Jag har läst en ny bok om coronaepidemin av läkaren Sebastian Rushworth. Den har den rubricerade titeln. Det är en bra bok som är värd några timmar, den är bara på dryga hundra sidor.

Min största behållning av boken är faktiskt inte det han skriver om epidemin utan ett mycket förtjänstfullt kapitel som redogör för det som kallas evidensbaserad medicin och hur man skall gå tillväga för att utvärderar artiklar och statistik inom medicinsk vetenskap. Detta är väldigt viktigt eftersom mycket av det som publiceras på detta område är rena falsarier eller starkt tillrättalagda redogörelser. Att det blivit så inom den medicinska vetenskapen beror på de enorma ekonomiska intressen som berörs. De dominerande finansiärerna av medicinsk forskning är läkemedels- och livsmedelsindustrin och filantroper med starka intressen inom dessa industrier.

Redan i förordet pekar författaren på hur en rad grundläggande föreställningar inom skolmedicinen saknar vetenskaplig grund. Inte så konstigt eftersom en förkrossande dokumentationen under senare år har visat hur läkemedelsindustrin dominerat skolmedicinen och manipulerat och ibland förfalskat den medicinska forskningen. Tidigare Cochranprofessorn Peter Gøtzsche har skrivit om detta i två böcker. Dagens medicinska etablissemang är helt i händerna på den globala läkemedelsindustrin. Man utgör tillsammans det medicinindustriella komplexet.

Harvardprofessorn i medicin Arnold Seymour Relman som länge var chefredaktör för den ansedda medicinska tidskriften The New England Journal of Medicine (NEJM) fram till 1991 menar att läkaryrket är köpt av läkemedelsindustrin, inte bara när det gäller medicinsk praxis, utan även när det gäller utbildningen och forskningen. De akademiska institutionerna i detta land tillåter sig att vara läkemedelsindustrins betalda agenter. I think it’s disgraceful.

Även den ansedda tidskriften Lancets chefredaktör dr. Richard Horton, slog nyligen fast att mycket av dagens vetenskapliga litteratur helt enkelt är falsk. En senare chefredaktör för NEJM dr. Marcia Angell har i princip påstått detsamma. Hon menar att läkemedelsindustrin tycker om att framställa sig själv som en forskningsbaserad industri, som källan till innovativa preparat. Inget kan vara längre från sanningen. ”Evidensbaserad medicin är faktiskt så korrumperad att den blir värdelös eller skadlig.” skrev Marcia Angell 2009. Epidemiologen John Ioannidis vid Stanford University School of Medicine publicerade redan 2005 en artikel med titeln ”Varför huvuddelen av publicerade forskningsresultat är falska”.

Efter den mycket förtjänstfulla inledningen går författaren över till att analysera hur farlig epidemin verkligen är. Han pekar på hur otillförlitliga de s.k. PCR-testerna är och hur detta bidrar till att snedvrida bilden av epidemin. Han visar även hur meningslösa nedstängningar och andra politiska panikåtgärder varit och att dessa ur total hälsosynpunkt är helt kontraproduktiva. Han tar även upp debatten om ansiktsmasker och punkterar en rad föreställningar om deras förmenta effektivitet.

Ett avsnitt i boken är en analys av det svenska förloppet i jämförelse med våra grannländer. Han förklarar varför Sverige drabbats hårdare än våra grannländer och visar att den hatiska kritiken mot Folkhälsomyndigheten är i stort sett ogrundad.

Avslutningsvis går författaren igenom de olika vacciner som nu lanseras för att få kontroll över epidemin. Han uttrycker därvid stor osäkerhet rörande värdet av dessa vaccinationer. Jag tycker dock att hans analys haltar en del, han berör inte ordentligt svårigheterna att vaccinera mot infektioner av snabbmuterande virus. Han berör inte heller ordentligt alternativet till den nu sjösatta vaccinationskampanjen. Läs gärna Peter Grötzsches bok Vacciner för att bättre förstå detta. Visserligen tar författaren kort upp betydelsen av D3-vitamin mot sjukdomen, men han utelämnar hela det övriga batteri av kostregimer (läs Aseem Malhotras bok om det), vitaminer och mineraler som kan användas för att stärka människors immunförsvar mot denna typ av åkommor. Han berör inte heller de gamla beprövade medicinerna Hydroxiklorokin och Ivermectin som massor av läkare på fältet satt in med framgång mot infektionen.

På en punkt tror jag Rushworth har fel och det är när han skriver om långtidscovid. Han spelar helt ner detta problem. Man måste ta i beaktande att hos patienter som dött av Covid-19 eller influensa förknippade andningsproblem, är det histologiska mönstret i den ytliga lungvävnaden en diffus skada på alveolerna med T-cellsinfiltration i blodkärlens yta. Lungorna hos patienter med Covid-19 visar även distinkta vaskulära kännetecken, bestående av allvarliga skador på endotelet i blodkärlen associerat med närvaron av virus i cellerna. Endotelcellerna sväller och cellmembranen börjar brista. Som en följd uppvisar en analys av lungornas blodkärl hos Covid-19 patienter en spridd förekomst av blödningar och blodproppar med angrep på de små blodkärlen. Detta är 9 ggr så vanligt hos Covid-19 patienter som patienter med vanlig influensa.

Covid-19 är i första hand en vaskulär inflammation som får respiratoriska symptom. Detta medför att inte bara blodkärlen i lungorna blir angripna utan även blodkärlen i övriga organ. Min hypotes är att långtidscovid hänger samman med den tid det tar för kroppens alla skadade organ att återhämta sig. Tröttheten t.ex. kan bero på skador på hjärnans och hjärtats blodkärl? Denna fråga borde författaren ha utrett mer ingående.

Mitt slutintryck är att det är en bra och välskriven bok som ger en hel del värdefull information, men att den känns rumphuggen beroende på att alternativa behandlingsstrategier till vaccination knappast alls berörs. Säsongsinfluensan är kvar trots 60 år med vaccin, detsamma kommer det att bli med SARS-CoV-2. Sannolikt är antagandena om långtidscovid fel, i varje fall är jag långt ifrån övertygad av Rushworths analys på den punkten.

Lars Bern

Riksföreningen för Metabol Hälsa arbetar för att sprida kunskap om hur vi undviker metabol sjuklighet och vad som bör göras mot den. Om ni vill stödja Riksföreningen ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441