Kommer ni ihåg när 68-vänstern skanderade känner ni stanken från Enskilda Banken. Den stora boven var Wallenbergs och de övriga på den tiden få miljardärerna i Sverige. De skulle till varje pris bekämpas och makten skulle gå tillbaka till folket om nödvändigt med revolutionära medel.

Vad har hänt sedan dess?

De rikaste av de rika, det jag brukar benämna den angloamerikanska oligarkin har sjösatt sin globala nya världsordning – med entusiastiskt stöd av vänstern, sossarna och naiva liberaler. Är inte detta märkligt? Hela vänsterrörelsen har blivit de gamla monopolkapitalisternas främsta banerförare.

Den nya globala världsordningen handlar om att skapa bästa möjliga villkor och största möjliga inflytande för oligarkins megaföretag och banker. Det har man åstadkommit med att driva införandet av globala regelverk som klimatavtal och FN:s Agenda 21 och senare Agenda 2030 samt att skapa EU och driva fram handelsavtal som för över makt från demokratiska parlament till bolagens och bankernas styrelserum. De starka krafterna bakom dessa överstatliga överenskommelser är just den angloamerikanska oligarkin. Målet är att eliminera nationella regelverk och lagar som försvårar för deras megaföretag att uppnå världsomspännande marknadsdominans med möjligheter att skapa globala monopol och oligopol.

Den nya världsordningen handlar även om att rasera gränser och införa fri rörlighet för såväl varor och arbetskraft som kapital. Dessa friheter har försvarats med att de befrämjar ekonomisk tillväxt. Senast igår stod Sveriges socialdemokratiska finansminister i SVT och försvarade friheterna med det argumentet.

Det är bara ett problem med den tillväxt som genereras av oligarkins världsordning, den kommer bara de rikaste till del. Sedan några decennier tillbaka hamnar mer än hela tillväxten hos oligarkerna och deras handgångna överklass, samtidigt får västvärldens medelklass det allt sämre. De stora megarikedomarna växer så det knakar, medan medelklassen tvingas till en skenande skuldsättning för att kunna klara sina liv. Det var detta fenomen som bar fram Donald Trump till seger i presidentvalet för ett år sedan, mot oligarkins kandidat den korrumperade Hillary Clinton.

Oligarkins strategi har varit ytterst begåvad, dels har man stött de grönas kamp för globala klimatåtgärder, dels har man infiltrerat och korrumperat näst intill varenda folkrörelse på vänsterkanten genom att pumpa in pengar i dem. Deras torped George Soros förde nyligen över 150 miljarder kr till sin organisation Open Society som används för att infiltrera och stödja alla vänsterrörelser som vänder sig mot dem som försöker försvara nationellt självbestämmande. De senare stigmatiseras genom att utmålas som nazister och fascister trots att de ofta bara är patrioter och demokrater som slår vakt om nationellt folkstyre. Genom sin kontroll av MSM (oligarkerna äger 90%) pumpas dagligen ut antinationalistisk propaganda som vänsterrörelsen och liberalerna sväljer med hull och hår.

Hela vänsterrörelsen och liberalerna har förvandlats till oligarkernas nyttiga idioter.

 

Paradise papers

Så plötsligt läcker någon ut information om var oligarkerna fullt lagligt placerat sina enorma förmögenheter som man lyckats bygga upp med vänsterrörelsens och liberalernas benägna bistånd. Självklart har de rikaste av de rika utnyttjat alla friheter som vänstern bistått dem med och optimerar sin kapitalförvaltning så att nationella skattesystem inte når den. Hela vänsterrörelsen och alla liberaler skriker i högan sky och fördömer de rika – hyckleriet vet ingen gräns.

När Sveriges finansminister intervjuas i SVT om detta är hon totalt tomhänt vad gäller möjligheter att skaffa sig kontroll över de rikas pengar. Hon vågar inte ens andas tanken att inskränka de rikas frihet att slussa sina pengar fram och tillbaka via världens skatteparadis. Det enda hon får fram är några krystade argument om den låga moralen. Att hennes egen utrikesministerkollega betett sig exakt som dem hon fördömer vill hon inte kännas vid. Hur naiv får en finansminister vara? Det är ju självklart att i den värld av frihandel och fri rörlighet som hennes eget parti varit med om att skapa, kommer rika människor att använda de regler som är tillåtna för att maximera sina vinster, att prata om moral är att lura medborgarna.

Det problem som paradisläckan lagt i dagen kan bara åtgärdas om våra politiker vågar ta itu med det grundläggande systemfelet i hela västvärlden – att mer än hela den ekonomiska tillväxten hamnar i de rikastes fickor. Tyvärr tror jag utvecklingen passerat den punkt där man kan vrida klockan tillbaka, de rika kommer att fortsätta att samla på sig och fördelningen av välståndet blir allt ojämnare. När medelklassen körts tillräckligt långt ner i botten kommer någon form av revolt – det har det alltid gjort under liknade omständigheter tidigare i historien.

Lars Bern