Drömmen om världsherravälde IX

Slutet på västvärlden och tillkomsten av en ny världsordning

Jag lärde mig för många år sedan, att man för att förstå hur världen kommer att utvecklas måste fokusera på de observerbara långsamma utvecklingstrenderna över decennier och århundraden, mer än på dagens kriser och konflikter. En av de viktigaste faktorerna att ha koll på är den demografiska utvecklingen och en annan är produktionen av livsmedel. Senare års debatt har varit väldigt upptagen av klimatförändring som givetvis även har stor betydelse – när och om de inträffar. Inga avgörande förändringar av klimatet har dock kunnat observeras ännu. Den enda relevanta förändringen för bedömning av framtiden, är att högre koldioxidhalt i atmosfären medför ökande växtlighet och större skördar.

När man studerar demografiska förändringar och andra observerbara långsiktiga skiften i vår värld är det två länder som sticker ut – Kina och Indien. Med sin stora befolkningstillväxt och snabbt växande ekonomi förändrar dessa länder den geopolitiska kartan. När jag för en tid sedan hade ett samtal med Indiens ambassadör i Sverige sa hon något som jag la på minnet. Hon menade att medan indier kunde ha ett tidsperspektiv på 10 år för att nå ett politiskt mål, så hade kineserna ett perspektiv på 100 år. Detta gör att vi inte lika tydligt upptäcker vilket mål Kina siktar på.

 

Den vaknade draken

Kinesisk långsiktig målmedveten är viktigt att ha med i beräkningen när man bedömer de geopolitiska trenderna. För några år sedan läste jag boken When China Rules the World av den engelska journalisten Martin Jacques. Underskriften Slutet på västvärlden och tillkomsten av en ny världsordning ger en fingervisning om vad han menar är Kinas mål. Ännu en ny världsordning alltså, som inte skall förväxlas med de angloamerikanska oligarkernas NWO. Till skillnad från USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike under olika faser de senaste 200 åren, vill inte Kina framtona på världsscenen som bara en ny kraftfull nationalstat, utan snarast som ett imperium som gradvis återtar sin självklara position som en central makt i världen. Att Kinas ledare Xi Jinping är slät och leende i ansiktet när han träffar västliga ledare betyder ingenting, mer än att han bidar sin tid och flyttar fram sina positioner i små steg. Målet är dock helt klart.

Kina var den rikaste, mest sammanhållna och mest tekniskt avancerade civilisationen en bra bit in på 1700-talet, en position som man förlorade för 200 år sedan efter slaget vid Trafalgar då brittiska flottan tog över herraväldet på haven och kontrollen av världshandeln, samtidigt som den industriella revolutionen började i Europa. Den västliga vanföreställningen att Kina har handikappande sociala, kulturella och politiska defekter som ger väst ett övertag gör att vi underskattar landet. Kanske var västs övertag i 200 år bara en lyckoträff. Föreställningen att Kinas öppnade marknader och plötsliga ekonomiska språng kommer att leda till en anpassning till väst, kan leda till en falsk trygghetskänsla.

Kina förbereder mycket noga sin framtida central roll i världsekonomin. I stället för att försöka stånga sig in i det ekonomiska system som domineras av de angloamerikanska oligarkerna har man tagit initiativ till en ekonomisk allians mellan de icke euroamerikanska kontinenternas främsta utvecklingsländer. Alliansen består av Brasilien (Sydamerika), Ryssland (Eurasien), Indien (Asien), Kina själv och Sydafrika (Afrika) – förkortat BRICS. Alla långsiktiga trender talar för att denna kvintett kommer att bli den dominerande kraften i världsekonomin inom några decennier.

Hos oss i väst återkommer ständigt tron att BRICS-länderna är så korrumperade att deras ekonomier av det skälet förr eller senare stagnerar eller bryter ihop. Jag tror den tron bara är att hänge sig åt självbedrägeri. Korruptionen i USA och även inom EU är minst lika stor, den har bara andra mer subtila former. Jag har tidigare påpekat det enkla faktum att det kan kosta uppåt tio ggr så mycket att ta fram avancerad vapensystem i USA som i Ryssland och Kina. Fråga er vart de pengarna tar vägen så hittar ni den amerikanska korruptionen. Att USA:s militära budget är två och en halv gånger så stor som Rysslands och Kinas tillsammans gör av detta skäl inte USA:s militära kapacitet så mycket större. I slutändan bestäms f.ö. den militära styrkan av vem som har flest boots on the ground och där sackar västvärlden allt mer efter Kina.

Kinas kulturella kärna idag liknar det gamla Kina betydligt mer än den liknar den moderna västvärldens. Kina bygger välstånd mycket snabbare än de absorberar våra idéer och ideal. Resultatet blir att Kina sannolikt blir en supermakt på sina egna villkor och inte någon som kopierar västliga normer och institutioner som de västliga makthavarna hoppas och förväntar sig. Den stora lojaliteten från landets enorma diaspora och den popularitet som kinesisk kultur åtnjuter runt om i världen är en stor tillgång som ökar landets styrka ytterligare.

Kina hanterar sin egen form av marknadsekonomi på ett radikalt annat sätt än vi gör i väst. Deras offentliga och privata sektorer blandas samman på ett vis som förvirrar oss som är vana vid en strikt separation mellan myndigheter och näringsliv. Energiska kreativa entreprenörer frodas vid sidan av den hyperaktiva allestädes närvarande staten som aldrig avstår från att intervenera.

När vi ifrån näringslivet tjatat oss hesa om att våra biståndsmyndigheter borde ha överlåtit betydligt mer av biståndsarbetet i fattiga länder på svenska företag och entreprenörer, har vi talat för döva öron. Västvärldens bistånd efter kriget har gått till ganska bortkastade barnbegränsningsåtgärder, flummiga miljöprojekt och till ett stort svart korruptionshål som slukat resten. Någon utveckling har knappast åstadkommits på 60 år och fattigdomen har bara blivit värre.

Kina satsar för fullt på infrastruktur- och industriprojekt i andra utvecklingsländer i intimt samarbete mellan stat och företagande. På så sätt säkrar Kina sin framtida råvaruförsörjning, samtidigt som man lyfter en rad utvecklingsländer upp ur sin fattigdom och får dem som nära allierade i skapandet av en ny kinesisk världsordning. Man har redan börjat bilda internationella finansiella institutioner för att kringgå de USA dominerade WB, IMF, WTO m.fl.. Kinas framgång med att få med i princip hela världen utom USA i sin nystartade Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) är ett avgörande steg i deras politik.

Kina har enorma miljöproblem som i megaformat påminner om dem vi hade i Europa på sextiotalet. Problemen beror i stor utsträckning på att man fortfarande har hundratals miljoner som lever i fattigdom och lagar sin mat och värmer sig över öppna koleldar. Därtill produceras stora delar av elkraften i små lågrenade kolkraftverk. Detta kommer man av allt att döma att åtgärda det närmaste decenniet. Det mycket stora kolberoendet kommer dock att vara kvar och även öka fram till 2030, då man räknar med att kolförbrukningen planar ut.

Västs försök att med ett globalt klimatavtal bromsa upp Kinas tillväxt har inte lyckats. Visserligen påstod president Obama i höstas att han nått ett avtal med Xi Jinping om en begränsning av landets fossilanvändning. Det enda Xi lovade var dock att fossilanvändningen sannolikt skulle plana ut när befolkningskurvan som beräknat gör det omkring 2030. Strategin är typisk kinesisk, varför ta strid när man kan glida undan på detta sätt, utan att i realiteten förbinda sig att göra någonting?

Kina bryr sig inte om västs sätt att se på demokratin. För Kina handlar demokrati inte om demokrati mellan individer utan mellan folkgrupper. Med landets oerhört stora befolkning innebär det att de ser som självklart att Kina skall ha mer att säga till om i världen än USA och EU tillsammans. Bl.a. accepterar man inte dollarns ställning som reservvaluta och kommer med tiden att kringgå den. Den förändringen blir f.ö. slutet för de angloamerikanska bankirernas hegemoni och USA:s ekonomiska dominans. Man börjar med att gradvis upphöra med handelsavtal i dollar.

En tänkbar utveckling är att Ryssland och Kina återgår till guldmyntfoten som en gång introducerades i Bretton Woodsavtalet 1944. Det skulle göra dem oberoende av västliga bankirer och betydligt mindre sårbara. Kina har f.ö. nyligen varnat oligarkernas torped George Soros för att ge sig på deras valuta med spekulationer av den typ han ägnar sig åt.

Västvärldens strävan mot en rent elektronisk valuta är ytterst riskabel. Det behövs bara en rejäl solstorm som den 1859 för att slå ut hela västvärldens betalningssystem och störta länderna in i total anarki. Alternativt räcker det med några väl placerade EMP-bomber i stratosfären för att uppnå samma effekt. Idag är Nordkorea kapabelt att åstadkomma det!

Kina kommer att välja sin egen ekonomiska väg och kommer sannolikt inte att söka politiska råd från väst. Dess styrande parti har blivit en modern version av en kejserlig dynasti. De kommunistiska ledarna har tagit till sig återuppväckta Konfucianska värderingar. De har positionerat sig som beskyddare av kinesisk enighet, vilket är statens traditionellt viktigaste roll, något som svenska politiker inte begriper. Många kineser ser detta som heligt och flertalet kommer att stödja sina ledare med eller utan demokratiska reformer, så länge som landets styrka fortsätter att öka.

Kinesiskt tänkande är även starkt rasistiskt, man har en strikt rangordning där den dominerande etniska gruppen hankineserna står högst och afrikaner lägst. Man följer i stort sett skalan för olika folkgruppers intelligenskvot och där ligger kineser högst i världen. Deras världsbild är som skalen på en lök där Kina finns i mitten såväl etniskt som ekonomiskt.

De angloamerikanska oligarkerna jobbar på Rysslands bankrutt år 2017 och störtandet av Putin i en iscensatt statskupp likt den i Kiev. Torpeden George Soros skrev om det i DN den 21 februari. Därefter planerar man med att låta sina företag ta kontroll över de enorma ryska råvarutillgångarna såsom man försökte under Jeltsins tid. Självklart kommer Kina se till att om det lågt skuldsatta Ryssland mot all förmodan, skulle ruineras av låga oljepriser, så inte kommer man att låta västs företag få kontroll över råvarutillgångarna. Ryssland är såväl Kinas vapensmedja som råvarureserv, som de aldrig kommer att släppa i händerna på USA. Jag tror kineserna kommer att försäkra sig om ett självständigt Ryssland genom ökad handel och annat stöd. Om NATO skulle attackera Ryssland som Turkiets president Erdogan hotat med, skulle Kina ingripa på ryssarnas sida.

Om Ryssland är ett stort hinder för oligarkernas dröm om världsherravälde, så kommer Kina att visa sig vara en vägg av granit. Antingen vi gillar det eller ej, bevittnar vi slutet på västvärldens och den angloamerikanska oligarkins 200-åriga hegemoni och början på en utveckling där Kina återtar sin position som världens ekonomiska och kulturella mitt – Mittens Rike.

Fortsättning följer.