images

I arbetet med att lista de globala miljöproblem som försämrar förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov kommer vi till det tredje allvarligaste miljöproblemet i dagens globaliserade värld räknat i människoliv, nämligen den snabba utbredningen av multiresistenta bakterier (MRB) med en snabbt ökande dödlighet i infektionssjukdomar.

 

Spridningen av multiresistenta bakterier

År 1928 upptäckte Alexander Fleming att mögelsvampen Penicillium notatum alstrade ett bakteriedödande ämne. Det blev upprinnelsen till framtagningen av moderna antibiotika. Äntligen kunde sjukvården stoppa svåra infektioner som tidigare tagit så många liv. Med tiden har hela den moderna sjukvården blivit uppbyggd och anpassad efter tillgången till antibiotika. Helt nya vårdmöjligheter öppnades inom kirurgin när man kunde hålla infektioner borta. Operationer, vård av för tidigt födda och cancerbehandlingar, allt är idag beroende av antibiotika.

Vi har nu levt i över ett halvt århundrade med den bekymmerslösa föreställningen att bakteriella infektioner tillhörde det förflutna. Vad vi alldeles för sent insett är att bakterier med tiden anpassar sig till den miljö de lever i och att de därför gradvis förändras så att de överlever olika antibiotika – de blir resistenta. Hittills har problemet kunnat hanteras med ständigt nya varianter av antibiotika, men nu verkar den möjligheten ha nått vägs ände.

Överanvändning och felaktig användning av antibiotika för såväl människor som djur har lett till en på senare år, snabbt utvecklad resistens mot nästan alla existerande antibiotika – MRB. Antibiotika finns fritt tillgängligt på många håll i världen och det överanvänds kraftigt, ofta mot virusinfektioner där det är verkningslöst. När människor använder antibiotika fritt utan läkares översyn finns ingen kontroll av att den behandlade infektionen läker ut helt. Ofta sätter man in fel preparat och inte sällan bryts behandlingen för tidigt vilket kraftigt gynnar uppkomsten av resistens.

Den kanske allvarligaste orsaken bakom uppkomsten av MRB är dock den storskaliga användningen av antibiotika inom den industriella djuruppfödningen. Djurfabriker med stora tätt sammanpackade djur (nöt, svin, fågel och fisk) ökar risken för infektioner kraftigt, vilket man hanterar med stora insatser av antibiotika i förebyggande syfte.

Resultatet av missbruket är att förekomsten av MRB de senaste åren ökat lavinartat över hela världen. Spridningen påskyndas av öppna gränser och global livsmedelshandel. Om den här utvecklingen inte bryts kommer fler människor dö i förtid av resistenta bakterier än av cancer inom 30 år enligt WHO. MRB sprids nu snabbt även i Sverige, även om vi ännu inte är lika hårt drabbade som många foltäta länder med en slapp hantering av antibiotikan. Vi drabbas främst av de öppna gränserna.

WHO:s Assisterande Generaldirektör för Health Systems and Innovation Marie-Paule Kieny har nyligen understrukit allvaret i situationen och menar att behandlingsalternativen minskar snabbt. Hon framhåller att om vi lämnar all forskning och utveckling till marknadskrafterna kommer nya antibiotika inte utvecklas fort nog. Läkemedelsindustrin har ett lågt intresse för antibiotikaforskning, varför den inte är prioriterad. Botande läkemedel ger inte bråkdelen så stora intäkter som mediciner för livslång behandling av metabola sjukdomssymptom såsom blodtryckspiller, statiner och liknande.

WHO har just publicerat en lista över antibiotikaresistenta primära patogener. Det är en katalog över ett dussin bakterietyper som idag utgör det största hotet mot människors liv och hälsa. Syftet är att på detta sätt ge vetenskapen riktlinjer för att stimulera forskning för att ta fram nya antibiotikum. Listan lyfter speciellt fram hotet från s.k. gramnegativa patogena bakterier som är resistenta mot flertalet antibiotikum. Dessa bakterier har en inbyggd förmåga att hela tiden hitta nya vägar för att kringgå behandlingen och de har visat sig kunna föra vidare genetiskt material till andra bakterier så att även de blir resistenta.

Den mest kritiska gruppen utgörs av alla multiresistenta bakterier som är ett speciellt hot i sjukhusmiljöer, vårdhem och bland patienter vars behandling kräver utrustning som t.ex. ventilatorer och blodkatetrar. De farligaste bakterierna kan orsaka allvarliga och ofta dödliga infektioner såsom sepsis och lunginflammation. Andra bakteriegrupper kan orsaka andra ytterst besvärliga infektioner som t.ex. gonorré, TBC och matförgiftning som p.g.a. MRS blivit allt mer svårbehandlade.

 

Preventiva åtgärder

MRB-problemet har nu identifierats som så pass allvarligt att det kommer att tas upp på dagordningen vid nästa G20-möte. Målet bör vara att fästa politikers uppmärksamhet på att man måste skapa policys och incentivs för att stimulera grundläggande forskning och utveckling av nya antibiotika, vacciner och hygienrutiner. Man kan inte förlita sig på industrin som mest drivs av sin affärslogik. En fråga som förr eller senare också kommer att komma upp på den internationella dagordningen, blir utvidgade hälsokontroller vid resor från drabbade länder, för att bromsa spridningen av MRB. Kanske blir globalismens öppna gränser en kort parentes när MRB slår till på allvar.

Medan mer forskning och utveckling är viktigt, så kan det inte ensamt lösa problemet. För att adressera resistensproblematiken måste det även till mycket effektivare förebyggande åtgärder mot infektioner i vården. Där har man vant sig vid att ofta kunna slarva med hygienen, eftersom man tidigare alltid kunnat bryta de infektioner som uppkommit. Det går inte längre, betydligt striktare hygienregler måste sättas in och människor måste utbildas redan i skolan i grundläggande sådana regler. Detta gör vården dyrare.

Ett annat växande miljöproblem med det allt mer utbredda bruket av bredbandiga potenta antibiotikum för att behandla allt fler infektioner, är att man av bara farten slår ut mer av de goda bakterierna i människors tarmflora. Detta skadar den viktiga metabolismen i tarmkanalen och blir allt oftare inkörsport till det snabbt växande problemet med metabola sjukdomar. En tarmflora ur balans drabbar människan som långsiktigt blir fet och sjuk. I djurförsök har man kunnat se obalansen på några få dagar.

Kanske skulle en viss återgång till att använda ett mindre potent antibiotikum kallat kolloidala silvret (KS) kunna minska problemen med tarmfloran vid infektionsbekämpning. KS har en helt annan bakteriedödande mekanism än andra former av antibiotika och utvecklar inte resistens. Studier visar att KS inte nämnvärt påverkar de goda tarmbakterierna acidofilus och bifidus. Detta anses bero på att de patogena och de goda bakterierna är av olika typ. De goda bakterierna påverkas inte på samma sätt. Därtill är KS även verksamt mot virus- och svampinfektioner. Det finns studier som visar på högre effekt av dagens antibiotika om man kombinerar behandlingen med KS, varför man inte behöver lika staka antibiotika och får färre biverkningar.

Jag har egen erfarenhet av KS som jag använder som ett fungerande profylax mot upprepade urinvägsinfektioner som jag tidigare plågats av efter en urostomioperation. Jag kunde tidigare tvingas till flera antibiotikakurer per år och fick ständiga problem med tarmfloran och risk för resistensutveckling. Den profylax som skolsjukvården erbjöd var helt verkningslös. Efter att jag satte in KS har tarmfloran återgått till det normala och jag har sluppit infektionerna.

Vad de politiskt ansvariga måste inse är att samhällets forskningsinsatser på detta område måste kraftigt stärkas och att man ställer högre krav på Läkemedelsindustrin. I det senare fallet skall man inte utesluta tvingande lagstiftning.