Miljöpartiet som trojansk häst

Kaplan-skandalen har spräckt en varböld mitt i det svenska politiska etablissemanget. Det visar sig enligt såväl SVT som miljöpartisten Kurdo Baksi att Mehmet Kaplan ägnat mer tid som bostadsminister i Löfvens regering åt möten med ombud för den turkiska regeringen, än med den svenska regeringen. I stället för att ägna sig åt svensk bostadspolitik, har han åkt i skytteltrafik till Turkiet där han träffat högt uppsatta personer nära landets politiska ledning. Partiets PR-ansvarige har gått så långt att han försökte få SVT att avstå från att ställa frågor om Kaplan, vilket påminner mycket om hur regimen i Ankara alltid agerar. De ägnar sig obesvärat åt utpressning av europeiska politiker för att tysta kritiker och media som kritiserar president Erdogan och hans förföljelse av kurderna och av det fria ordet.

När jag tar del av denna typ av informationer som nu väller fram ur den spräckta varbölden, kan jag inte frigöra mig från känslan att allt detta kan vara resultatet av en ytterst medveten infiltration. Islamismen har framförallt sina rötter i Saudiarabien och Turkiet, två länder som knappast utmärkt sig för starkt engagemang i miljöfrågor. Däremot visar regimen i Ankara tydliga tecken på en ambition att skapa ett kalifat som omfattar hela EU och Mellanöstern. Att en minister jobbar informellt för att gynna en denna främmande makt innebär onekligen en säkerhetsrisk och en misstanke om förberedelse till landsförräderi smyger sig på.

I mina ögon är det något skumt med att islamisterna i så hög utsträckning sökt sig till just Miljöpartiet som i sitt partiprogram har så många ståndpunkter som står i direkt motsats till de islamistiska. Jag misstänker att det inte är miljöfrågorna som lockat, utan mer en bedömning av vilket parti som skulle vara lättast att infiltrera. Miljöpartisternas utopiska verklighetsbild och starka benägenhet att haka på opportuna strömningar bidrog säkert. Att islamistiska miljöpartister upprepade gånger uppträder och visar Det Muslimska Brödraskapets tecken visar i mina ögon var deras lojalitet primärt hör hemma. Föraningen om en medveten infiltration fick sin bekräftelse när jag i fredagens DN kunde läsa om att forskare vid Försvarshögskolan hade samma misstanke. Hur kunde Kaplan bli den mest personkryssade miljöpartisten i Stockholm, trots att han under sin politiska karriär hållit en mycket låg profil och då speciellt i miljöfrågor? Fanns det ett organiserat röstande i de förorter där Mp hamnade långt över riksgenomsnittet i antalet röster?

Partiets två ledare (språkrör) försvarar Kaplan med raseri trots de ytterst komprometterande omständigheter som kommit fram om honom, vilket förvärrar bilden av partiet. De får även stöd av tidigare ledaren Maria Wetterstrand vilket visar att islamismen tidigt slagit rot i partiet. Enligt dessa var Kaplan ett oskyldigt offer för ett mediedrev. Det visar sig att Gustav Fridolin sedan lång tid tillbaka verkar ha ytterst nära personliga band till islamisten Kaplan och själv är komprometterad av sitt samröre med islamister.

Kan det vara så att alla islamister som visar sig finnas på viktiga poster runt om i partiet, inte är resultatet av en infiltration, utan att de är ett tecken på att ledarskapet medvetet medverkat i en dold islamisering av partiets politik, trots att man påstår sig ha andra värderingar? Umgänget med fascister, rasister, islamister, antifeminister, judehatare, homofober samt relativisering av IS-terrorister och jämförelse av Israels politik med Nazitysklands – verkar inte var något som helst problem för partiets ledning. Kaplan umgås av allt att döma obesvärat med Barbaros Leyalani, vice ordförande för Turkiska riksförbundet, som fick avgå efter sitt tal på Sergels torg där han utropade död åt de armeniska hundarna.

Miljöpartiet har visat sig vara beredda att kunna dagtinga med i stort sett alla principiellt viktiga miljöfrågor som man tidigare drivit för att kunna behålla sin regeringsposition. Kan det vara ett tecken på att det är andra frågor i en dold agenda som är viktigare för partiet, frågor som samtidigt ligger i islamisternas intressen? För att kunna driva sådana frågor är själva inflytandet över regeringens exekutiva makt långt viktigare än de miljöfrågor som man lockar blåögda väljare med.

Den snällaste tolkning jag kan göra, är att Mp:s ledning trots allt bara är nyttiga idioter som blivit utnyttjade av systematiskt arbetade islamistiska krafter. Enligt Nalin Pekgul i SVT Agenda har de senare knappast något miljöpolitiskt mål. De politiker i Turkiet runt den islamistiske presidenten som Kaplan bevisligen haft intimare kontakter med, än han haft med svenska politiker, har ju tydligt visat hur man systematiskt försöker blanda sig i politiken i olika EU-länder. Det som talar för att vi är utsatta för en infiltration, är att även flera andra partier är tydligt uppvaktade av islamister med helt andra grundvärderingar än de partierna säger sig stå för.

Socialdemokraterna har haft en liknande resa som Mp i förhoppningen att suga upp muslimska väljare. Detta blev tydligt med skandalen omkring Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (IFIS) som för tre år sedan fick sparken ur socialdemokraternas partistyrelse redan innan han tillträtt. Anledningen var densamma som med Kaplan; Han hade uppenbara svårigheter att ta klar ställning mot extremism och en osviklig förmåga att gång på gång hamna i antisemitiskt sällskap.

Även Socialdemokraternas tidigare kristna Brödraskapsrörelse har avkristnats och bytt skepnad till Tro och solidaritet – som haft mycket nära kontakter med organisationer som Muslimska brödraskapet närstående Hamas m.fl.. Denna organisation står Stefan Löfven väldigt nära via hans hustru. Vi minns även Socialdemokraternas valskolor i invandrartäta Vivalla i Örebro. Där fick S upp till 70 procent av rösterna och valet fick göras om efter fusk.

Ett annat exempel på organiserad infiltration är den fatwa inför valet 2014 som utfärdades av Gävle-imamen Abo Raad – känd för sina sympatier för IS. Han uppmanade församlingsmedlemmarna att rösta på i första hand Mp och därefter på V. Inslaget av misstänkta islamister är även stort inom V som i detta avseende har stora likheter med Mp.

Liknande problem har Moderaterna och Centern. I fyra år hade M en Wahhabistisk riksdagsman som står för värderingar långt från de moderaterna visar offentligt. Han har bl.a. ogenerat beskrivit hur mannen skall slå sin hustru om hon inte underordnar sig. Wahhabismen är den medeltida inhumana islamism som härskar i halshuggarlandet Saudiarabien där kvinnor bl.a. inte tillåts köra bil och tvingas gå klädda i tält.

År 2001 hittades i Schweiz en kopia av de planer som Muslimska brödraskapet haft redan 1982. Dokumentet innehöll 25 strategier för att sprida islam till resten av världen genom infiltration av samhällen och att använda sig av lögnen, Taqiyya, för att skapa en islamsk värld. Det är oansvarigt av våra politiker och journalister att inte undersöka hur utbredda denna typ av aktiviteter är i det svenska samhället. Att inte heller informera oss medborgare så att vi blir mer på vår vakt är oförlåtligt. Vad sysslar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) med?

Vi har bevisligen människor på viktiga positioner i Sverige som vill avskaffa demokratin till förmån för islamska sharialagar. Mot denna bakgrund är det viktigt att granska hur mycket av svensk politik som har påverkats i praktiken. Sakine Madon har skrivit om hur en lokal Mp-politiker drivit igenom särskilda kvinnotider i simhallen ända ner till flickor så unga som nio år. Att flickor och pojkar inte kan bada ihop är inte miljöpolitik utan islamism. Det är även omvittnat hur Mp gång på gång lagt hinder i vägen för hårdare terrorlagstiftning. Frågan hur mycket Mp därvidlag påverkats av Kaplans kontakter i Ankara borde intressera Säpo? Om det inte varit så att journalistkåren haft en stark bias för Mp borde man givetvis ifrågasatt många fler beslut där Mp-islamister varit drivande.

Bland muslimer är det sedan länge känt att moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm har dominerats av islamister i Det muslimska brödraskapets europeiska nätverk. Då var det Mahmoud Aldebe och Sveriges Muslimska Råd (SMR) som dominerade politiskt i moskén. Kaplan har, som bekant, haft officiella uppdrag för SMR och Sveriges Unga Muslimer (SUM) som är knuten till brödraskapets ungdomsorganisation FEMYSO med säte i Bryssel.

Idag skriver professor Masoud Kamali en artikel på SvD Debatt om att Muslimer stängs ute från politiken p.g.a. den nu uppflammade debatten. Inget kunde vara mer fel. Vad som nu händer är att islamistiska värderingar förhoppningsvis hindras från att förklä sig bakom partier som deklarerar helt andra värderingar. Om muslimer vill ha en plats i svensk politik har de två vägar att välja mellan.  De kan ta avstånd från islamistiska värderingar om demokrati, kvinnor, judar, HBTQ-personer, kristna m.m. och välja att helhjärtat ställa upp bakom något av dagens partier eller så kan de välja att själva starta ett islamistiskt parti som öppet försvarar islamistiska värderingar i demokratiska val. Sedan är det upp till väljarna att ta ställning.

Frågan hur det svenska partisystemet på detta sätt kunnat bli infiltrerat av personer med värderingar som står i direkt motsats till partiernas officiella program är intressant? Jag förmodar att svaret är den intensiva propagandan mot nationalstaterna för en ny överstatlig världsordning (NWO) som iscensatts av den angloamerikanska oligarkin. Den multikulturella tanken har detta ursprung.

Multikulturen är ett effektivt sätt att ta död på nationell identitet och sammanhållning och bredda vägen för överstatlighet. Vi ser idag tydligt hur NWO-krafternas propaganda ständigt stigmatiserar de länder och politiska partier som försvarar nationella värderingar och nationalstatens suveränitet som Ungern, Ryssland, Polen m.fl.. Det svenska politiska etablissemanget har i sin enfald svalt myten om det multikulturella samhället och har därför lämnat öppet mål för islamistisk infiltration i sina partier. Det existerar inga verkligt multikulturella samhällen, människor söker sig alltid till sina gelikar och trosfränder, vilket leder till länder präglade av subsamhällen, precis som dagens Sverige. I sådana länder växer lätt motsättningarna mellan de olika subsamhällena och kan i förlängningen leda till inbördeskrig, vilket historien uppvisar många bevis på. Titta bara på det islamistiska Turkiet med deras 22 miljoner kurder, så förstår ni vad jag menar.