Donald_Trump_by_Gage_Skidmore_5_(cut)

Den globala strategin

I tidigare krönikor har jag vid upprepade tillfällen beskrivit själva drivkraften bakom globalismen. Allt handlar om affärslogiken hos en makthegemoni som är uppbyggd av en handfull hyperförmögna familjer med direkt eller indirekt ägarkontroll i flertalet av dagens största globala företag och banker. Huvuddelen av dessa familjer finns i USA. För att de här makthavarna fritt skall kunna fortsätta berika sig krävs en dominerande global position inom de största marknadssegmenten såsom livsmedel, energi, läkemedel, transportmedel m.fl.. En sådan position möjliggör nämligen att kunna styra världsmarknadspriser genom att sätta fri konkurrens ur spel via olika monopol och oligopol.

Hela strategin tänktes en gång ut av John D Rockefeller, när han för hundra år sedan skaffade sig global kontroll över marknaden för raffinerade petroleumprodukter med sitt Standard Oil. Den strategin gjorde honom till världens första dollarmiljardär. Han drog även upp riktlinjerna för att kunna sätta makt bakom planerna via stort inflytande över den amerikanska statsmakten, såväl den militära som säkerhetsapparaten med CIA i spetsen. Instrumentet var Council on Foreign Relations m.fl. kända lobbyorganisationer.

Den globala marknadsdominansen är bara möjligt att uppnå på bred front, om man lyckas eliminera nationella gränser och regelverk. Det är vad globalismen innerst inne handlar om. Det som bekymrar dessa makthavare är att idag uppvisar lokala framgångsrika företag en bättre lönsamhet än deras egna globala jätteföretag. Man är med andra ord på väg att tappa greppet om världsmarknaden och har därför fått extremt bråttom att eliminera kvarvarande hinder, för att kunna cementera sin globala marknadsdominans och eliminera framgångsrika lokala konkurrenter.

Det som står i vägen för globalismen är således demokratiska beslutssystem och annat nationellt självbestämmande. För att kunna bryta ner detta hinder har globalisterna under senare decennier målmedvetet lagt under sig alla större medieföretag, det vi brukar kalla Main Stream Media eller MSM. Målet är att helt kunna styra opinionsbildningen i väst.

Idag har globalisterna via ägande och infiltration skaffat sig kontrollen över ca. 90% av västvärldens MSM, vilket inkluderar även svenska medier såsom SVT, SR, DN, SvD m.fl. som okritiskt papegojar deras propaganda. På detta sätt har MSM tappat sin historiska roll som granskare av makten, för att istället bli dess främsta megafon, det vi idag kallar agendajournalistik. Globalisterna har dock fått problem med propagandaapparaten eftersom nätet öppnat för nya fria mediekanaler som ofta ifrågasätter globalisternas planer. MSM har allt svårare att nå ut till den yngre generationen som hellre väljer de fria kanalerna på nätet.

Den mest framgångsrika delen i globalisternas strategi under efterkrigstiden har varit framgången med att locka in större delen av Europas stater i de överstatliga EU och NATO vilka helt följer ritningen. Deras största motgång var när Ryssland, som man trodde sig ha fått kontroll över under Jeltsin-regimen, vänder globalismen ryggen efter att Putin fått makten. Problemen inom EU har även hopat sig i takt med att väljarna upptäckt att man förlorat sin demokrati och självständighet. En rad EU-fientliga partier har etablerats och motståndet mot globalisternas planer växer sig allt starkare för var dag. Brexit blev den hittills största motgången i Europa och nu hotar en ännu större om Marine Le Pen väljs till fransk president.

 

Det Tredje Världskriget

Globalisterna har insett att deras strategi för global dominans kräver att alla nationella regimer som driver en mot dem oberoende politik måste kuvas eller störtas. Tillsammans med lojala Storbritannien och Saudi tänkte man således ut planen att starta ett nytt världskrig mot förment terrorism som skulle ge förevändningar att angripa de regimer man ville störta. För att skapa den nödvändiga hemmaopinionen till stöd för detta krig behövde man ett nytt Pearl Harbor som sedan kunde blåsas upp med hjälp agendasättande MSM. Kriget startades genom provokationen den 11 september 2001.

Att kriget mot terrorism bara är en förevändning, framgår tydligt av att terrorismen ökat med 6500% sedan man påstår sig ha börjat bekriga den. Verkligheten är ju den motsatta, globalisterna har skapat en proxyarmé av terrorister med bestialiska IS i spetsen för att sköta det smutsiga och riskabla hantverket. På liknande sätt är talibanerna i Afghanistan en frukt av den proxyarmé som USA satte upp för att köra ut Sovjet ur landet.

Globalisternas (där s.k. neocons utgör en kärna) anfallskrig i Mellanöstern för att göra sig av med de misshagliga och självständiga regimerna i sju stater där, är väl dokumenterat av förre NATO-chefen Wesley Clark. Detta har utlöst stridigheter som kostat flera miljoner liv och drivit tiotals miljoner på flykt med smittoeffekter upp över hela Europa.

Den flykting- och migrantvåg som kriget i Mellanöstern satt igång har kraftigt destabiliserat en rad av Europas länder vilket spelar globalisterna i händerna. Taktiken är att härska genom att söndra. Den som mer än någon underblåst denna destabiliseringsprocess är den ledande globalistiska figuren George Soros som satsat miljardbelopp för att underblåsa migration och samhällsupplösning med hjälp av en rad kvasiideella organisationer som han skapat för ändamålet.

Samme Soros har varit djupt engagerad tillsammans med CIA för att försöka störta regimerna i bl.a. Kiev och Moskva, för att åter få in Ukraina och Ryssland i sin globala hegemoni. Man började med att försöka locka in Ukraina i EU, men när det misslyckades 2014 och den folkvalde presidenten Viktor Janukovytj valde det mer naturliga att närma sig Ryssland, då iscensattes statskuppen i Kiev som störtade demokratin där. Putins blixtsnabba motdrag tog globalisterna på sängen och skapade den konfliktsituation vi har idag. Globalisterna svarade med ekonomiska sanktioner och en fullständigt besinningslös hatpropaganda mot Putin via sina MSM. Idag av allt att döma ett verkningslöst schackdrag.

Presidentvalet i USA, mitt under detta brinnande krig, var globalisterna tvungna att vinna med hjälp av sin utvalda kandidat den genomkorrumperade Hillary Clinton. Man lyckades sånär efter att man med ytterst smutsiga metoder manövrerat ut den långt populärare Berni Sanders i Demokraternas primärval. Inbördeskriget inom det Republikanska partiet spelade dem sedan i händerna. När så småningom den ytterst kontroversiella och till globalismen fientlige Donald Trump stod som motkandidat, var man säker på att kamma hem presidentposten. Man hade tidigare lyckats med sin marionett Obama. Mycket tyder på att man för säkerhets skull riggade valet där det gick, till Clintons fördel. Globalisternas MSM gav Clinton ett kompakt stöd. Man var så säker på sin sak att man t.o.m. tryckte upp tidningar på valnatten som gratulerade Madam President. Vi vet hur det slutade.

Trump vann valet med argument om att rensa upp i det maktträsk som hundra år av globalism i Washington skapat. Han lyckades mot alla odds mobilisera en folkrörelse mot etablissemanget som bar fram honom till segern, bl.a. genom att skickligt runda MSM via nätet. Han lovade även att göra slut på det av neocon startade kriget.

Direkt efter att det stod klart att Trump vunnit, började globalisterna en metodisk och smutsig kampanj via sina MSM, lojala statstjänstemän i the deep state och kongressledamöter i båda partierna, för att underminera Trumps presidentmakt. Mediestormen mot Trump kom att papegojas av våra svenska MSM som efter valet dagligen hade ett dussintal Trump-hatiska inslag. Det gick så långt att man t.o.m. lät Putin vara i fred som tidigare hade varit det främsta målet för den globalistiska propagandaapparaten.

Med en stor del av den av globalister dominerade säkerhetsapparaten som motståndare måste Trump söka stöd någonstans. Han sökte den hos militären och inom ytterst mäktiga judiska kretsar bl.a. genom att bryta Obamas fientlighet mot Israel. Det senare naturligt eftersom hans svärson Jared Kushner, vars släkt tillhör den kretsen, fått ett stort inflytande i ministären. Problemet med detta stöd är att även inom militären och den judiska diasporan i USA finns starka band till globalisterna.

Den av Trump valde säkerhetsrådgivaren general Michael Flynn som ställt upp på planerna att avveckla kriget stod givetvis i vägen för globalisterna. Med hjälp av läckor från CIA och NSA lyckades globalisterna misskreditera Flynn och få honom utbytt mot en av sina hökar i krigsmakten generalen McMaster. Även Trumps närstående rådgivare och antiglobalist Steve Bannon manövrerades snabbt bort från inflytande. Det mesta tyder idag på att globalisterna lyckats bakbinda Trump och ta kommandot över hans administration. Hans storstilade planer to clean up the swamp verkar snabbt komma av sig. Och han verkar helt ha svängt i den attityd han hade till Kina under valrörelsen.

Ett starkt tecken på att globalisterna lyckats, kom när Trump beslutade att fortsätta krigandet i Syrien. Efter den sannolikt iscensatta gasattacken i Idlib som snabbt, utan någon internationell utredning, skylldes på Assadregimen, lät Trump attackera en syrisk flygbas. Allt påminner starkt om den vanliga taktiken att arrangera en s.k. false flag för att få en förevändning för ett militärt anfall. Man gjorde detsamma i Vietnam. Hur nu Trump skall manövrera sig ur den position han försatt sig i i Syrien, utan en direkt konfrontation med de ryska styrkorna där, är skrivet i stjärnorna? Putin kommer inte att vika ner sig, eftersom han vet att slutmålet är att underminera hans egen regim. Han måste sätta stopp för globalismen.

Jag noterar att hatpropagandan i MSM mot Trump tystnat nästan helt sedan han valt att fortsätta Obama-kriget och illegitimt bomba en annan suverän stat. Detta kan även noteras i den humanitära stormakten – det lilla landet Sverige – där såväl MSM som det politiska etablissemanget iakttar en pinsam tystnad. När tappade vi vår humanitära kompass så totalt, så att vi numer ställer upp på djupt orättfärdiga och illegitima krig och folkmord mot fattiga stater? Vi har tidigare brutit vår 150-åriga alliansfrihet och deltagit i globalisternas krig i Afghanistan och Libyen.

Det svenska kryperiet numer för USA påminner starkt om Sveriges ryggradslösa hållning mot nazismen i början av det förra världskriget.

Risken att detta det Tredje Världskriget som hittills förts via proxyarméer i såväl Mellanöstern som i Ukraina, skall trappas upp genom direkt konfrontation mellan amerikansk och rysk millitär är djupt oroande. Vad händer när unga amerikaner i stora skaror kommer hem i liksäckar efter konfrontationer med ryssarna?

I bakgrunden till detta lågfrekventa krig bidar Kina sin tid. Kinesernas strategi förefaller att vara att fortsätta stärka sin ekonomiska ställning och att skapa nya internationella institutioner för att konkurrera med globalisternas institutioner som t.ex. Världsbanken, IMF, WTO och även FN. Kinas plattform är BRICS-gruppen som räknar in halva jordens befolkning och som ställer sig kritisk till USA:s krigspolitik. När BRICS går ut och gemensamt fördömer USA:s agerande i Syrien med hänvisning till att FN bör vara forum för beslut om lämpliga åtgärder i denna konflikt, då tiger MSM i väst. Istället basuneras USA:s hopkok av lögner ut som sanningen och dess arroganta uttalanden att USA gör som man vill, oavsett vad FN och dess säkerhetsråd anser, ses som högst normalt och gillas av en samstämmig västvärld inklusive den svenska eliten.

När det i en icke avlägsen framtid är hyperförmögna kineser som blir allt mer dominerande ägare i de globala företagen och Kina sitter på en överlägsen infrastruktur som sträcker sig över hela Eurasien, då tar Kina över den globala makten och börjar styra världen medan USA:s och EU:s kräftgång fortsätter. Kinas enorma ekonomi växer fortfarande minst tre ggr snabbare än västs.

Men även relationerna mellan USA och Kina är en källa till djup oro. Hur skall Trump hantera det öppet provokativa och Kina närstående Nordkorea? Om USA anfaller Nordkorea kommer de sannolikt att försvara sig genom att invadera Sydkorea med sina numerärt helt överlägsna arméresurser. Att försvara Sydkorea mot ett sådant anfall tror jag inte USA klarar utan insats av kärnvapen. Man klarar nämligen inte av att mobilisera tillräckligt stora markstyrkor på så kort tid. Alternativet är att få hjälp av Kina, vilket kommer att kosta svidande motprestationer från deras sida.

Min slutsats är att det var ett ytterst oklokt och farligt beslut av president Trump att trappa upp detta lågfrekventa världskrig med Syrienanfallet och vapenskramlet mot Nordkorea.