En unipolär världsordning

Kalla krigets bipolära världsordning upphörde efter Sovjets upplösning och USA framträdde som den helt dominerande militärmakten i världen. Vi fick en unipolär värld där USA och den mäktiga västliga oligarkins självförtroende växte. Man kunde nu sätta agendan för sin globala världsordning utan att besväras av något betydande motstånd. Kina hade ännu inte hunnit växa sig starkt och Ryssland slickade såren efter huggsexan på landets tillgångar och Röda Arméns sammanbrott. Den enda hämskon för västs totala världsdominans var att ryssar och kineser förfogade över en betydande kärnvapenarsenal.

Den styrande oligarkin med sin vapenlobby och sina Wall Street bankirer som de facto har makten i Washington, utövad via sitt nät av tankesmedjor och ständiga krig, destabiliseringar, färgrevolutioner, ekonomiska sanktioner och False Flags, började snegla på hur man skulle kunna utnyttja den unipolära ordningen för att konsolidera och utvidga sitt grepp om de globala marknaderna.

Olika regimer som satt på betydande råvarutillgångar, hade ett strategiskt betydelsefullt läge och valt en från väst självständig hållning blev föremål för en snabbt ökande uppmärksamhet. Ett inlemmande av dessa länder i den västliga hegemonin med militära eller andra omstörtande medel hade blivit ett genomförbart alternativ. Det gällde att omvandla dem till allierade eller failed states som inte kunde hota den planerade världsordningen.

 

Sverige vek sig utan motstånd

Sverige sögs snabbt in i USA/NATO:s nät (sannolikt med olika hot) och det svenska politiska etablissemanget vek sig direkt, utan att ha något folkligt stöd för den omorienteringen. Man påminns om Sveriges föga hedrande undfallenhet mot nazisterna under Andra Världskriget. Om det under kalla kriget med hotet från Sovjet varit motiverat att vara allierade med USA/NATO, så fanns inget objektivt motiv alls efter Sovjets sammanbrott.

Den svenska omorienteringen motiverades med fullständigt löjeväckande påståenden om ett ökat militärt hot från ett kraftigt försvagat Ryssland. Bl.a. användes uppgifter om fortsatta ryska ubåtskränkningar, där sannolikt flera rörde sig om NATO-ubåtar. Jag har funderat på vad som skulle ha hänt, om inte vår politiska adel gett efter för den troliga utpressningen. Detta mot bakgrund av aktuella hot från USA:s försvarsminister, när Sverige nyligen övervägde att ställa sig bakom det dagsaktuella FN-förbudet för kärnvapen. Självklart vek sig regeringen för hotet.

 

Första fälttåget

Oligarken Murdoch som kontrollerar betydande delar av MSM, bl.a. Fox som utmärkt sig som förespråkare för väpnade interventioner, har sagt att krig är ok. Det är synd på de oskyldiga offren, men krig är nödvändigt menar han. Främst är det nödvändigt för att hålla vapenindustrin rullande, men det behövs även för att frigöra råvaror och marknader för att oligarkernas övriga globala företag fritt skall kunna expandera sina affärer. Mer försåtliga och mäktigare krigsförespråkare har varit andra MSM som t.ex. New York Times och BBC. USA:s tidigare FN-ambassadör och utrikesminister Madeleine Albright har utmärkt sig med liknande ståndpunkter som uttalanden som vad är vitsen med att ha en superb millitär … om vi inte kan använda den? Hon har även menat att också om hundratusentals barn får släppa livet till i USA:s bombningar så är priset värt det.

Efter Sovjetimperiets fall blev nästa mål för oligarkin den jugoslaviska federationen. Jugoslavien med sina sex delrepubliker var ett Sovjet i miniatyr skapat av diktatorn Tito med Ryssland närstående Serbien som den centrala staten. Efter Titos död 1980 och murens fall 1989 kom de gamla nationella motsättningarna i Jugoslavien på nytt i dagen och olika nationaliteter reste krav på mer självständighet.

Konflikterna skulle ha kunnat lösas på fredlig väg om USA/NATO låtit bli att blanda sig i. De i landet pågående konflikterna var interna angelägenheter, som de stridande parterna hade kunnat lösa mellan sig. Dessa interna konflikter utgjorde ingen grund för inblandning från varken FN:s eller andra staters sida. Stridigheterna kom emellertid att underblåsas och internationaliseras genom inblandningen från USA och oligarker som George Soros som tillsammans med CIA spred söndring och underminerade de fredsprocesser som pågick.

USA hällde bensin på brasan genom att ta ställning för muslimerna i konflikten i Bosnien-Herzegovina och för Kosovoalbanernas krav på självständighet. USA/NATO:s politik riktade sig mot Serbien och de krafter som försökte hålla ihop federationen. Serbiens traditionella bundsförvant Ryssland var alltför försvagad för att kunna bjuda motstånd. Oligarkernas Jugoslaviska fälttåg avslutades med de besinningslösa NATO-bombningarna av främst civila mål i Serbien 1999 och tillskapandet av en ny Failed State.

Krigen på Balkan resulterade i 130 000 till 140 000 dödade, oändliga flyktingströmmar och två misslyckade och etniskt rensade klientstater, Bosnien-Herzegovina och Kosovo. Författaren Diana Johnstone har beskrivit Jugoslavienkrigen i boken Fooles Crusade.

 

Andra fälttåget

Oligarkin bekymrade sig speciellt för oljerika och strategiskt viktiga stater i Mellanöstern vars regimer intagit en till väst självständig och ofta fientlig hållning. Man började bl.a. att söka sig bort från dollarn i sin oljehandel vilket var ett dödligt hot mot oligarkin. Många av dessa regimer hade tidigare haft ett skydd genom goda relationer till Sovjet. Nu stod de ensamma i en unipolär värld dominerad av USA-oligarkin som började söka efter lämpliga förevändningar att kunna ingripa för att inlemma dessa obstruerande regimer i sin världsordning eller bara omvandla dem till Failed States.

Terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 kom som på beställning för den mäktiga oligarkin. Man hade fått sin förevändning för att gå ut i krig – ett nytt Pearl Harbour om man så vill. Det fick bli startskottet på det som döptes till kriget mot terrorismen.

Med facit i hand vet vi att kriget mot terrorismen varit det mest fiaskoartade västliga krigsprojektet någonsin. Kriget påbörjades med Operation Enduring Freedom den 7 oktober 2001 genom attacken på Afghanistan. Sedan dess har terrorismen i världen enligt vissa beräkningar ökat med 6500%. Det officiella målet med invasionen i Afghanistan var att få bort den västfientliga talibanregimen, fånga Usama bin Ladin och utrota  Al-Qaida. Organisationen hade direkt efter 11 september utpekas som ansvarig för attacken mot WTC. Hur man så snabbt kunde peka ut den skyldige, när man inte ens upptäckt den långa planeringen inför attentatet, är obegripligt.

Efter WTC attentatet har otaliga oberoende studier gjorts som anser sig kunna bevisa att det rörde sig om en iscensatt s.k. False Flag. Jag tänker inte fördjupa mig i den frågeställningen här, utan konstaterar bara det märkliga att de som utförde attentatet kom från det med USA allierade Saudiarabien. Jag kan även konstatera det märkliga i att en tredje byggnad kallad WTC7 som inte ens attackerats plötsligt rasade samman på identiskt samma sätt som vid kontrollerad sprängning. Lika märkligt är hur en, på flygplanstypen outbildad, attentatsman skulle ha kunnat styra ett jättestort passagerarplan in i Pentagon, genom att flyga det en lång sträcka bara några meter över marken in i byggnaden. En annan märklig omständighet är att liknande bränder som de i WTC-tornen aldrig tidigare eller efter orsakat att denna typ av byggnader plötsligt rasat samman.

Redan 10 dagar efter den 11 september hade man i Pentagon färdiga utarbetade planer för en attack på Irak och sex andra oljeländer i Mellanöstern, vilket bl.a. omvittnats av den tidigare NATO-chefen Westley Clark. Detta tyder knappast på att man varit överrumplad av attacken den 11 september 2001.

Fortsättning följer

Lars Bern