För alla som följer klimatdebatten är coronakrisen en utomordentligt spännande tid. När ingenjörer studerar ett systems dynamik är en vanlig metod att sända in vad man kallar en ”spik” i systemet. Man avläser sedan hur systemet reagerar och kan då dra viktiga slutsatser om systemets dynamik som kan läggas till grund för modeller av hur systemet kan styras och regleras. Detta är speciellt viktigt när det gäller väldigt komplexa system som t.ex. klimatsystemet, där en lång rad parametrar samverkar på ett väldigt komplicerat sätt.

Mycket av kontroverserna i den vetenskapliga debatten om klimatet (dit räknar jag inte den debatt som förs av diverse charlataner utan kompetens på området) kretsar omkring hur den antropogena parametern påverkar klimatet. Här står diametralt olika uppfattningar mot varandra. Påståenden om konsensus i den vetenskapliga världen är falska och handlar bara om politik.

Den dramatiska neddragningen av världsekonomin som nu sker i coronapandemins kölvatten leder till minst två spikar av det slag jag tidigare nämnde. Dels minskar de antropogena utsläppen av växthusgaser kraftigt och dels minskar luftföroreningar typ aerosoler ännu kraftigare.

Den ena sidan i den vetenskapliga klimatdebatten hävdar att den sedan mitten av 1900-talet stigande koldioxidhalten i atmosfären (0,03% till 0,04% hittills) till dominerande del beror på utsläpp från människans förbränning av organiskt material som ökat våldsamt under perioden. Den andra sidan menar att huvuddelen av ökningen har naturliga orsaker utanför mänsklig kontroll. Sedan finns det ståndpunkter däremellan.

I dagarna har det kommit avläsningar från Global Monitoring Labaratory i Mauna Loa vars koldioxidhalt står som riktvärde för den globala halten. Där ställer man frågan i vad mån pandemin påverkat CO2-halten? Man konstaterar att de naturliga variationerna är stora och att hittills har inte de uteblivna utsläppen satt några spår. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser av mätningarna, de indikerar dock att det kan vara så, att större delen av den stegrade koldioxidhalten har naturliga icke antropogena orsaker. För att kunna dra några säkra slutsatser skulle jag vilja se avläsningarna för hela 2020.

Om det skulle vara så att den stigande halten koldioxid har en ringa antropogen bakgrund, då är hela den klimatpolitik som drivs av FN och av vår regering kontraproduktiv. Man måste då till att börja med fråga sig vad det är som ligger bakom stegringen av halten, om den inte är antropogen?

Vi vet att jordens medeltemperatur började stiga någon gång i mitten av 1800-talet när Lilla istiden upphörde. Vad vi vet är att enligt gaslagarna så avger haven mer av sina stora koldioxiddepåer till atmosfären när de blir varmare (Koldioxiden i haven är mångfalt högre än i atmosfären). Detta skulle kunna vara en förklaring, att helt enkelt uppvärmningen leder till stora naturliga utsläpp av koldioxid. Det skulle innebära att det inte är koldioxiden som är orsaken till uppvärmningen, utan att det är havens uppvärmning av andra orsaker som är orsaken till den stigande koldioxidhalten. Om det är så, kommer inte minskande antropogena koldioxidutsläpp ha någon avgörande betydelse för att bromsa den pågående uppvärmningen och växande koldioxidhalten. Följden blir att man måste helt ompröva klimatpolitiken och istället inrikta den på en anpassning till ett varmare klimat och en högre koldioxidhalt. Och vi kan fortsätta att utnyttja den billiga och lättillgängliga s.k. fossil energin för att utveckla vårt samhälle.

Skulle det trots allt senare under året, visa sig att koldioxidstegringen avtar och kanske avstannar, ja då är kanske dagens inriktning av klimatpolitiken riktig.

Vi som intresserar oss för frågan om klimatet har en spännande tid framför oss i allt coronaelände. Jag lovar att återkomma när vi får nya siffror från Mauna Loa.

Lars Bern