images

Den brittiska folkomröstningens efterbörd kommer kanske att vara den viktigaste lärdomen från denna historiska händelse. Den har blottat det totala förakt som dagens politiska etablissemang tillsammans med sin svans av uppvaktande journalister i MSM (main stream media), visar för folkviljan och demokratin. Vi – folket bevittnar i dagarna hur en odemokratisk härskarklass kommit ut som hysteriska antidemokrater. När SVT ringde upp Centerns purunga ledare Annie Lööf efter valet så fick vi veta, att detta var en mardröm som stöddes av alla mörka intressen i Europa som hon kunde komma på.

EU har visat sig vara en verklig guldkalv för politikeradeln. EU eliten har med stor list och skicklighet räknat ut hur man skall minimera politikernas eventuella motstånd mot den överstatliga hydra som växer fram i Bryssel. Genom tiotusentals obscent högt arvoderade befattningar som parlamentariker och tjänstemän, har de skaffat sig ett instrument för att köpa våra politikers lojalitet. Man har t.o.m. lyckats korrumpera svenska miljöpartister som svikit tidigare ståndpunkter och idag framstår som unionens främsta försvarare mot folkviljan. När nu guldkalven är hotad genom Brexit reagerar politikeradeln med ursinne. De demonstrerar att de inte tillmäter folket någon som helst förmåga att bedöma sitt eget bästa.

En svensk politiker skriver på Facebook: Folkomröstningar är sällan ett bra sätt att lösa politiska frågor med. Storbritanniens framtida medlemskap i EU kom att handla om främlingsfientlighet och nationalism. Och med det följer nya problem som nu de förtroendevalda politikerna och det politiska systemet förväntas hantera… Mönstret känns igen från andra folkomröstningar.

Tysklands president menar i sammanhanget att eliten inte är något problem, det är folken som är problemet och EU parlamentets ordförande Martin Schultz deklarerar Engelsmännen har brutit mot regelverket. Det är inte EU:s filosofi att massan kan besluta dess öde. Berthold Brechts kända strof står som i eldskrift: Om ni tycker att folket sviker, när folket trycker på, så välj er då, ett nytt folk som ni kan lita på.

Folkviljan avfärdas med att den kommit att styras av främlingsfientlighet och nationalism. Detta tar etablissemanget som ursäkt för att inte lyssna på folket, trots att ansvaret för att dessa värderingar vuxit fram vilar tungt på dem själva.

Politikeradeln och MSM-svansen har i decennier inpräntat värderingar som bl.a. religionsfrihet, åsiktsfrihet, jämställdhet, feminism, tolerans mot människors olikheter och försvar av landets gränser. Man har kriminaliserat diskriminering, djurplågeri, pedofili m.m.. Man har med framgång övertygat folket om värdet av att bygga ett samhälle på dessa humana normer och det gav ett tag ett tryggt och harmoniskt samhälle. Politikerna utropade högmodigt Sverige till en humanitär stormakt på samma grund.

Påverkade av starka internationella krafter efter EU-inträdet har våra ledande makthavare plötsligt övergivit vakthållningen om deras egna tidigare värderingar som hållit samman vårt samhälle och gjort det starkt. Ledande politiker som t.ex. Reinfeldt och Sahlin har t.o.m. förnekat existensen av en svensk kulturtradition. Intresset av att ställa sig in hos EU-eliten har blivit viktigare än att representera folkintresset.

Programmerade av bl.a. de rikaste av de rikastes lobbyorganisationer som t.ex. Bilderberggruppen har man svängt och övergivit nationella intressen för att bli globalister. De multinationella företagens behov av öppna globala marknader utan besvärande inflytande från valda parlament och nationella värderingar har kommit i första rummet som vi ser nu i förhandlingen om det s.k. TTIP-avtalet. Den förhandlingen leds f.ö. av den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström som kläckt ur sig i en tidningsintervju att: Jag har inte mitt mandat från Europas folk.  

Denna omsvängning bort från folkviljan blev övertydlig under ministären Reinfeldt och har fortsatt under Löfven. Den kröntes med den s.k. Decemberöverenskommelsen som var ett ytterst skrämmande avsteg från den parlamentariska demokratin. Moderatledaren lever fortfarande efter den överenskommelsen trots att den är formellt uppsagd. Hon har givetvis en ny överenskommelse med Löfven – under bordet.

Plötsligt fick vi – folket höra att Sverige inte längre tillhör oss och att gränserna skulle öppnas på vid gavel för alla andra som ville slå sig ner här. Reinfeldts regering släppte med stöd av vänsterpartierna, in horder av lycksökande unga män och några riktiga flyktingar med totalt motsatta värderingar mot dem som hittills hållit landet samman. Folket manas nu att visa förståelse för kvinnoförtryck, pedofili, sextrakasserier, knivskärningar, förföljelse av sexuellt avvikande, religiös fundamentalism, djurplågeri, patriarkala sedvänjor som hedersmord i multikulturalismens namn. De s.k. granskande journalisterna och deras MSM försöker undanhålla verkligheten om hur många av de nykommande uppför sig från allmänhetens kännedom. Eftersom detta ändå inte lyckas, havererar trovärdigheten för den granskande journalismen.

Min vän den tidigare kurdiska kvinnan Sara Mohammad driver genom sin organisation GAPF en otacksam kamp mot hedersmord på unga kvinnor som försöker frigöra sig från de importerade inhumana normerna. Hon får ett svagt stöd att det politiska etablissemanget och de infödda feministerna. När FN nyligen gav henne ett pris för sin kamp, dök det upp hatiska angrepp på henne i olika medier där hon utmålades som islamofob och rasist för sin kamp för de värderingar som en gång gjorde Sverige starkt.

När folket reagerar mot denna multikultur och dess inhumana normer stämplas de och skuldbeläggs av etablissemanget för att vara främlingsfientliga och nationalistiska. Om den ansvariga politiska adeln och deras svans av journalister och krönikörer reagerat och stått upp för våra vedertagna värderingar mot dessa importerade företeelser, hade givetvis inte främlingsfientligheten och nationalismen vuxit sig så stark som den nu gjort. Att så skett är det politiska och mediala etablissemangets fulla ansvar och inte folkets.

Den nedlåtande reaktionen på att bara 52% av britterna mot hela sitt etablissemang röstade för ett utträde ur den odemokratiska EU-organisationen visar ett förakt mot folkviljan. Något sådant förakt visade man sannerligen inte när vi svenskar en gång röstade in landet i samma organisation med samma procentsats. Dubbelmoralen och hyckleriet är talande, folkets röst och folkets åsikter passar ibland, men om de går emot den nya adeln är de inte av intresse för beslut i politiska frågor.

Nu vältrar sig etablerade medier i spekulationer att britterna redan ångrat sitt beslut och att man därför inte skall följa det. Bl.a. hänvisas till s.k. opinionsundersökningar som fortfarande visar vad de visade före valet. Sannolikt är de lika fel idag som valet visade att de var före valet.

Det är inte uteslutet att flertalet britter drar en lättnandens suck över att äntligen vara på väg ut ur mardrömmen EU. Om inte annat kommer de snart att göra det när denna hopplösa EU-skapelse havererar under sin egen tyngd. Rest EU är ju sannerligen inte utan inre sönderslitande problem.