritära politiska systemen behöll man dock, vilket inte förefaller hämma ekonomins utveckling.

I väst lever vi kvar i föreställningen om vår demokratiska moraliska överlägsenhet. Vi inser inte att våra enorma ekonomiska framgångar fått som konsekvens en röta inifrån som underminerat den demokrati som vi är så stolta över. I gårdagens krönika berörde jag hur koncentrationen av västvärldens förmögenheter till en växande angloamerikansk oligarki kommit att underminera demokratin genom en tilltagande väl dold korruption av vårt politiska liv.

Makten i västvärlden har steg för steg tagits över av oligarkernas pengar och deras globala världsordning. Det militärindustriella komplex som skapades i väst under Andra Världskriget och Koreakriget och som idag är det som startar nästan alla krig i världen står under oligarkins kontroll, likaså gör de globala finansmarknaderna med reservvalutan dollarn det. Oligarkin drar sig inte för att försvara sina ekonomiska intressen med våld och folkmord.

Den västliga demokratin med sitt förmenta folkstyre är numera bara en potemkinkuliss. Våra skendemokratier har tappat sin betydelse och vi har i realiteten förlorat vårt moraliska övertag över auktoritära regimer utanför vår sfär.

Det mest tydliga exemplet i närområdet på vår moraliska degeneration, är hur våra korrumperade politiker ställt sig bakom den fascistisk/nazistiska regimen i Ukraina. Den skapades genom en kupp mot en demokratiskt vald regim iscensatt av den västliga oligarkin. Vi deltog även i störtandet av regimen i Libyen som hotade petrodollarn. Likaså har globalisterna beväpnat den bestialiska terrororganisationen ISIS i förhoppningen att den skall röja undan Assad i Damaskus som står i vägen för deras planer på gasledningar genom Syrien. Detta visar att försvaret av oligarkins intressen blivit viktigare för oss i väst än försvaret av folkens självbestämmande och demokrati.

Den geopolitiska globala kampen om världsherraväldet som en gång stod mellan västlig demokrati och kommunism har förbytts i en kamp mellan den angloamerikanska oligarkin och nationalstater som likt Kina, Ryssland m.fl. vägrar att underkasta sig oligarkins globala ekonomiska intressen.

 

Putins Ryssland och Xis Kina

Rysslands ledare Putin har gett motståndet mot oligarkernas globalism ett ansikte. Han har ställt sig i vägen för deras megaföretags och bankers möjlighet att skaffa sig kontrollen över naturrikedomarna i väldens största land. Självklart har störtandet av honom blivit högsta prioritet för globalisterna. I de av oligarkerna helt styrda västliga MSM odlas därför en löjeväckande russofobi av vida större intensitet än den under självaste kalla kriget mot Sovjet.

Bakom Putin bidar Kinas ledare Xi Jinping sin tid, men inte heller Kina kommer att släppa kontrollen över landets ekonomi och naturrikedomar till globalisterna. Bl.a. arbetar Xi intensivt med att motarbeta korruption som skulle kunna öppna för västligt inflytande.

Ryssar och kineser jobbar också systematiskt på att beröva den angloamerikanska oligarkin deras trumfkort som länge varit kontrollen av olika globala finansinstitutioner och dollarns ställning som reservvaluta via FED, som de äger. Strategin är att skapa nya finansiella institutioner och att göra de nationella valutorna rubeln och yuanen konvertibla till guld, för att sedan se till att underminera dollarn som idag har sin säkerhet i världens oljehandel, den s.k. petrodollarn. En kraftig försvagning av dollarns ställning som global reservvaluta är ett dödligt hot mot den angloamerikanska oligarkins inflytande.

Den russofobi som piskats upp av oligarkernas MSM är på väg att helt förgifta den politiska debatten i hela västvärlden. Man kan inte öppna en tidning i väst utan att mötas av russofobiska rubriker. I USA är russofobin på väg att förvandla det stora landet till en failed state där alla bekämpar varandra med ofta helt ogrundade russofobiska anklagelser, i stället för att ägna sig åt verkliga politiska problem. Russofobin har blivit huvudargumentet i globalisternas försök att manövrera bort nationalisten Trump från Vita Huset.

Man ser rysk inblandning bakom varje val som inte går oligarkernas väg. Russofobin sprider sig nu snabbt till resten av västvärlden där det pratas om rysk påverkan i snart sagt alla val, nu senast med fullständigt barocka påståenden rörande det förestående finska presidentvalet. I lilla Sverige pratas det redan om risken för rysk inblandning i nästa års val. Var så säker, vi kommer att få se russofobiska argument i valrörelsen. Nyligen såg jag även att någon menade att resultatet i Brexit-omröstningen kunde skyllas på ryssarna.

Jag vill absolut inte förneka att det givetvis förekommer försök från både ryssar, kineser, turkar, nordkoreaner m.fl. att påverka val i väst. Men detta är ju inte enkelriktat, den västliga oligarkin är sannolikt långt mer aktiv i manipulation av väljaropinioner i såväl västländer som i Ryssland och andra länder. Det sista presidentvalet av Jeltsin 1996 vanns t.ex. med knapp marginal tack vare den angloamerikanska oligarkins intensiva inblandning i valet.

Låt mig även påminna om hur den angloamerikanska oligarkins hitman Soros fört över 150 miljarder kronor till sin organisation Open Society, vars enda syfte är manipulation och påverkan på politiken i globalisternas riktning. Bl.a. låg Soros och hans organisationer bakom den fascist/nazistiska kuppen i Ukraina 2014. Open Society låg även i stor utsträckning bakom strömmen av migranter 2015 från Mellanöstern till EU och Soros menar att EU måste ta emot minst en miljon migranter per år. Han är även inblandad i Kataloniens försök till frigörelse i sin strävan att försvaga nationalstater som i detta fall Spanien. Soros inblandning i olika länders politik har föranlett det ena landet efter det andra att blockera hans organisationer, nu senast i Israel. Men Soros är bara en frontfigur, han backas upp av oerhört förmögna oligarkerna inom bl.a. familjerna Rothschilds och Rockefellers.

 

Russofobins stora vinnare är Putin

Hela västvärlden sjunker allt djupare ner i en russofobisk paralys. Den blir för var dag allt mer dominerande inom vår politiska diskurs. Medan vi bråkar inbördes om vem som är mest rysspåverkad och vem som tafsat på vem, kan Putin utan synbart motstånd skjuta fram sina positioner internationellt. Den västliga propagandan har trott sig kunna misskreditera Ryssland och Putin i världens ögon, men man har misslyckats totalt. Resultatet är snarast det motsatta, den rysskräck som vi visar upp ses nog mest av den övriga världen som ett tecken på vår svaghet och Putins styrka.

I Mellanöstern har Ryssland kunnat ta över västs tidigare dominerande roll och det västliga inflytandet smälter ihop som en smörklick i öknen. NATO-landet Turkiet har efter oligarkernas försök att störta Erdogan på känt CIA-maner, orienterat sig in i Putinlägret. Man planerar nu en rysk gasledning till EU tillsammans. De USA-stödda kurderna har misslyckats helt att stärka sin position.

Irak som oligarkerna försökte ta kontroll över genom sitt anfallskrig som kostade hundratusentals irakiers och 15.000 unga amerikaners liv tillhör nu Putinlägret tillsammans med Iran. Irak planerar en gasledning tillsammans med ryssarna till Indien. Iran har beställt kärnkraftverk från Ryssland. Försöket att störta Assad i Syrien har stoppats av rysk militär som krossat USA:s proxykrigare i ISIS. Egypten och Libyen orienterar sig åt samma håll. Och nu har t.o.m. USA:s ständiga allierade Saudiarabien börjat röra på sig. Den saudiske kungens tredagarsbesök hos Putin nyligen och avtal om ryska vapenleveranser är ett tydligt genombrott. Frågan är när Saudi börjar överge petrodollarn? Det lär bli nödvändigt om de skall få sälja olja till Kina, vilket de måste för att överleva på oljemarknaden.

I bakgrunden finns Kina som målmedvetet bygger ut den gamla sidenvägen för landbaserade transporter som knyter ihop Eurasien utanför den amerikanska flottans kontroll. Med en ökande landbaserad handel kommer det bli lättare för Ryssland/Kina att underminera petrodollarn och försvaga oligarkernas grepp om världsekonomin. USA tappar till stor del sina möjligheter till sanktioner.

 

Hur stoppar man Putin?

Det spekuleras vilt på nätet och i MSM om hur USA skall kunna stoppa Putin/Xi-offensiven. Det är mycket tal om att USA måste använda sin överlägsna militära slagkraft. Problemet är bara det att USA-militären inte sedan Andra Världskriget har mött någon jämlik motståndare och de anfallskrig man satt igång mot underlägsna stater har man förlorat i slutändan (Korea, Vietnam, Afghanistan, Irak och Syrien). Man försöker med hjälp av ett aggressivt utvidgat NATO provocera Ryssland militärt, men ryssarna är mästare på att hålla huvudet kallt, så jag tror det misslyckas. Putin har tydligt visat att man lärt läxan från Sovjettiden och tänker inte låta sig provoceras till en ny ruinerande kapprustning.

Ett försök att slå ut Ryssland i ett överraskningsanfall måste ske med massiv insats av kärnvapen och då kommer ryssarna att slå tillbaka med samma mynt, vilket blir slutet på den här civilisationen. Vad vi i väst glömmer bort är även att ryssarna är och hela tiden varit tekniskt överlägsna USA inom raketteknologin. Det är ryssarna som idag fraktar amerikaner fram och tillbaka till internationella rymdstationen.

Tekniskt ligger ryssarna idag väl i nivå med och ibland över USA:s vapensystem. Ryssarna har t.ex. en hypersnabb robot (Zirkon) som har egenskaper som gör att de sannolikt snabbt kan neutralisera USA flottan med dess sårbara hangarfartyg. Ryska kryssningsrobotar har i Syrien visat sig minst lika träffsäkra som amerikanska, men med dubbla räckvidden. Av allt att döma saknar även väst ett försvar mot ryssarnas nya Sarmat-ICBM som i hastighet och förmåga till kursändringar är ytterst svårbekämpad med dagens ABM-system. En sådan robot kan totalt slå ut hela Storbritannien. Ett dussin slår ut hela USA.

Ryssarna förefaller även ha överlägsen störningsteknik, som tvingat fram nyutbildning i användning av sextant inom USA-flottan. Väst har under USA:s ledning satsat på ett svindyrt och problemtyngt stridsflygplan (F35) som i det mesta är underlägset ryska flygplan, vilket t.o.m. Trump medgivit. Nya ryska tanks anses även tekniskt överlägsna sin amerikanska motsvarighet, även om de är färre till antalet.

Rykten gör gällande att västliga organisationer tar genprover på människor över hela Ryssland vilket skulle kunna tolkas som en förberedelse för någon sorts biologiskt krig mot människor med bestämda genuppsättningar. En ytterst farlig strategi i mina ögon, den kan ju även användas i motsatt riktning. Om farhågorna är sanna så tyder de snarast på panik inför den pågående kampen om världshegemonin.

Det är ingen tvekan om att vi lever i en spännande brytningstid – dock lite för spännande för min smak.

Lars Bern