Jag har, mot bakgrund av egna geopolitiska analyser som jag tidigare gjort, med stort intresse tagit del av vad som sades av Vladimir Putin och Xi Jinping vid årets virtuella Davosmöte. Här följer ett försök att kortfattat redogöra för vad som framkom.
Mellan den 25 och den 29 januari samlades många av världens främsta ledare till en digital konferens med titeln The Davos Agenda. Detta var som alternativ till det vanliga årliga mötet i Davos med World Economic Forum (WEF). Syftet var att diskutera fundamenten för en tänkt ny världsekonomisk arkitektur som har kommit att kallas The Great Reset efter en bok med samma titel skriven av WEFs ordförande Klaus Schwab. Han framhåller pandemin som en ovanlig och begränsad window of opportunity för att reflektera, ompröva och återställa vår värld. Upprinnelsen är de tankar som ärkeglobalisten Zbigniew Brzezinski framförde 1970 i ‘Between Two Ages: America in the Technotronic Era’.
Brzezinski skrev: ”Den teknotroniska eran innebär en gradvis framväxt av ett mer kontrollerat samhälle. Ett sådant samhälle skulle domineras av en elit, ohämmad av traditionella värderingar. Snart kommer det att vara möjligt att utöva nästan kontinuerlig övervakning över varje medborgare och upprätthålla up-to-date kompletta filer som innehåller även de mest personliga uppgifter om medborgaren. Dessa filer kommer att bli föremål för omedelbar tillgänglighet för myndigheterna.”
Brzezinskis tankar utgör grunden för den kampanj för en ny världsordning som den globala oligarkin nu försöker sjösätta med sin The Great Reset.
Det mest intressanta som hände under det virtuella Davosmötet var två föredrag av Xi Jinping och Vladimir Putin. Det var ytterst tunga och anmärkningsvärda inlägg som i stort sett har förbigåtts med tystnad i den västliga propagandapressen och Public Service. Man får gå till alternativa nyhetskanaler på nätet för att hitta initierade kommentarer och analyser (se några länkar nedan). Föredragen visar med stor tydlighet på den ideologiska gränslinje som nu dras upp mellan den västliga oligarkin dominerad av de västliga globala företagen, bankerna och deras huvudägare och de östliga stormakterna och deras politiska ledare.
Det står nu klart att skiljelinjen i dagens värld går mellan väst som fallit tillbaka till Malthusianska tankar om nödvändigheten av begränsningar (läs klimatkampanjen) och öst som tror på fortsatt gränslöst framåtskridande för mänskligheten. Föredragshållarna menar att den västliga oligarkin, för att skapa hållbarhet, sätter sin tillit till en unipolär värld med en sluten ekonomisk utveckling styrd av datormodeller som utgår från nolltillväxt och jämvikt, medan de själva förordar en multipolär dynamisk världsordning där hållbarhet åstadkoms med innovationer och teknisk utveckling.
Den slutna unipolära modellen kräver att nationella regeringarna underordnar sig ett globalt totalitärt system styrt av en elit som anses kvalificerade för att kontrollera och fördela avkastningen från de förment begränsade resurserna (t.ex. Parisavtalet om klimatet). Den multipolära modellen respekterar suveräna nationer och fokuserar på att frigöra nya resurser via vetenskapliga och tekniska framsteg. Den ena bygger på ett nollsummespel typ win-lose där de starkaste vinner, medan den andra som Xi och Putin står för bygger på dynamik som skapas med ett win-win samarbete som sägs gynna alla.
Vid resursbrist och befolkningstillväxt, intar den styrande västliga oligarkin (t.ex. Bill Gates) en nymalthusiansk uppfattning att befolkningstillväxten måste stävjas baserat på planekonomiska matematiska modeller för ”bärkraft” i inbillade tillstånd av naturlig jämvikt. Xi och Putin framhåller en öppen modell som förespråkar vetenskapligt och tekniskt framåtskridande och reell (inte finansiell) tillväxt för att komma förbi fysiska begränsningar.
Några enkla fakta som Malthusianer aldrig insett är att volymen av de fysiska resurser som utgör jorden är omkring ett tusen miljarder kubikkilometer. Den totala mängden material som tagits ut ur jorden och omvandlats under två århundraden av stark ekonomisk tillväxt utgör omkring 100 kubikkilometer. Med den takten tar det hundra miljoner år innan mänskligheten ianspråktagit 1% av jordens fysiska resurser. Hållbarhet handlar alltså inte om att resurserna på jorden är begränsade, utan om att inte nyttja dem på ett sätt som skadar ekosystemet. Globalisterna har hängt upp sig på frågan om utsläpp av koldioxid för att försvara sin Malthusianska syn. Det finns inga bevis för att högre koldioxidhalt ännu skadat ekosystemet – tvärt om.
Xi pekar på nödvändigheten av att lyfta länderna i syd upp till samma nivå som resten av världen och det kräver fortsatt ekonomisk utveckling. Putin tryckte även på det ohållbara med de ökande klyftor som den västliga finansekonomin skapar, där 1% bara blir rikare och rikare på övriga människors bekostnad. Den utvecklingen har accelererat under coronapandemin.
Putin pekade på att det finns en risk att vi kommer att möta ett sönderfall för den globala utvecklingen. Det kommer att präglas av krig alla mot alla och försök att hantera motsägelser genom utpekande av interna och externa fiender och förstörelsen av inte bara traditionella värderingar som familjen, som man håller kärt i Ryssland, men även grundläggande friheter som valfrihet och privatliv.
Putin anslöt till Xis kommentarer med att peka ut tre reformområden. Ekonomisk utveckling för alla, förhindra att stora techjättar tar över politiken samt en reform som skapar win-win i internationella relationer. Drivkraften skall vila på två fundament suveränitet – menande den gamla beprövade Westfaliska modellen och inte The Great Reset med hyperkoncentrerad global ”governance” – och på hållbar utveckling driven av tekniskt vetenskapligt framåtskridande och inte teknofeodalism. Det som framtonar efter Xis och Putins föredrag är början till ett nytt kallt krig mellan oligarkins finanskapitalism mot Kinas och Rysslands reella industrikapitalism.
Putin menade att moderna teknikjättar, särskilt digitala företag, har börjat spela en allt större roll i samhällslivet. Mycket sägs om detta nu, särskilt när det gäller de händelser som ägde rum under valkampanjen i USA. De är inte bara några ekonomiska jättar, på vissa områden konkurrerar de de facto med stater. Deras publik består av miljarder användare som tillbringar en avsevärd del av sina liv i dessa ekosystem. Enligt dessa företags uppfattning är deras monopol optimalt för att organisera tekniska processer och affärsprocesser. Kanske det – men samhället undrar om sådan monopolism möter allmänna intressen?
Putin pekade på misslyckandet för det nyliberala systemet att leva upp till löften om välfärd och möjligheter för alla och då speciellt de mest utsatta. Han efterlyste en återgång till realekonomi som skapar jobb och identifierade fyra prioriteter. 1. Alla skall ha komfortabla levnadsförutsättningar. 2. Alla skall ha ett jobb som säkrar hållbar tillväxt och inkomst och tillgång till livslång utbildning. 3. Alla måste vara säkra på att ha tillgång till högkvalitativ medicinsk vård. 4. Alla barn måste få en ordentlig skolutbildning oberoende av familjeinkomst.
Han frågade sig om inte systemets misslyckande var direkt relaterat till vad han kallade Tech soft totalitarism? Eftersom systemet inte vill erkänna sitt misslyckande är det inte så förvånande tycker han att Big Tech fabricerat en mer fördelaktig version av verkligheten, en där systemets misslyckade sägs härröra från historiska oförrätter och rasism. Alla avsteg från detta narrativ censureras.
Putin pekar på att oviljan att ta till sig bevisen på systemets misslyckanden och ekonomins riggande gör att västs ledare i stället definierar om verkligheten. Han konstaterar att om man försöker förlänga låtsasekonomin genom att trycka ut mer och mer skuldsedlar i stället för att erkänna det misslyckade som skett, så är det inte så konstigt att man måste tysta all opposition. Sedan måste de som inte omfattar propagandan som Big Tech och MSM outtröttligt pumpar ut deplattformeras och tryckas ut i samhällsgemenskapen utkanter. New York Times föreslår nu Bidenadministrationen att utse en “Reality Czar” som skall ges behörighet att ta itu med “missinformation” och “extremism” (en skugga av Inkvisitionen)?
Frågan är, kommer Putins lågmälda uppmaning om att återgå till den klassiska ekonomiska modellen; till den reella ekonomin; till skapandet av jobb; konfortabla levnadsvillkor och möjligheter till utbildning för unga att få gehör?
Xi pekade på att ett huvudproblem i det internationella umgänget var strävan att tvinga på andar sin historia, sin kultur och sitt sociala system. Han slog fast att alla skall vara förpliktigade att följa internationella lagar och regler i stället för att söka egen överhöghet. Internationell styrning skall baseras på konsensus och regler som vi uppnått sinsemellan, inte på order från några få. En klar markering mot västs försök att ha monopol på en regelbaserad internationell ordning. Han sände ett klart budskap att de dagarna var över när internationell lag betyder det.
I linje med det synsätt som Xi och Putin gav uttryck för har regimen i Kina nyligen vingklippt sin ledande hyperförmögne oligark Jack Ma och gjort klart att man inte kommer att tillåta sina oligarker att blanda sig i politiken på det sätt som de gjort i väst. Putin har tidigare vidtagit liknade åtgärder i Ryssland.
I nära anslutning till Xis och Putins föredrag gick även den ryske utrikesministern Lavrov ut med en stark markering mot EU. Han sa att man var beredd att bryta med EU, om man återigen ser att det sätts in sanktioner på några områden som skapar risker för landets ekonomi. Om du vill fred, förbered dig för krig!
Detta uttalande, markeringen mot Jack Ma och Xis och Putins föredrag kan inte ses som något annat än ett rejält paradigmskifte i Rysslands och Kinas relationer till västvärlden. Sannolikt tänker man inte längre spela det diplomatiska spelet på Västs villkor och man kommer inte finna sig i att västs hyperförmögna oligarki försöker blanda sig i deras länders politik.
Detta är ett tydligt tecken på Västs kraftigt försvagade ställning i världspolitiken. Fortsättning följer!
Lars Bern
För er som vill få fler detaljer:
Xi, Putin make the case for win-win vs zero-sum – Asia Times
Collective Hysteria: Western Leaders Work To Alter the Definition of Reality – LewRockwell
anthropocene 