Den revolution i ultrarapid som drar fram över Frankrike med dess globalistiska härskare rullar på och det folkliga stödet för de gula västarna ligger på rekordhöga 40% av den franska opinionen. Vännen Göran Sjöberg skrev om detta den 7 mars och han kommer här med en uppföljare till sin förra krönika.

Lars Bern

 

Yellow Vests – uppföljning vecka 19

Nu är protesterna från vanliga människor som drabbats av globlismens härjningar, inte minst i form av öppen arbetslöshet, inne på sin 19e veck i Frankrike. Med vandaliseringen förra veckan på paradgatan Champs-Elysées som förevändning har president Macron nu som komplement till 3000 poliser också kallat in antiterroristtrupper, också med 3000 soldater, som med automatvapen, och då är det knappast frågan om gummikulor,  i beredskapsställning patrullerar centrala delar av paris för att avskräcka demonstranter.

Det hela ger mig en riktigt obehaglig känsla av ett undantagstillstånd, som dock inte proklamerats, men detta hindrar dock inte människorna som förlorat hoppet om ett drägligt liv i vår globalistiska värld att fortsätta med demonstrationerna på andra ställen i Paris och även i många andra städer i Frankrike. Av bilderna på internet att döma så är det knappast frågan några enstaka ”terrorister” utan stora folksamlingar som fredligt demonstrerar. På Dagens Industri visas t.ex. idag en representativ bild.

Vad säger detta oss?

Här är det frågan om en sann gräsrotsrörelse som uppstått då vanliga människor fått nog av ett samhälle som i detta fall öppet, genom Macron, tar parti för de rikaste av de rikaste. Att då samtidigt kalla ett sådant samhälle för ”demokratiskt” är ett hån i ordets rätta bemärkelse vilket påminner mig om George Orwells roman 1984 som skildrar ett samhälle där ordens betydelse har vridits till sin raka motsats. Krig blir fred, förtryck frihet och våld omtanke och det är väl speciellt det senare som gäller i dagens Frankrike.

Vad som förvånar mig är att gräsrotsrörelsen har kunnat hålla samman utan någon egentlig organisering kring någon ideologi som t.ex. partier ofta påstår sig äga. En lång lista på allmänna krav har dock sammanställts som alla har det gemensamt att de riktar sig mot de privilegier de rika representerar och hur ett samhälle som så öppet tar ställning för de rika ska hantera dessa krav återstår att se.

Själv är jag knappast någon anhängare av anarki men jag kan dock inte undgå att notera att en spontan organisering i anarkistisk anda verkar ha uppstått på den korta tid som protesterna trots allt har pågått. Framför allt verkar medicinsk hjälp snabbt vara till hands när någon blir skadad.

Det ligger i sakens natur att det är problematiskt för myndigheterna att bekämpa en rörelse som saknar en gemensam ledning. Som någon uttryckte det så är det svårt att halshugga någon som saknar huvud.

Göran Sjöberg

 

Foto: Christophe Ena/AP