Jag återger här en krönika av Rebecca Weidmo Uvell som nära nog beskriver exakt hur jag känner för dagens svenska politiska etablissemang och då speciellt det s.k. oppositionen. Att partier som kallar sig liberala går i bräschen för och driver rent fascistiska inskränkningar av vår mänskliga frihet gör mig minst sagt bedrövad. Motivet för att döda vår frihet är en influensaepidemi som inte ännu satt något synligt spår i den totala dödligheten i hälsostatistiken. Den har en dödlighet på 0,2% som vilken svår säsongsinfluensa som helst. På ytan är alla siffror normala. Självklart förebådar denna oförmåga att försvara grundläggande mänskliga fri och rättigheten att denna förmenta opposition går mot en brakförlust i nästa års val – för hur i hela friden skall vi som värdesätter vår frihet kunna rösta på dem?

Lars Bern

En demokrati utan opposition

Vad gäller pandemin är det tyvärr Sverige jag beskriver.

Och en demokrati utan opposition, får den ens kallas demokrati är frågan. Bristen på debatt är det sjukaste med hela pandemin. Att vi dessutom har en konservativ höger som lyckas dribbla bort 2 år genom att kräva mindre frihet än socialister gör mig politiskt deprimerad.

Chockerande nog har inte ens liberaler försvarat friheten under två år. Inte de gapiga FRA-liberalerna, inte Herre Jösses-liberaler eller breda-mitten-liberaler heller. Och inte skatt-är-stöld-liberaler eller jag-älskar-EU-liberaler.

Istället har vi som gång på gång pekat på det orimliga att utan debatt låta socialister pissa på våra grundlagsskyddade fri-och rättigheter varit försvinnande få.

Men nu har oppositionen, om vi ens har en värdig namnet, bestående av SD. KD och M inte ens sagt ett pip sedan regeringen förra veckan tog piskan i handen igen.

Vi har lägst smittspridning i EU. 30-40 pers ligger på IVA i hela landet och vi hade 5 nya inläggningar 6 december.

Det finns enligt FHM inga skäl för att göra någonting, det sa de på den meningslösa presskonferensen förra veckan. Inget nytt har hänt. De restriktioner som nu införs är POLITIK. Regeringen har bestämt det. Inte Folkhälsomyndigheten. De hör som regeringen vill.

Men M, KD och SD ger tydligen glatt sossarna all makt att dra ut känslan av kris över valet. Medvetna om att kris gynnar sittande regering kan detta bara tolkas som att de faktiskt vill ge bort segern på walk over.

Världen har blivit galen. I demokratin Australien har man byggt läger dit man med polis och våld hämtar även folk som är friska.

Att inskränka människors mänskliga rättigheter kan inte göras lätt utan debatt. Det måste vara svårt och det måste finnas en lång debatt först.

Tyvärr måste jag nu ta till det mest slitna i svensk debatt – 30-talet. För det var verkligen så här det började. Nazisterna upplöste en frihet efter den andra och skyllde på trygghet. Som en groda som tror att han bara ska få ett varmt bad och själv hoppar ner i kastrullen märker den stora massan inte att det varmare och varmare vattnets syfte är att koka grodan. Förrän det är för sent.

Sedan start ser vi få protester mot någonting regeringen gör i pandemin. En blind och döv massa.

Makthavare har i alla tider tagit frihet från folk för att få mer makt och ofta skyllt på trygghet. Det är för att göra medborgare säkra man begränsar deras liv. Ge tillbaka friheten lockar sedan aldrig.

Jag är ofattbart besviken på hela högern och alla slags liberaler för avsaknaden av debatt.

Ni gav dem pandemilagen som är grundlagsvidrig.. Ni förlängde den två gånger. Nu spelar givetvis frihetshatande socialister ut den handen och vill återigen utan motivering låsa in folk med restriktioner och mycket ifrågasatta munskydd.

Om regeringen som Australien vill öppna läger och skicka polisen eller brotta ner kvinnor i gallerier av polis för att de inte har munskydd, kommer ni ens protestera undrar jag.

Och vad ska vi då ha er till? Om oppositionen bara agerar nickedockor åt makthungriga socialister är det läge att låta den politiska depression blomma ut fullt tyvärr.

Rebecca Weidmo Uvell