USA:s nykolonialism är det största hotet mot världsfreden – del 6

USA:s planering av det fortsatta korståget i Mellanöstern spårade ur totalt när deras och Gulfstaternas egenhändigt skapade proxy-armé – ISIS började sända ut videoklipp på nätet som visade hur man sprängde ovärderliga historiska byggnader, skar halsen av människor, massavrättade kristna och andra med fel trosinriktning, brände människor levande, våldtog kvinnor och barn, bedrev slavhandel, slängde ut homosexuella från höga byggnader m.fl. osannolika vidrigheter. Den skräck som detta skapade i regionen orsakade att tiotals miljoner människor som kunde, flydde till Assad-kontrollerade områden och till övriga icke sunnitiska länder i regionen. Därifrån skapades en flykting- och migrantinvasion in i EU under hösten för ett år sedan med över en miljon personer, mestadels unga män.

Den här händelseutvecklingen skapade även en hatiskt skräckfylld opinion i hela västvärlden mot USA:s proxy-armé som tvingade USA att låtsas som om man bekämpade ISIS, vilket man inte alls gjorde. USA:s strategi baserad på idén att min fiendes fiende är min vän hade totalt förvridit omdömet i såväl Vita Huset som hos Pentagon och CIA. Ordföranden i FBI:s speciella grupp för att studera terrorism åren 2004 till 2008 Tim Clemente konstaterade att vi gjorde samma misstag när vi tränade upp mujahedinarmén i Afghanistan. I den stund ryssarna lämnade, började våra förmodade vänner att spränga antikviteter, förslava kvinnor, hugga av kroppsdelar och beskjuta oss. Av mujahedinarmén blev det talibaner som i grymhet och muslimsk fundamentalism inte ligger långt efter ISIS.

Vita Huset försökte sopa igen spåren genom att tala mindre om att störta Assad och mer om regional stabilitet, vilket i mina ögon är ytterst cyniskt eftersom det var USA:s korståg i regionen som destabiliserat den. Cynismen understryks av hur fredspristagaren Obama försökt fjärma sig från det han medverkat till att skapa, genom att peka finger åt sina allierade. Hans vicepresident Joe Biden förklarade i oktober 2014 för en grupp studenter att våra allierade i regionen var vårt största problem i Syrien. Han förklarade att Turkiet, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten var så bestämda att ta ner Assad att de hade lanserat ett proxy sunni-shia krig som kanaliserade hundramiljontals dollar och tiotusentals ton med vapen till vem som helst som var beredd att slåss mot Assad. Med undantag för att de som blev utrustade var al-Nusra och al-Qaeda – de två grupper som 2014 gick samman och bildade den Islamiska Staten – ISIS. Biden försökte ge bilden av att vara upprörd över att USA:s vänner inte var pålitliga när det gällde att följa USA:s agenda.

USA:s försök att skyla över sin katastrofala politik i regionen genom att ge sken av att bekämpa det av hela västvärldens folk hatade ISIS, öppnade ett vidöppet Window of Opportunity för Rysslands handlingskraftige president Putin. Han var inte sen att utnyttja spelöppningen. Genom att komma till sin allierade Assads undsättning på fullt legitima grunder, kunde han börja skjuta sönder och samman USA:s proxyarmé som de inte längre vågar kännas vid helt. Det vi nu ser i Aleppo är en avgörande fas i denna skenfäktning mellan Putin och Obama. USA-administrationen är djupt förolämpad över att för andra gången på kort tid bli helt bortspelad av ryssarna (den först var när de annekterade Krim utan att avlossa ett skott efter CIA-kuppen i Kiev). När USA utmålar de civila offren för ryska bomangrepp i Aleppo som grova krigsbrott skorrar det betänkligt, om man drar sig till minnes de ca. 2 miljoner liv som de senaste åren spillts av USA:s illegitima korståg med flygbombningar och drönarattacker i regionen. Alla minns vi USA:s flagranta flygbombning av ett av Läkare Utan Gränsers sjukhus för ett år sedan – så USA kastar sten i glashus.

Över hela Mellanöstern anklagar arabiska ledare USA för att ha skapat den Islamiska Staten. Till nu har sådana anklagelser framstått som fullständigt vansinniga i västvärlden. Emellertid är de många bevisen för USA:s inblandning så uppenbara för många i arabvärlden att man utgår från att befrämjandet av ISIS måste varit medvetet. Faktum är att ISIS krigare och deras befälhavare är ideologiska och organisatoriska efterföljare till de jihadister som CIA har odlat i mer än 30 år från Syrien och Egypten till Afghanistan och Irak.

Före USA:s illegitima invasion, fanns det inget al-Qaeda i Irak. President George W. Bushs ministär förstörde Saddams sekulära regering och i ett monumentalt utslag av missmanagement kreerade hans vicekonung Paul Bremer med stor effektivitet, den sunnitiska armé som nu är kärnan i ISIS. Han upphöjde shiiterna till styrande och förbjöd Saddams Baath-parti. Omkring 700.000 sunnitiska partiarbetare och regeringstjänstemän från ministrar till skollärare avskedades. Saddams 380.000 man starka armé som till 80% var sunni, upplöstes. Den här politiken berövade omkring en miljon irakiska sunni social ställning, egendom, försörjning och inflytande; vilket skapade en desperat underklass av arga, välutbildade, kompetenta och tungt beväpnade sunniter med ingenting att förlora.

Den sunnitiska upproriskheten tog sig själva namnet Iraks Al Qaeda. Med början år 2011 finansierade de allierade mot Assad en invasion av dessa krigare in i Syrien från Irak. I april 2013 ändrade de sitt namn till ISIL. Enligt en artikel i tidningen The New Yorker drivs ISIS av en samling tidigare irakiska generaler, varav många var medlemmar av Saddams sekulära Baath-parti. De konverterade till radikal islam i amerikanernas fängelser. Vittnesmålen om USA:s bestialiska behandling av fångarna i Abu Ghraib fängelset gör att ingen bör vara förvånad.

Tim Clemente har sagt att skillnaden mellan konflikterna i Irak och Syrien är att miljontals unga män i militäråldern flyr slagfältet till EU hellre än att stanna och slåss för sina samhällen (vilket inte minst Sverige fått uppleva). Den självklara förklaringen är att Syriens moderata flyr från ett krig som inte är deras. Varför krossas mellan Assads rysstödda arme och USA:s och gulfstaternas hänsynslösa legoknektar som utkämpar ett krig om dragningen av en gasledning. För vem vill dö för en pipeline?

Den fråga vårt ryggradslösa politiska etablissemang från höger till vänster borde ställa sig, är varför även lilla Sverige och vårt folk skall tvingas betala ett skyhögt pris för den här kampen om gasleveranser mellan USA:s oligarki och Putins Ryssland. Att vår statsminister tar emot USA:s vicepresident Biden som en hjälte (med egna ekonomiska intressen i gaskriget) och låter honom stå i Rosenbad och beordra oss hur vi skall agera, är inget annat än en ömklig skandal. Genom våra politikers ensidiga ställningstagande för oligarkernas smutsiga krig, är även de på ett sätt ytterst medansvariga till ISIS vidrigheter och det elände som detta skapat för det svenska folket.