I det första avsnittet refererade jag till en besvärande ström av anklagelser runt om i världen om svåra biverkningar hos barn efter att de injicerats med vaccin. Att jag gjorde denna observation har förargat professor Gunnar Juliusson så till den grad att han gått till frontalangrepp mot mig på Facebook och i en kommentar. Han avvisar arrogant alla som oroar sig för dessa påstådda biverkningar med att forskningsrapporter om autism, Aspberger och andra neurologiska skador bara är pseudovetenskap. Som stöd för detta påstående hänvisar han till en artikel med en Big Pharma närstående kollega som av CBS beskrivs som a vaccine industry insider, en person som är oerhört ifrågasatt. Han har bl.a. gjort sig känd som mannen som menar att ett barn tål 10.000 vaccindoser under sin spädbarnstid. Detta är en av de auktoriteter Juliussons lyfter fram.
Meningsutbytet med professorn gör min misstro mot skolmedicinen än djupare. De ledande skolmedicinmännen blir alltid rasande när de blir ifrågasatta och far ut mot kritiker med nedsättande omdömen. Detta fenomen är ytterst magstarkt om man betänker hur skolmedicinen i västvärlden totalt misslyckats med sin uppgift. Trots dessa i sina egna ögon ytterst kompetenta medicinmän, skenar nämligen sjukligheten vilket talar sitt tydliga språk.
För att ni skall förstå hur jag kommit att allt mer ifrågasätta dagens skolmedicin skall jag göra ett undantag och berätta om min egen resa genom skolsjukvården under 30 år från hälsa till ohälsa.
Min resa från frisk till sjuk
Allt startade så sakta under min tid som företagsledare. Upprepade representationsmiddagar började i mitten av 80-talet att sätta sina spår i form av en tilltagande bukfetma – första tecknet på en begynnande metabol sjuklighet. Eftersom jag då tillhörde dem som såg fetma som ett tecken på bristande karaktär, konsulterade jag skolmedicinen för att se vad jag kunde göra åt saken. Det medicinmännen hävdade var att fetman berodde på för fet kost och att den förhöjde blodkolesterol vilket med tiden skulle orsaka hjärt/kärlsjukdom.
Eftersom jag på den tiden hade mycket höga tankar om den medicinska vetenskapen följde jag deras råd och skar radikalt ner på all fet kost. Under ett antal år plågade jag mig själv med en kost rik på kolhydrater och proteiner men nästan helt utan fett. Jag klättrade på väggarna av hunger för jämnan och började även få problem med min urinering.
När problemen år 1990 blev akuta lät jag undersöka min blåsa och fick en cancerdiagnos. Cancern var spridd i hela blåsans slemhinna, men som tur var hade ingen tumör vuxit till sig. Läkarna satte in ett modernt dyrt cellgift som man sköljde blåsan med. Det visade sig vara helt värdelöst, så man prövade istället ett gammalt beprövat tuberkulosvaccin kallat BCG. Det hade viss men inte tillräcklig effekt. Läkarna rekommenderade därför att operera bort blåsan. Det var aldrig tal om att pröva någon annan behandling. Naturliga preparat mot cancer fanns inte på kartan. Operationen innebar att jag fick en påse på magen och att jag blev impotent resten av livet. Min underbara hustru har trots detta stannat vid min sida i nu hela 53 år.
Det anmärkningsvärda med detta jätteingrepp i min kropp var att ingen besvärade sig att informera om vilka komplikationer jag kunde räkna med, så jag var helt oförberedd på alla de svåra problem som jag skulle komma att drabbas av.
En vanlig komplikation är av någon anledning att det blir stopp i höger urinledare p.g.a. skrumpning, vilket jag drabbades av. Eftersom jag inte upplysts därom, gick jag med detta stopp tills jag fick en akut infektion i den njure som blockerats. Jag blev jättesjuk med skyhög feber och njuren slutade i princip att fungera. Efter några sjukhusveckor på intensiv antibiotikabehandling hävdes infektionen och senare opererade man och återställde urinledarens funktion. Då var det tyvärr för sent – min njurfunktion var halverad.
Direkt konstaterades att den försämrade njurfunktionen gett mig skyhögt blodtryck. Jag tvingades till en lång och krånglig process, med till slut fyra olika kemiska preparat för att reglera ner blodtrycket. Det visade sig även att jag blivit extremt infektionskänslig och lätt fick upprepade njurbäckeninfektioner till följd av bakteriereflux från min stomi. Även det en vanlig biverkan som krävde upprepade antibiotikabehandlingar med risk för resistensutveckling. Jag reste ständigt med antibiotika i baggaget. Läkarna satte även in ett kraftigt urinförsurande kemiskt preparat som profylax, det visade sig helt verkningslöst.
Direkt efter mina två stora bukoperationer fick jag nästa livshotande problem. Jag kunde inte längre äta trögsmälta grönsaker, frukt och liknande. Jag fick upprepade tarmvred, vilket är dels oerhört plågsamt och samtidigt väldigt farligt. Detta är en vanlig biverkan efter stora ingrepp i buken, något som ingen upplyst mig om. Man undersökte mig men konstaterade att vården varken hade hjälp eller bra råd att ge. Jag fick själv klara ut det problemet med att förbearbeta all svårsmält mat.
Något år efter operationerna drabbades jag av nästa problem, jag började få svåra giktattacker som ger akuta oerhört smärtsamma och invalidiserande ledinflammationer i fötter, knän och fingrar. Detta är något som normalt förknippas med frosseri och hög alkoholkonsumtion. Men jag gick ju enligt skolvetenskapens råd på smalmat utan fett och nästan ingen alkohol för att spara min enda fungerande njure. Min gikt berodde sannolikt på min halverade njurfunktion som fått urinsyran i blodet att stiga och orsaka inflammationerna. Det skulle även visa sig befrämjas av ett av de blodtryckspreparat som jag ordinerats i alldeles för hög dos. Jag fick även då och då njurstenar som bildades och ställde till nya problem. Det läkarna hade att erbjuda var ytterligare ett verkningslöst kemiskt preparat som påstods fungera som profylax och massor av värktabletter vid akuta attacker. Dessa piller skulle visa sig ge mig mycket farliga biverkningar.
Vid det här laget bara några år efter operationen tvingades jag i stort sett säga upp alla arbetsengagemang, eftersom jag nästan hela tiden fick problem att sköta dem. Jag blev förtidspensionerad av mina läkare, som f.ö. ställde upp på ett fantastiskt sätt för att försöka hjälpa mig med mina problem inom ramen för vad skolsjukvården kan erbjuda – men helt förgäves. Jag tvingades även sälja ett fritidshus vid Medelhavet eftersom jag varje gång jag flög dit fick en njurinfektion. Sannolikt orsakade tryckvariationerna under flygningarna refluxer som förde upp bakterier i njurarna. De insatta profylaxpillren var verkningslösa. Jag kunde inte genomgå antibiotikakurer i tid och otid, så det var i stort sett slutfluget för min del.
Som om alla problemen inte var nog, konstaterades att jag trots min nästan totalt fettfria kost hade förhöjda kolesterolvärden. Eftersom skolmedicinen hävdade att detta kraftigt ökade risken för hjärt/kärlsjukdom satte min doktor in statiner som gav mig biverkningar som gjorde att jag mådde ännu sämre. Jag var nu uppe i 8-9 receptbelagda s.k. mediciner, jag var ständigt hungrig och jag mådde pyton. Jag sprang hela tiden runt hos olika läkare för att få hjälp mot alla mina krämpor – men helt förgäves. Ovanpå alla dessa problem började jag även drabbas av blodsockersvängningar trots min strikt magra kost. Jag hade med andra ord även fått ett förstadium till diabetes.
I skolsjukvårdens händer hade jag förvandlats från en frisk stark man till en halvinvalidiserad sjukling. I nästa avsnitt skall jag berätta hur jag tog mig ur detta tillstånd på egen hand utan inblandning av medicinmän.
anthropocene 
En riktig rysarläsning.
GillaGilla
Läste med intresse din artikel om hur du sjönk allt djupare ner i olika sjukdomstillstånd och det skall bli intressant att följa hur du gjorde för att återfå hälsan. Låt mig gissa att du kom att göra som jag när jag kom underfund med att jag hade drabbats att ett sk lågdosberoende av ett läkemedel som visade sig tillhöra gruppen bensodiazepiner.
Jag mötte en sjukvård som förnekade beroendet av den enkla anledning att jag inte hade höjt någon dos och man påstod alltså att man inte kunde bli beroende av den låga dos jag hade ordinerats. För att göra en extremt lång historia kort så kom jag dessutom att möta en annan katastrofal uppfattning. Om man mot förmodan hade blivit beroende så menade man abstinensbesvären/läkemedelsskadan bara kunde kvarstå under några veckor som längst. Istället för stöd och hjälp tog man ställning mot mig och medverkade till att Försäkringskassan drog in sjukersättningen. Jag vet i dagsläget, nästan 30 år efteråt att vissa symtom kom att bli extremt efterhängsna och vissa signaler från muskulaturen finns ännu kvar. Ångrar definitiv inte att jag tog striden mot etablissemanget för jag har fått livet tillbaka. Det drogade vårdalternativet vården stod för vill jag definitivt inte tillbaka till.
För den som är intresserad att följa bilden ytterligare kan jag rekommendera att uppsöka biblioteket och fråga efter min bok ”En kamp för frihet” som mer i detalj beskriver hur jag tvingades säga upp kontakten med sjukvården och skaffa min egen kunskap. Tyvärr menar jag att läkarkårens kunskap om läkemedel i allt för hög grad bygger på den information som samtidigt utgör industrins marknadsföring. Uppföljning om långtidsbiverkan synes obefintlig och misstanken finns att uppföljningen motarbetas av industrin och dess hantlangare. Läkarkåren är bara inriktad på att dämpa symtom utan att fullt ut intressera sig för orsaken till symtomen.
GillaGillad av 1 person
Sjukvården (och övrig offentlig service) har Fords löpande band princip som förebild. Syftet är att få ner kostnaden per producerad enhet. Därför satsar sjukvården på ”industriell medicinering” av människor. Detta har förstärkts genom läkemedelsbolagens propaganda och riggade forskningsresultat.
GillaGilla
Håller med men jag kunde inte ens ana att det förhöll sig på det sättet innan jag själv upplevde hur mitt liv och min uppfattning plötsligt hade noll och intet värde.
Förtroendet ersattes av misstro och lösningen blev att skaffa en egen kunskap och ta egna beslut. De blev som att vandra i en väglös djungel utan vare sig karta eller kompass för att i små steg bygga upp en egen erfarenhet som kom att ersätta stödet från sjukvård/samhälle. Kontakten med sjukvården kom att upphöra helt.
När jag väger mina erfarenheter mot det som skrivs om äldre och deras medicinförbrukning blir jag mörkrädd och är glad att jag för egen del genomskådat hur vårdpersonal indoktrineras att bortse från biverkningar.
GillaGilla
Tack för att du dykt upp här. För länge sen läste jag din bok ”Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet”. Den gav mig en skrämmande inblick i läkemedlens värld. Jag hade nyss blivit varse om äldrevårdens ”vård” av äldre.
GillaGilla
Hade jag drabbats av allt detta hade jag sannolikt gett upp. Viken sagolik tur att du haft en stöttande kvinna vid din sida. Ser verkligen fram mot fortsättningen.
GillaGillad av 1 person
De fleste gir jo opp. Iblant tenker jeg på ”mine”, både avdøde og nålevende. Jeg sørger over dem som ikke fikk nødvendig hjelp, når det kommer over meg. Likeså over dem, som ikke er tilgjengelige for alternative råd. Iblant står jo hele ”klanen” der og beskytter legemiddelindustrien, og er der en eller flere leger blant dem… ja hva gjør man da .. det blir å manne seg opp og ta en pragmatisk attityd til det hele. Mange er også i behov for den tryggheten legen gir, tilsammen med pillene…..
….. derfor Lars Bern: Stor takk.
p.s. jeg tok også den ”svinaktige”. Nå skipper jeg til og med den årlige. Styrker immunforsvaret på naturlig vis istedet 🙂
GillaGillad av 1 person
http://steigan.no/2015/06/11/farmasoytiske-giganter-star-bak-tpp/
Mye er vel kjent, og det hører til trusselbildet vi ser foran oss.
GillaGilla
http://steigan.no/2016/02/03/hva-er-trans-pacific-partnership/
Denne var så pedagogisk, slik passer den her (?), og alle gode ting er tre 😉
GillaGilla
Medalj till dig och din fru som klarat av den grymt svåra tid ni utsattes för. Samtidigt verkar du Lars ha en stor skopa humor och det är räddningen många gånger som också ger kraft. Sen impotent, vem bryr sig när kvinnan har en spännande man vid sin sida 🙂
GillaGillad av 2 personer
Jag tror att det ligger väldigt mycket i vad Lars Bern säger. Och jag upplever lite av denna problematik nästan hela tiden i mitt yrke – dvs. biverkningar av den medicin man satt in. För en tid sedan fick vi på akuten in en åldrad man som hittats blodig och nedkyld (30 grader) i sitt hem med ett litet blödande sår i pannan, vilket han fått genom att slinta i badkaret. Han hade blött såpass mycket att han hade svårt att ta sig upp och tillkalla hjälp, lyckades dock ta sig över badkarskanten men blev liggande på golvet i ett dygn. Vid ankomsten var han medvetslös med uttalad muskel stelhet, som vid rigor mortis, men hjärtat slog och hade hade cirkulation men ingen egen anding. Blodproven såg förskräckliga ut (har aldrig sett maken) och dessa var egentligen inte förenliga med liv. Men han var nerkyld vilket gav oss vissa hopp om att vända på utvecklingen, varför vi gjorde vårt yttersta. Efter 6 timmar var han uppvärmd, vaken, ur respiratorn och klar och redig och kunde redogöra för vad som hänt. Men det var nära, riktigt nära att han strukit med.
Och hur hade detta gått till? Han hade hjärtopererats och hade efter operationen sedan 3-4 år ordinerats att äta extremt kraftiga trombocythämmare (förlänger blödningstiden) för att förhindra proppar i hjärtats kranskärl och ytterst förhindra nya hjärtinfarkter. En del människor äter sådana mediciner för resten av livet. Det är bara det att de ökar risken för blödningar i andra organ, t .ex. magblödning, hjärnblödning eller som nu massiv blödning på 1-2 liter (uppskattning av ambulansmännen) för ett litet sår i pannan. Det är detta som blir så suspekt: livslång behandling med extremt potenta läkemedel.
Denna incident med nerkyld, blödande gammal man ytterst nära att dö kommer dock aldrig att bokföras som en komplikation till medicinering med extremt kraftiga trombocythämmare, och dessa får aldrig skulden.
GillaGilla
Mycket skrämmande. Jag hade en gammal hyresgäst i min fastighet som för många år sedan föll i trappen. När jag hittade honom hade han blött ner hela trapphuset. Han överlevde inte, sannolikt stod han på trombocythämmare när jag tänker på det.
GillaGilla
Min hustru och jag läser dina inlägg med stort intresse. Vi var mållösa efter det att vi läst detta.
Du måste ha en otrolig energi och det är nog denna energi som klarat dig.
Vi hade en dotter som hade diabetes typ 1 och vistades under fem års tid mestadels på Karolinska i Solna och Huddinge. Läkarna skrev under den tiden ut 22 olika sorters mediciner.
Läkarkåren består av allt för många stolpskott men det finns undantag men dessa är alltför få.
Jag satt i korridoren på KS i Solna när det var rond. När läkargruppen kom till vår dotters dörr sa denna kvinnliga överläkare, som verkligen hade ben i näsan. ”Här inne är det jag som talar ni tre håller tryst för patienten kan mer om sin sjukdom än ni tre tillsammans.”
GillaGilla
Ja, det var en ruskig ”anekdot” Lars! Tur att du är intelligent, envis och med integritet! Jag hade en nära anhörig som blev läkemedelsmissbrukare. Förnekades förstås av läkarna. Nä, det är ett stort mått av kvacksalveri som pågår inom sjukvården, godkänt av stat, riksdag och landstingen, till stor kostnad och förstås till glädje för läkemedelsbolagen, deras ledningar och ägare.Läkarna är läkemedelsförsäljare i första hand tyvärr och genom landstingens s k guidelines så sitter dom med skägget i brevlådan och har inte alls så stor möjlighet som nån kommentar antydde i del 1. Fy fanken!
GillaGilla
Fyn fan Lars! vilken anamnes! Är glad att jag har min hälsa intakt. Hälsan tiger still, heter det. Den friske har hundra önskningar den sjuke endast en. Men så lever jag (min fru) som vi lär också: LCHF-kost, regelbunden motion. Äter bara Eco-mat. Av grannar för vi lamm- samt kalvfärs av djur som betar fritt utomhus. Försöker att fasa ut all plats som har samröre med mat samt annat hormonstörande kemikalier som diverse krämer, lotion, schampo samt tandkräm. Vidare inga mediciner eller droger. Filtrera allt vatten vi dricker. Låg alkoholkonsumtion. Vidare bara naturläkemedel samt kolloidalt silver vid eventuella känningar av interna infektioner. Vid yttre infektioner och inflammationer enbart bisalva som görs av grannen som är biodlare. Samt tar dagligen vitamintillägg – stora doser. Sköter sömnen samt kärleksliv. Fantastisk fru du har Lars.
GillaGilla
Tragiskt att läsa hur du fått lida så i onödan Lars. Jag tillhör en av de lyckliga som blev medveten om det här innan jag fått irreparabla skador. Jag är 45. För 4 år sedan hade jag problem med kronisk trötthet med mera. Läste om LCHF och beslutade mig för att pröva (till min frus stora förskräckelse). Redan efter en dag mådde bättre. Plötsligt kände jag mig utvilad efter en natts sömn. Något jag inte kunde minnas när jag kände senast. Då öppnades mina ögon och resan i ner i kaninhålet började. Idag består min rutin av liberal LCHF, ingen frukost på vardagar och en timmes motion vecka, och jag kan med fog säga att jag mår bättre idag än i 20-års åldern. Jag har fått tillbaks min tankeskärpa och helt blivit av med min trötthet och deppighet.
Det som gör mig ont är dock att se hur mina åldrande föräldrar (som båda är läkare) skadas av medicinmännen, som dom naturligtvis tror på mer än på mig. Min far har unvikit fett, ätit statiner, betablockerare, varan och annan skit i många år. Genomgått hjärt och höftledsoperation. Men han har faktiskt kommit tillbaks nu på sista tiden sina 86-år till trots. Jag vill tro min indoktrinering har fått effekt. Han har slutat med statiner i alla fall, och han är på ett serviceboende där dom serverar riktig mat och smör till brödet.
Min mor har genomgått en ryggoperation på Spinecenter. Dessa fältskärare tyckte det var en bra ide att skära av ett ligament vid ryggraden. Det skulle bota mors ryggsmärtor sa dom. Följden har istället blivit att nu har hon mer ont. Ryggraden har tydligen förlorat sin stabilitet. Vem kunde ana det när man skär av ett ligament!? Vilket får till följd att kotorna glider isär och klämmer på nereverna så hon inte kan sova en hel natt längre. Och nu vägrar landstinget att ge mor en ny remiss så att ryggen åtminstone kan stelopereras. Du sköna nya värld…
Ingenting i människans historia har i min mening skapat mer onödigt lidande än det senaste decenniernas idioti med fettskräck, industrimat och ordination av gifter som kallas läkemedel. Fetma, diabetes, demens, härtkärlsjukdomar, cancer, allergi, karies. Allt kan kopplas till detta!
GillaGilla
Jag skulle vilja uppmana er på denna sajt att läsa läkaren Erik Enbys bok ”Blod, Mod och Envishet”. Den kompletterar mycket av det som Lars talar om här. Det är inte så enkelt som att man löser allting med rätt kost. Det finns också en miljö (bakterier, virus, mikrober, sporer etc.) som kan skapa sjukdomstillstånd, och som kräver behandling.
Som läkare på lungvårdssjukhus var Erik Enby intresserad av uppkomsten av och behandlingen av kroniska sjukdomar. Dessa blev nämligen aldrig friskare utan snarast sjukare och sjukare ju mera mediciner de ställdes på. Han sökte orsaken i deras blodbild – och fann mycket intressanta saker. När han skulle visa detta för sina kollegor – var det dock ingen som ville (eller vågade) titta i hans mikroskop utan bestämde sig för att detta ändå bara rörde sig om ”artefakter”.
Han tänkte alltså utanför boxen och det fick man inte göra. Han blev så förföljd och förtalad att han slutligen blev av med sin läkarlegitimation 71 år gammal, på grund av de två vakthundarna Dan Larhammar och Sven-Åke Hansson, ingen av dem läkare.
Det finns en kvinna, Siv någonting, som är hans främsta supporter. Hon diagnostiserades med ett stort ”malignt melanom” på höger kind, med spridning till lymfkörtlar och kring höger öga. Ansvarig öron, näsa halskirurg gav henne två månaders överlevnadstid, men då måste han i så fall skära bort halva ansiktet inklusive ögat och patienten tvingas bära en ansiktsprotes under resterande tid av sitt liv. Helt desperat hade patientens sökt efter alternativ och besökt Eriks privata mottagning.
När patientens fall drogs inför alla allvarsamma kollegor på den stora universitetskliniken hade ÖNH-doktorn också kallat Erik för godkännande och efter sin föredragning om det nödvändiga och extremt omfattande kirurgiska ingreppet frågat ”eller vad tycker du Erik?” Erik svarade att om det rörde sig om endast två månaders överlevnadstid så skulle man kanske istället pröva hans medicinering först. Det gjordes. Detta är 15 år sedan. Patienten lever i högönsklig välmåga och ansiktet blev helt återställt utan kirurgi. Det var inte malignt melanom utan en form av svampinfektion som imiterade cancer, men som kunde botas med hans okonventionella metoder. Det är därför som är hans mest hängivna supporter.
GillaGilla
Det är så viktigt att sprida denna kunskap!
Jag har tyvärr liknande erfarenheter av hur Landstingsvården med sitt trångsynta sätt att se på sjukdomar ofta förvärrar situationen för patienterna.
Den dagen de börjar fråga sig VARFÖR ett symptom uppstår och börjar åtgärda orsaken istället för att försöka gömma symptom så kommer vi få ett bättre liv.
Biverkningar efter olika ingrepp och behandlingar tar mycket resurser från den redan ansträngda vårdapparaten.
Stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
GillaGilla
I tillägg till alla insikter som förmedlas ovan finns det en ögonöppnare om man fortsatt ”tror” på skolmedicinen och Livsmedelsverkets kostråd nämligen dels Peter Götzsches initierade bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet som, otippat, fick högsta betyg i recencion i Läkartidningen när den kom på svenska , dels Thomas N.Seyfrieds bok Cancer as a metabolic disease som redovisar en i mitt tycke hållbar grund för att äntligen slå in på rätt spår i cancerforskningen. Har själv gått ett steg till i förhållande till LCHF: jag ser till att jag har ketoner i blodet som jag livnär mig på. Ej glucos. Hur intressant som helst. Och jag mår fint, är klar i knoppen och håller mig smärt som bonus. Är kvinna, 69 år. Testa själva!!
GillaGillad av 1 person
Efter att ha drabbats av cancer och mot läkarnas ordination avböjt både operation, cellgifter och strålning mår jag i dag ovanligt bra – trots att jag enligt ”experterna” nu borde varit död för ett bra tag sedan. Jag är en vanligtvis mycket lugn person, men efter att ha läst in mig på ämnet cancer (och en hel del annat) och förstått den förfärliga misshandel av människor som pågår kontinuerligt blev jag helt rasande och tvingade min pinsamt analoga hjärna att försöka skapa en hemsida – som jag fortfarande jobbar på. Här är den kanske något ”uppkäftiga” adressen:
http://www.svaradoktorn.se
GillaGilla
Det man först tänker på när man pratar om hur läkemedelsbolag tjänar pengar på om folk blir ”lagom” sjuka, är rökning. Alltså tobaksbolagen, om inte dessa har samröre med läkemedelsbolagen. Det är inte alla länder som har sådan debatt och information som vi har, om tobakens negativa inverkan. Tobaksröken påverkar även dem som får i sig den passivt, den påverkar fostret i mammans mage.
På sin tid, var det ju läkare som var köpta av tobaksbolagen, som påstod att det inte alls var farligt att röka. Det verkar inte vara någon ände på, vilka sjukdomar rökningen kan ge.
Vårt sätt att leva, skapar mycket risker för sjukdom. Förutom rökning, så kosten förstås, stress, resor med smittor, stillasittande m.m. Att vi är så många, har tvingat fram så stora djurbesättningar för att föda alla med kött – att riskerna för att smittor från djur till människa ökat enormt.
Jag tror absolut inte att allt detta styrs från stora läkemedelsbolag. Men de gör så klart reklam för sina preparat. Folk som lever mitt i livet, vill ha en pilla som gör dem friska snabbt, så att de kan fortsätta leva som de gör. Att det finns läkare som skriver ut för mycket är säkert sant, men samtidigt är det upp till oss vilken utbildning läkarna har. Det är upp till oss att se till att utbildningarna inte styrs från stora vinstdrivande företag. Att ha kvar statliga skolor och krav på utbildningsmaterialet. Jag tror det är här skon klämmer – Vi har släppt in alla dessa lobbygrupper för företagens produkter i våra utbildningar (universitet). När en person går till doktorn, kräver denne nästan ett mirakelpiller. Skulle doktorn säga – Du får nu stanna hemma i två månader och se till att ställa om dina kost, tobaks och motionsvanor. Varvid personen fick med sig förhållningsregler och tid för återbesök. Denne person hade nog uppsökt en annan läkare. För att inte tala om vad som hänt om han inte klarat sina åtaganden, utan drabbats värre eller avlidit.
Jag kan heller inte bedöma om det var lobbying från sockerindustrin, som låg bakom fettnojan. Men nu är det ingen (som jag hört), som inte vet att det är sockret som är boven till fetma. Ihop med de kraftigt upphettade fetterna, som i pommes frites, chips m.m.
Man kan äta sig sjuk, utan att äta av de stora matproducenternas mat. Många pizzor hos ortens pizzabagare, öl från nåt bryggeri, hembakade kakor och glass från mindre glassbolag. Så överallt kan så klart inte läkemedelsbolagen ha sina fingrar med. Det är vårt sätt att leva ihop med vår hjärnas belöningssystem, som gör det lite jobbigt att vara sund.
Problemet är att gränserna mellan lobbying och forskning suddas ut. Vi måste värna den fristående objektiva forskningen. Hela EU tycks bygga på lobbying, den som lobbar mest kan styra lagstiftning och utbildning – den bestämmer vad som är ”sant”. I USA är det lika dant. Det är så många som blivit rika på detta, inte bara de jätterika utan hela medelklassen, att det verkar svårt att få till stånd en förändring. Men när nu företagen, inom snart alla branscher, blir globala och ”äter” upp varandra tills bara ett fåtal inom varje nisch finns kvar, så blir vi snabbt kollossalt fattiga. Inte bara på pengar utan också på kunskap.
GillaGilla