Den politiska och mediala adeln och alla generalerna har nu rest hem ifrån Sälen, där de i tre dagar har diskuterat den svenska försvars- och säkerhetspolitiken vid Folk och Försvars konferens som avslutades i tisdags. När jag läser referaten från konferensen och även väger in politikernas agerande i denna fråga under den senaste tiden, måste jag fråga mig om de som har ansvaret för landets säkerhet har drabbats av ett kollektivt vansinne?

Bakgrunden är den att Sverige kunnat undvika att dras in i krig under två hundra år tack vare en klok politik som hållit oss utanför militära allianser. Det är först på senare år som vi på ett högst odemokratiskt sätt börjat bli indragna i rena krigshandlingar utanför fredsbevarande aktioner arrangerade av FN. Vi har deltagit som en del av NATO i anfallskrigen i Afghanistan och i Libyen, utan att vi varit medlemmar av den alliansen och utan stöd hos svenska folket.

Den här politiken sammanfaller med en ändrad prioritering hos våra politiska beslutsfattare. Det har blivit viktigare för dem med lukrativa relationer till utländska makthavare framför lyhördhet för folkviljan. Svenska politiker har funnit det fördelaktigt att liera sig med den hyperförmögna oligarki som försöker införa en egen unipolär maktordning, där de och deras storföretag och banker styr världen – ofta kallat den nya världsordningen (NWO). Vissa politiker lyfter ogenerat miljonarvoden från oligarkernas banker för tjänster de utfört.

Det vi bevittnar idag är en maktkamp mellan nationella folkliga intressen och oligarkernas intresse av en gränslös värld, där deras företag och banker har helt fritt spelrum. På sin sida har oligarkerna CIA och hela USA:s krigsindustriella komplex. Dagens angloamerikanska oligarki förfogar över enorma och växande ekonomiska resurser, med vilka de systematiskt manipulerar opinioner, köper lojalitet från västliga medier och från våra politiker och får dem att som en fårskock agera mot sitt eget folk.

Det största hindret för oligarkernas nya världsordning, har varit ett nationalistiskt Ryssland. Landet sitter på en mycket betydande del av världens råvaruresurser, vilket gör det nödvändigt för oligarkerna att kunna inkorporera dessa resurser i sina företag om de skall kunna genomföra sin NWO. Ett huvudmål är därför att destabilisera Ryssland och störta dess nationalistiska regim, så att landets resurser inte hamnar hos huvudmotståndaren i det kinesiska lägret.

Eftersom NWO-oligarkin även kontrollerar nästan all medierna i västvärlden har man startat en propagandakampanj mot Ryssland som utmålar den nuvarande regimen som ett växande hot mot säkerheten i vårt närområde. Detta trots att dagens Ryssland bara spenderar en femtedel av vad Sovjet spenderade på militären och en tiondel av vad USA spenderar. I Sälen stod generalerna upp och falskeligen pratade om ett växande ryskt säkerhetshot, trots att landet faktiskt minskat sina militärutgifter det senaste året.

Vi kan numer i stort sett dagligen läsa propagandaartiklar i svenska tidningar riktade mot Ryssland. Genom den här kampanjen har USA i konflikt med tidigare utfästelser, kunnat inkorporera det ena landet efter det andra runt ryska gränsen i NATO. Man har med bl.a. stöd av nazister iscensatt en statskupp i Ukraina och satt in en ryssfientlig instabil marionettregim. Propagandan har svalts av i stort sett hela det svenska politiska etablissemanget inklusive outsidern SD.

Det finns idag en majoritet bland svenska politiker för att bryta med en tvåhundraårig framgångsrik politik utan militära allianser och föra in Sverige i en NATO-allians med USA. USA är det land som efter WWII startat nästan alla krig i världen och som därför objektivt är det utan jämförelse största hotet mot världsfreden. Dessa krig har kostat tiotals miljoner liv och drivit långt fler på flykt.

Svenska folket har en helt annan uppfattning i denna fråga än fårskocken av politiker. Opinionen mot NATO-anslutning samlar 40% fler sympatisörer än de som vill alliera landet med USA/NATO

 

Varför söker man en allians med Trump?

Denna omsvängning hos vårt politiska etablissemang kommer samtidigt som USA i det senaste presidentvalet valt en starkt nationalistisk president som haft som slogan att sätta USA:s intressen före alla andras. Denna president är hatad av i stort sett alla svenska politiker och journalister och hatpropaganda mot honom pumpas dagligen ut i svenska medier som SVT, SR, SvD, DN m.fl.. Varför skulle Trump visa någon hänsyn till ett litet arktiskt land där hatpropagandan mot honom är om möjligt värre en från motståndarna på hemmaplan?

När man betänker politikernas kampanj för en allians med ett USA som klart deklarerat att man har som mål att sätta USA:s intressen före alla andra, blir omsvängningen av den svenska politiken totalt obegriplig. Vilken glädje tror man att vi kommer att ha av en allians med en dokumenterat hänsynslös supermakt som sätter egna intressen först? Vilken nytta tror man vi har av en allians med Trump? Möjligen kan jag förstå generalernas intresse, eftersom Trump ställt som krav för ett NATO-medlemskap att vi satsar 2% av vår BNP på militären, alltså 40 miljarder kronor per år mer än idag.

Talet om ryska hot blir desto mer obegripligt, när man säger sig tro att dessa hot skulle bli mindre av att öppna svenskt territorium för amerikanska militära operationer. I mina ögon ökar risken kraftig för att Sverige i en väpnad konflikt mellan USA och Ryssland, kommer att utsättas för ryska attacker med kärnvapen. Det ryska försvaret är nämligen så utformat att man för sin säkerhet mot en militärt överlägsen fiende som USA, måste förlita sig på sina kärnvapen.

Förra Moskvaambassadören Sven Hirdman skriver i en debattartikel att ett krig i Europa med Ryssland som en av deltagarna skulle bli helt förödande, inte minst för Ryssland. För en utomstående betraktare ter sig krigshysterin hos ledande svenska medier och opinionsbildare som obegriplig, Även om man diskonterar den inrikespolitiska kontexten. Det ständiga svenska talet om hotet från Ryssland blir som att måla fan på väggen. Det förändrar den traditionellt fredliga ryska synen på Sverige, som har ett stort säkerhetspolitiskt värde för oss, och riskerar i ofärdstider dra oss i fördärv.

Krigsfaran för Sverige ligger inte i ett isolerat ryskt angrepp på Sverige utan fastmer i att den spända säkerhetspolitiska situationen i Nordeuropa mellan öst och väst urartar med katastrofala följder för oss och alla andra. Alltså bör vi på alla tänkbara sätt verka för att minska dessa stormaktsspänningar och inte bidra till att öka dem genom att gå i USA:s ledband.

 

Finnland för en långt förnuftigare politik än Sverige

I en tid när USA klart visar att man kommer att sätta sina egna nationella intressen först, är det totalt obegåvat att springa och försöka fjäska in sig hos dem. USA isolerar sig och kommer att på sikt tappa sin dominerande ställning i världsekonomin. Vårt land skulle ha långt mer att vinna på en öppenhet och ett nära samarbete med ett Ryssland som visar alla tecken på en allt starkare ekonomisk utveckling, speciellt som Ryssland är en säker bro över till ett Kina som inom några decennier blir den dominerade supermakten i en multipolär värld.

Sven Hirdman menar att detta kräver dialog och personligt utbyte, inte bojkotter. Finland är här ett efterföljansvärt exempel för Sverige.

Varför inte satsa på en säkerhetspolitik som skapar förutsättningar för att liera oss med vinnaren i den globala maktkampen, istället för med den förväntade förloraren?

Lars Bern