15171021_1727650264228814_4816854365585225775_n4895053

SCB har kommit med sin stora novemberundersökning av partisympatierna. Den ger en hel del intressant information som kan vara värd att analysera, mot bakgrund av att dessa opinionsundersökningar kommit att få en allt mer central roll inom politiken. Under USA-valet kom det flera undersökningar dagligen under de sista månaderna och de ansågs ha betydelse för utgången.

Det hävdas ofta att SCB:s stora intervjuundersökning är den mest tillförlitliga, men det stämmer inte. Inför förra valet förutsade t.ex. det norska Sentio över lag valresultatet betydligt bättre. Sentio använder en mätteknik som gör de som svarar anonymare och man får därmed sannolikt ärligare svar. Den mest påfallande iakttagelsen om man jämför SCB:s och Sentios undersökningar inför valet 2014 var att Sentio nästan exakt prickad in SD:s stora uppgång (1,5% fel) medan SCB missade totalt (37% fel).

Stora avvikelser är ett fenomen som tilltagit under senare år över hela västvärlden när det gäller mätningar av partisympatier. Orsaken anses vara att de nya politiska rörelserna som likt SD utmanar etablissemanget inom politiken, stigmatiseras av såväl alla de gamla politiska partierna som av MSM. Vi har sett detta i de senaste svenska valrörelserna, vi har sett det i Brexit-omröstningen, vi har sett det i USA-valet och på en rad andra håll.

I Sverige riskerar den som kommer ut som SD-sympatisör uteslutning ur facket och t.o.m. avsked från sitt jobb. Det får till följd att när man blir uppringd av en okänd intervjuare, så är det många som inte vågar svara att man tänker rösta SD. Däremot svarar man ärligt på en undersökning där man förblir anonym. Låt oss därför jämföra SCB-undersökningen med den senaste Sentio-undersökningen:

Parti                                                 SCB               Sentio                Diff %

Centerpartiet                              7,1                       8,1                       14

Liberalerna                                   5,0                      4,8                       4

Moderaterna                              22,8                    20,5                     10

Kristdemokraterna                    3,1                       3,4                      10

Socialdemokraterna                29,2                    20,8                     29

Vänsterpartiet                             7,7                       9,1                      18

Miljöpartiet                                  4,5                       3,0                      33

Sverigedemokraterna              17,5                     25,0                     43

 

Som synes är differensen mellan SCB och Sentio när det gäller Sverigedemokraternas sympatier ungefär densamma som i valet 2014, alltså omkring hela 40%. Mycket talar för att SCB inte klarar av att mäta sympatierna för SD med sin metod. I det fallet tror jag även långt mer på Sentio. Ett intryck som jag har är att gamla socialdemokrater och LO-medlemmar som bytt till SD, väljer att svara S när de blir uppringda av SCB, men svarar ärligt på Sentios anonyma fråga. Det skulle kunna förklara den stora skillnaden på 29% mellan undersökningarna även vad gäller Socialdemokraternas sympatier.

Jag skulle vara ytterst försiktig att dra några växlar på SCB-siffran om jag satt i S-ledningen. En indikation som talar för att SCB kraftigt överskattar S-sympatierna är en Sifo mätning av förtroendet för landets poliskår som även kom igår. Det förtroendet dödsstörtar under det senaste halvåret från 61% till 47% och allmänhetens förtroende för den socialdemokratiska rikspolischefen är ynka 1%. Detta är utomordentligt dåliga siffror som givetvis smittar av sig på förtroendet för Socialdemokraterna som har ansvaret för polis och rättsväsen.

I analyserna av SCB:s siffror pratas det en massa om ett högt förtroende för Centerpartiet och dess ledare. Jag tror att man även där drar helt fel slutsatser. Det finns två partier som speciellt fokuserar på miljöfrågor – Centerpartiet och Miljöpartiet. De hade tillsammans 13% i valet 2014 och de har nu i SCB:s undersökning 11,6%, alltså en nedgång med 1,4%. Att Centerpartiet gått upp lite grann beror givetvis på en djup besvikelse med Miljöpartiets politik i regeringsställning och då väljer många miljöpartister att gå till Centerpartiet – dock inte alla, några går till Vänsterpartiet.

När jag har smält intrycken från dessa undersökningar är det en sak som dock är anmärkningsvärd och det är Moderaternas och alliansens oförmåga att stärka sin position trots den svaga regeringens uppenbara problem. Ansvaret för att man inte lyckats att få den förväntade utdelningen i opinionen är Moderaternas mycket svaga och robotaktiga ledare Anna Kindberg-Batra. Hon går inte hem hos någon och hennes senaste patetiska utspel där hon kopierar SD:s invandringskritiska politik, får hennes parti bara att framstå som en vindflöjel. Om en väljare vill ha en restriktiv invandringspolitik väljer man då ett parti som på kort tid velat från helt öppna gränser till helt stängda, eller ett parti som konsekvent krävt stängda gränser hela tiden? Det valet förefaller ganska enkelt.

Moderaterna bör bita i det sura äpplet och erkänna att Batra var en felrekrytering som man blev pådyvlad av Fredrik Reinfeldt. Man har faktiskt skarpare knivar i lådan att ta till. Vill man ha en kvinna så är Elisabeth Svantesson ett överlägset mycket bättre kort att satsa på inför valet 2018. Sparka Batra och välj Svantesson innan det är för sent!