Jag återger här ett mycket angeläget öppet brev till Borås Tidning från atleten Jonas Colting.

Lars Bern

I fredagens BT pekar ledarskribenten Kajsa Kettil ut mig som vaccinmotståndare med hänvisning till två inlägg jag postat i sociala medier. Men det är helt fel i sak. Jag är inte vaccinmotståndare. Faktum är att jag vid flera tillfällen i nämnda inlägg uttryckligen både skriver och säger jag att jag inte är emot vaccinet.

Rubriken på Kettils ledare är ”Se upp för Coltings vaccinpropaganda”. Jag undrar vilken vaccinpropaganda som hon avser? Det enda som jag i sammanhanget propagerar för är en bättre folkhälsa och flera insatser för att sätta människor i rörelse och förbättra vår kollektiva motståndskraft för liknande och framtida virussjukdomar. Vad jag däremot kritiserar och ifrågasätter i nämnda inlägg är bland annat den vaccinationskampanj som kallas ”Kavla Upp” och att uppmärksammade följdfrågor som behöver diskuteras i dess kölvatten. Det behövs uppenbarligen ingen kampanj för att förmå svenska folket att vaccinera sig då den överväldigande majoriteten redan gör det utan övertalning. Gott så.

Men hade det inte då varit betydligt mera intressant med en kampanj som uppmuntrar och inspirerar människor att röra på sig mer, äta bättre, bli mindre överviktiga och mindre mottagliga för nästa virus? Eller för nästa mutation av det här viruset? I synnerhet som vi vet att just livsstilsohälsa, dålig fysik och övervikt är bland de överlägset största riskfaktorerna. Det är exakt det perspektivet som jag anser att det behöver kampanjas runt och informeras om. En satsning på hur vi gör Sverige friskare och mer motståndskraftigt. Det är också ett perspektiv som med all önskvärd tydlighet framgår om man lyssnar på och läser mina inlägg.

Man är inte vaccinmotståndare bara för att man vill lyfta det perspektivet. Man är inte heller vaccinmotståndare om man som individ känner en sund skepsis mot ett mycket hastigt framtaget läkemedel vars effekter eller biverkningar ännu inte står helt klara för någon. Man är inte vaccinmotståndare när man pekar på den falska trygghet som genom vaccinet pådyvlas när det i sammanhanget är helt klarlagt att inte något av vaccinerna ger ett garanterat och hundraprocentigt skydd mot vare sig smittspridning eller mot att själv insjukna.

Att försöka lyfta den mycket större bilden i det mycket längre perspektivet känns angeläget, åtminstone för mig. Eller är det meningen att vi för varje ny mutation eller för varje nytt virus i framtiden ska vara rädda för varandra såvida vi inte alla har tagit den senaste sprutan? Är det en sådan avhumanisering av kontakter människor emellan som vi ska ha? Inte förrän världen och tillvaron är till 100 procent befriad från risk och fara så kan vi andas ut?

Man är inte heller vaccinmotståndare när man hävdar den okränkbara rätten till den egna kroppen och till vilka mediciner man vill ta eller inte ta. Inte heller är man osolidarisk eller egoistisk om man väljer att inte vaccinera sig, anser jag. Det kollektiva grupptrycket har givit upphov till frågor huruvida ovaccinerade ska ha rätt till Covid-vård om de insjuknar. Det är ju en mycket relevant fråga att diskutera i sammanhanget.

För hur ställer vi oss då till människor som i andra sammanhang är sjuka på grund av missbruk, dålig livsstil eller på grund av för högt risktagande? Ska vi exempelvis neka rökare sjukvård för lungcancer? Självklart ska alla ha bästa tänkbara vård i alla sammanhang, oavsett vilka val man har gjort! Det är för mig solidaritet.

Med mina inlägg i frågan hade jag tre syften. Att för det första lyfta det mycket större och bredare perspektivet i att vi, hela samhället, kollektivt behöver göra långsiktiga insatser för att stärka folkhälsan. Dels för att göra oss mer motståndskraftiga mot framtida virus av det här slaget. Men också för att skydda oss från den mycket större epidemin än Covid, nämligen fysisk och psykisk livsstilsohälsa. För den livsstilsohälsan har vi glömt bort det senaste året och den är värre än någonsin. Och där tror jag mer på förebyggande åtgärder än medicinska. Problemet med psykisk ohälsa är inte att vi har för få mediciner. Problemet med övervikt är inte att vi har för få operationsplatser för gastric bypass.

Det andra syftet var att ifrågasätta den populistiska opportunism som diverse kändisar och näringslivstoppar ger uttryck för genom Kavla Upp. Om man vill godhetssignalera och göra någonting för vår gemensamma framtid, lägg den kraften och de pengarna på riktiga folkhälsoinsatser.

Det tredje syftet, och någonting som Kajsa Kettil paradoxalt helt glömde att nämna, var att jag i de här inläggen lanserade ett helt eget projekt. Ett projekt där jag kommer att donera min tid och mitt engagemang och helt gratis livsstilscoacha en grupp människor till bättre hälsa!

Det enda jag propagerar för är en bättre folkhälsa och proaktivitet. Det enda jag är motståndare till är populistiska lösningar, grupptänk och grupptryck. Att i sammanhanget bli utpekad och uthängd som ”vaccinmotståndare” är inget annat än ett karaktärsmord och mycket dålig journalistik från BT;s sida.

Jonas Colting

Ni kan läsa mer om ämnet i boken: Coronan – och Den Metabola Pandemin – Lars Bern – Häftad (9789177655497) | Bokus

eller här: Coronan – och Den Metabola Pandemin av Lars Bern | Litenupplaga.se

eller här: Coronan – och Den Metabola Pandemin – Lars Bern – danskt band (9789177655497) | Adlibris Bokhandel

Riksföreningen för Metabol Hälsa arbetar för att sprida kunskap om hur vi undviker metabol sjuklighet och vad som bör göras mot den. Om ni vill stödja Riksföreningen ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441