Citerat från ett upprop i dagens Göteborgs Posten 3/5.

En stor del av världens befolkning har nu haft covid-19 och ännu fler har någon form av immunitet. Därför bör vi bara vaccinera dem som är över 65 år eller i riskgrupp. Annars riskerar vi att upprepa de ödesdigra misstagen från vaccinationen mot svininfluensan, skriver ett antal läkare och forskare.

Vi vill att Sverige inte vaccinerar fler än dem över 65 år eller dem med ­riskfaktorer. ­Annars riskerar vi att upprepa de ödesdigra misstagen från vaccinationen mot ­svininfluensan.

Å r 2009 vaccinerades 60 procent av den svenska befolkningen mot svininfluensan. Professor Hans Rosling kallade sjukdomen för en “mediahype” och immunologen Ann-Cathrin Engwall varnade för att massvaccinationen skulle kunna göra mer skada än nytta. Minst 350 svenska barn och unga vuxna fick narkolepsi av vaccinet ­Pandemrix, som innehöll nya och i sammanhanget obeprövade beståndsdelar.

Ett par år senare drabbades Sverige och Norge, som massvaccinerat mot svininfluensan, betydligt hårdare av influensa än andra länder, vilket visade att skyddseffekten var temporär och att svininfluensa­viruset hade utvecklats till ett säsongsvirus. Gör vi nu om samma misstag?

Dödligheten vid covid-19 är i över 85 procent av fallen kopplad till en eller flera sjukdomar, och är utpräglat åldersrelaterad. I gruppen 90 till 99 år har 1 av 30 avlidit i befolkningen, i gruppen 70 till 79 år 1 av 420 och i gruppen 0 till 19 år 1 av 500 000.

Riskfaktorerna och den tydliga ålders­gradienten bör även prägla åtgärderna. Att massvaccinera en ung och frisk befolkning är inte medicinskt motiverat utan tvärtom förenat med risker som dödsfall, på grund av koagulationsrubbningar. Vi bör vaccinera dem över 65 år samt även dem med identifierade riskfaktorer för död och allvarlig sjukdom. Individer med genomgången covid-19 har ett naturligt skydd och bör för närvarande ej vaccineras.

För viruset sars-cov-2 finns det flera vägar som bidrar till individens immunförsvar, till exempel:

1. Medfödda försvarsmekanismer som reagerar på virusegenskaper.

2. Förvärvad korsimmunitet via tidigare infektioner med besläktade virus.

3. Förvärvad immunitet via smitta.

4. Förvärvad immunitet via prevacciner.

I en internationell studie framkommer att sannolikt var tredje europé har en genvariant som nedärvts från neandertalare, vilket bidrar till att virusets arvsanlag bryts ner effektivare.

Vanliga förkylningar som orsakas av andra coronavirus kan också ge partiellt skydd mot sars-cov-2. En studie visade att personer som haft sars 2003 var immuna mot covid-19 och att länder som tidigare drabbats av mers och sars har fått en mildare coronaepidemi, sannolikt på grund av partiell immunitet i befolkningen. Sammantaget visar studier från hela världen att 25 till 50 procent av befolkningen har korsimmunitet.

Forskare på Karolinska institutet har upptäckt att både symtomfria individer och de som inte påvisats med antikroppar har haft T-cellsimmunitet mot coronaviruset. Immuniteten mot covid-19 är förmodligen betydligt större i samhället än vad vi hittills kunnat mäta. Immuniteten efter genomgången infektion skiljer sig troligen inte från andra luftvägsvirus, vilket innebär att återinfektion är sällsynt och oftast ger milda symtom.

Epidemiologen John Ioannidis bedömde att i februari 2021 var 19 till 25 procent av jordens befolkning smittad. Eftersom Sverige stängt ned samhället i betydligt mindre utsträckning än majoriteten av världens länder, ligger andelen smittade och därmed immuna i vårt land rimligtvis högre.

Prevaccinerna är en ny typ av vaccin. De består av genetiska mallar som behöver ta sig in i våra celler, där coronavirusets spikeprotein måste kunna produceras och sedan hamna på ytan av dessa celler. Coronavirusdelar på cellytorna är det som triggar immunsystemet och fungerar som vaccin. När i dag tre av tio svenskar fått en dos prevaccin är virusets dödlighet troligen mycket låg, speciellt som riskpersoner prioriterats.

Massvaccinering under en pågående coronapandemi utanför riskgrupperna är enligt vår bedömning olämplig och ger begränsad nytta relativt risk. Användningen av prevaccinerna måste betraktas som experimentell, då uppföljningstiden i studierna bara är två månader. Det medför att sällsynta biverkningar, som dödliga koagulationsrubbningar inte fångas upp.

Vår förhoppning är att man tar fram vågskålen och tittar på faktisk nytta kontra möjlig risk. Vi vill att Sverige inte vaccinerar fler än dem över 65 år eller dem med riskfaktorer. Annars riskerar vi att upprepa de ödesdigra misstagen från vaccinationen mot svininfluensan.

Sven Román, specialist i barn- och ungdoms­psykiatri

Nils Littorin, ST-läkare i psykiatri, doktor i klinisk mikrobiologi

Sebastian Rushworth, AT-läkare

Ann-Cathrin Engwall, immunolog och virolog, doktor i molekylär cellbiologi med immunologisk inriktning

Ragnar Hultborn, specialist i onkologi, professor emeritus

Sture Blomberg, specialist i anestesi och ­intensivvård, docent

Ralf Sundberg, specialist i allmänkirurgi, docent i transplantationskirurgi, ordf i Riksföreningen för Metabol Hälsa

Lilian Weiss, specialist i allmänkirurgi, docent

Susanna Hartmann-Petersen, specialist i ­dermatologi, disputerad

Dinu Dusceac, specialist i kardiologi, disputerad

Anna Maria Wiedemann, specialist i allmän­medicin, disputerad

Boris Klanger, specialist i allmänmedicin, ­verksamhetschef

Olga Lundberg, specialist i allmän- och ­rehabmedicin

Ludwig Hellmundt, specialist i anestesi och ­smärtläkare

Robert Svartholm, specialist i allmänmedicin

Hans Zingmark, specialist i intern- och ­lung­medicin

Carina Ljungfelt, specialist i allmänmedicin

Christina Malm, specialist i allmänmedicin

Fritz Probst, specialist i allmänmedicin

Kristian Holmberg, specialist i allmänmedicin

Magnus Burling, specialist i allmänmedicin

Nina Yderberg, specialist i barn- och ungdomspsykiatri

Sven Meenen, specialist i allmänmedicin

Margareta Andersson, företagsläkare

Maria Papadopoulou, ögonspecialist

Ida Höglund, specialist i kirurgi

Hans Sjögren, specialist i anestesi och intensivvård

André Marx, ST-läkare i allmänmedicin

Riksföreningen för Metabol Hälsa arbetar för att sprida kunskap om hur vi undviker metabol sjuklighet och vad som bör göras mot den. Om ni vill stödja Riksföreningen ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441