imgres

Det har nu gått exakt ett år sedan jag gav upp tron på att dagens skolmedicin skulle kunna hjälpa mig mot mina hälsoproblem. Jag led av sviterna efter två canceroperationer för 25 år sedan som bl.a. skadat min ena njure och min matsmältning. Det yttrade sig som upprepade tarmvred, infektionskänslighet, högt blodtryck, njursten, allt mer frekventa svåra giktattacker och hjärtproblem m.m.. Jag sprang hos den ena läkaren efter den andra och fick rader av s.k. mediciner utskrivna, men blev bara sjukare och allt mer handikappad. För ett år sedan hade jag nästan kroniska giktattacker och det enda som höll mig hjälpligt på benen var kryckor och upprepade kortisonsprutor i de inflammerade lederna.

I detta läge beslutade jag att försöka hitta en alternativ behandling vid sidan om den skolmedicin som dagens svenska läkarkår är tvingad att följa för att få utöva sitt yrke. Jag läste på om olika naturliga preparat och vad jag kunde hitta om dem på nätet. Efter någon månad hade jag kommit fram till en behandlingsplan som gjorde det möjligt för mig att helt fasa ut de receptbelagda s.k. mediciner som skolmedicinen erbjudit. Idag lever jag nästan helt besvärsfri, jag kan dock inte eliminera de rena fysiska handikapp som min cancerbehandling orsakat.

När jag för några veckor sedan berättade för en nära vän som är läkare vid ett svenskt sjukhus om mina erfarenheter, fick jag till svar att det jag praktiserade var inget vederbörande kunde rekommendera, därför att den nödvändiga vetenskapliga evidensen saknades. Denna evidens måste vara godkänd av Läkemedelsverket i Sverige eller motsvarande myndighet som t.ex. FDA i USA.

För att ni skall förstå vidden av denna inställning, måste ni veta att förfaringssättet för att ett preparat skall anses ha visat vetenskaplig evidens, är den mångåriga omfattande utprovningsprocedur som varje nytt preparat måste genomgå. Denna procedur är ytterst kostsam och kan bara motiveras om preparatet i fråga kan förväntas dra in tillräckligt stora intäkter. För att kunna göra det, måste preparatet kunna patenteras och sedan säljas under ett antal år med patentskydd.

På detta sätt blir evidenskravet en oöverstiglig skyddsmur för Big Pharmas patenterade preparat. Det hjälper inte att man kan uppvisa oändliga rader av människor som botat sina åkommor med olika naturpreparat. Dessa individers erfarenhet har inget värde som evidens såsom dagens system för läkemedelsprövning fungerar. Och vem vill betala hela proceduren för att t.ex. få fram en vetenskaplig evidens för ett naturpreparat som gurkmejas medicinska effekt? För att sedan vem som helst skall kan sälja naturmedlet och rida på den visade evidensen utan att betala för utprovningen.

Ansvaret för att få de rader av naturpreparat utprovade som tidigare generationer och som många naturfolk brukat i tusentals år, är politiskt. Eftersom utprovningsprocessen aldrig kan betalas av framtida vinster måste samhället stå för dessa kostnader. Det senare kräver att vi har politiker som är tillräckligt kunniga för att förstå detta och som har modet att utmana en av världens största och lönsammaste industrier som ägs av de rikaste av de rika.

Industrin å sin sida är livrädd för att samhället skall ta ansvar för utprovningen av naturliga substanser med medicinska egenskaper. För att försvåra den typen av beslut bedriver man en intensiv lobbyverksamhet mot naturmedicinare och man ser till att stämpla dem som förskriver naturpreparat som kvacksalvare. Det hjälper inte att flertalet naturpreparat är biverkningsfria till skillnad från industrins ofta livsfarliga piller. Läkemedelsbiverkningar är idag den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden. Industrin bedriver även en intensiv lobbyverksamhet för att försöka få naturpreparat förbjudna, med hänvisning till avsaknad av evidens och att naturläkare berövas sin rätt att utöva yrket. Oförklarliga dödsfall bland sådana läkare verkar även vara vanliga.

Till bilden av industrins cyniska lobbyverksamhet mot naturmedicinen, skall även läggas att den vetenskapliga evidens för sina egna preparat som industrin skyddar sig bakom ofta kommit till med ohederliga metoder och rent forskningsfusk. Detta finns redovisat i två aktuella böcker skrivna av framstående medicinare; Forskningsfusket bara fortsätter! Av Ralf Sundberg och Dödliga mediciner och organiserad brottslighet av Peter Götzsche.

Det är livsviktigt för er att ni känner till denna bakgrund nästa gång ni tvingas uppsöka en läkare eller ett sjukhus. Ni kommer inte säkert att erbjudas bästa behandling – kanske inte ens en bra behandling , utan den kommer att vara begränsad till det som fint kallas vetenskaplig evidens. Det senare låter förtroendeingivande, men det är bara en kuliss för att skydda läkemedelsindustrins ekonomiska intressen. Efter att ni läst böckerna jag pekar på, kommer ni att finna att denna s.k. evidens ofta är helt vilseledande. Läkarkåren är i detta avseende bakbunden.

Vid en rad sjukdomar skulle jag kosta på mig en konsultation med en naturläkare i något av de tyskspråkiga länderna. Där går inte läkarkåren omkring med händerna bundna på ryggen av myndigheter som främst skyddar Big Pharmas intressen.