Är Sverigedemokraterna på väg att brytas ner av den politiska korruptionen?

Presidentvalet i USA visar att västvärlden befinner sig i sin allvarligaste kris under hela den västliga hegemonins tvåhundraåriga historia. Det maktetablissemang, som genom åren etablerats genom manipulation av den västliga demokratin, försöker nu skaffa sig en permanent global hegemoni genom att förorda en överstatlighet som är överordnad nationalstaterna. Jag har tidigare pekat på hur ekonomiska makthavare, i form av några dussintal hyperförmögna oligarker som kontrollerar en större del av världens globala företag och banker, gradvis har korrumperat allt fler demokratiskt valda makthavare. De har med stor list fått den politiska klassen i väst att spela med i en ny global världsordning.  Makten förflyttas från valda parlament till bankernas och de stora företagens styrelserum. Politikerna blir mest väl arvoderade statister.

Rader av ledande västliga politiker är idag helt köpta av den oligarki som är de verkliga makthavarna runt om i västvärlden. USA:s presidenter kontrolleras av mäktiga lobbyorganisationer som kontrolleras av oligarkerna. De köpta politiska ledarna ser sedan till att deras underordnade politiker på olika sätt skall växla lojalitet, från sina väljare till de ekonomiska makthavarna. Detta görs genom allt generösare arvodering av allehanda politiska förtroendeuppdrag. Jag märker ständigt att den viktigaste drivkraften för politiker på alla nivåer, numer är de sanslöst generösa ekonomiska villkor som erbjuds. Från månadslöner ofta över hundratusen till livslånga arbetsbefriade pensioner. Den politiska korruptionen växer som en lavin i hela västvärlden.

En tidigare svensk statsminister (M) har rader av uppdrag för de makthavande oligarkerna. Sveriges förre statsminister (M) har av allt att döma övertalats att leverera Sverige till det globala projektet och har efter leverans belönats med miljonarvoden från en av oligarkernas banker. Den nuvarande statsministern (S) svassar nervöst för oligarkin och fjäskar för deras diktaturer, nu senast Saudi. Han har helt rättat in sig i deras maktordning. Han räknar givetvis även med belöning när räkenskapen skall göras upp. Den tidigare ordföranden i EU-kommissionen går raka vägen från det jobbet till mångmiljonarvoden från en annan av oligarkernas banker, samma bank som även avlönar en tidigare svensk finansminister (S). USA är på väg att välja historiens mest korrumperade amerikanska politiker till president med massiv uppbackning av alla de MSM som oligarkerna äger, inklusive de svenska propagandabladen SvD och DN. Den presidentkandidaten ägs i praktiken av den hänsynslösa oligarken Soros.

Med den här politiska bakgrunden har det över hela västvärlden vuxit fram en motreaktion som utmanar etablissemanget i land efter land. I USA heter han Donald Trump och uppfattas av dagens makthavare som ett dödligt hot – folket kan ju komma att välja honom istället för deras korrumperade kandidat som de kontrollerar. Han har deklarerat att han ställer upp för amerikanska folket utan arvode. I Frankrike är det Marie Le Penn som om något år kan komma att väljas till president. Liknande rörelser är på frammarsch i snart sagt alla västländer, i några har de redan makten.

I Sverige försöker Sverigedemokraterna (SD) fylla en roll som etablissemangets utmanare. Partiet bärs upp av misstron mot den politikerklass som svikit. Det går mot en jordskredsseger i valet 2018 och kommer då sannolikt att bli största parti i den svenska Riksdagen. Men tyvärr måste man resa många frågetecken rörande partiets förmåga att kunna erbjuda de svenska väljarna ett verkligt alternativ till etablissemangets DÖ-demokratur.

I sin nervösa strävan efter att bli accepterade av de övriga har SD blivit allt otydligare i konturerna. De verkar inte fatta att det är betydelselöst vilken politik de säger sig stå för, de övriga hatar dem ändå främst därför att de trängt sig in och lagt beslag på en stor del av de etablerade politikernas arvoden. Pratet om rasism och nazism är bara ett desperat sätt att försöka skrämma bort väljarna. Sannolikt är det verkningslöst eftersom både S, Cp och M har en historia som är minst lika rasistisk och nazistisk som SD:s.

När jag lyssnar till SD-politikernas ensidiga hang-upp på invandringen, får jag en pinsam känsla av att partiets ledning inte fattat den stora bilden i kampen mot globalismen. De verkar inte greppa att invandringsproblemen bara är ett delproblem till globaliseringen – att det är de globala makthavarna som vi först måste trycka tillbaka, för att kunna återfå vårt nationella demokratiska självbestämmande. Lyckas vi inte bli kvitt EU:s diktat och oligarkernas s.k. handelsavtal som flyttar makten från vår riksdag till deras styrelserum, är en begränsning av invandringen betydelselös. Det verkar SD-ledningen inte ha fattat.

Partiets aktiva börjar även visa upp samma snikna jakt efter de feta politikerarvodena som vi ser hos etablissemangets politiker. SD-arna har blivit korrumperade av att ha kommit för nära politikerklassens generösa köttgrytor. Man borde deklarera att man vänder sig mot detta system och att man där man får makt, avser att avskaffa det. Den ersättning till politiker som är motiverad är ersättning för förlorad arbetsinkomst, arvoderingen borde ligga på de villkor som gäller för vanliga arbetande medborgare. Istället pågår den ena interna konflikten efter den andra inom SD som handlar mer om vem som kan knipa de fett arvoderade befattningarna, än om vilken politik man skall föra. Det kan vara början till slutet för detta parti.

SD är på väg att tappa bort det grundläggande problem som de borde fokusera på, om de skall kunna bli ett verkligt alternativ till den politik som tjänat ut. Man borde fokusera mer på maktfrågorna i de överstatliga system som globalisterna är på väg att etablera. Man borde kraftfullt agera för att Sverige skall göras oberoende av den angloamerikanska oligarkins inflytande. Det gör man inte idag. Vad Sverige behöver är ett kraftfullt okorrumperat alternativ till dagens mot svenska folket illojala politikeretablissemang som går globalismens och inte landets ärenden.

SD skulle kunna bli ett sådant alternativ, men då måste man göra rent hus med den korruption som idag är på väg att förgifta partiet och istället skaffa sig en politisk helhetssyn och fokusera på politiska väsentligheter.