800px-jamtlands_flyg_ec120b_colibri

Vi är många som känner en gnagande oro inför dagens världsutveckling i allmänhet och utvecklingen i västvärlden i synnerhet. Låt oss ta ett helikopterperspektiv på det som sker för att söka en bättre förståelse.

 

Land som maktfaktor

Makt och rikedom har i alla tider varit två sidor av samma mynt. Tidigare i historien var rikedomen nästan helt knuten till ägandet av land och då främst jordbruksmark som var basen för livsmedelsproduktionen i samhället. Våra härskare var kungar och/eller olika församlingar som styrde över nationer definierade av en gräns runt en bestämd landmassa, makten stiftade lagar som gällde innanför gränsen. Nationsgränserna mejslats en gång ut genom en kamp mellan olika folkgrupper, något som orsakat flertalet av historiens krig. På så sätt har många stabila nationalstater formats medan andra har formats av utomstående kolonisatörer. De har ofta dragit gränser med en linjal på en karta rakt igenom stammar och andra etniska folkgruppers territorier, vilket jämnat marken för senare motsättningar och konflikter.

Inom många nationer härskade någon form av adel bestående av feodalherrar som ägde landområden. Rikedomen och inflytandet över makten definierades oftast av hur mycket mark man ägde innanför nationens gräns. Det fanns även rika människor som byggt upp rikedomar genom att bedriva den lilla handel med omvärlden som förekom.

 

Globalismens uppmarsch

Framväxten av det moderna industrisamhället har inneburit att den relativa betydelsen av att äga land fått konkurrens från de nya kapitalister som kontrollerar produktionsmedlen (råvaror, fabriker, transporter). Den ekonomiska makten har på det sättet förskjutits från ägare av land till ägare av stora företag. I takt med företagandets ökande globalisering har vi på detta sätt fått en ny maktelit som står över nationer och landgränser. Jag har upprepade gånger skrivit om denna elit – oligarkerna som för varje år tillskansar sig allt mer inflytande i världen i takt med att deras förmögenheter växer.

Genombrottet för den nya nationellt oberoende maktutövningen kom redan för över hundra år sedan med John D Rockefeller och hans Standard Oil. I slutet av 1800-talet kontrollerade Standard Oil hela 90 procent av raffineringen och marknadsföringen av olja samt en tredjedel av alla oljefält i världen. Genom denna position hade man i praktiken monopol på raffinerade produkter och örnkoll på alla råvaruleverantörer. Rockefeller tjänade enorma belopp och blev världens första dollarmiljardär. Han grundlade en enorm familjeförmögenhet, som fortfarande idag ligger bakom familjens mycket stora och vitt förgrenade makt.

I takt med industrins snabba frammarsch fick oligarken Rockefeller en rad efterföljare i olika industribranscher som tog efter hans globala strategi och strävan efter marknadsdominans. Det rörde sig om åtta förmögna familjer varav en stor del fortfarande spelar en viktig roll inom den västliga makthegemonin. De dominerar även dagens massmedier på ett sätt som Goebbels hade avundats dem.

Dessa oligarker engagerade sig i bankvärlden och man lyckades bli majoritetsägare i den amerikanska centralbanken FED som kontrollerar dollarn – världens reservvaluta. Rockefellers hade en nyckelposition i Chase Manhattan Bank som 1913 var med och grundade FED, bland övriga aktieägare hittar man oligarkernas Citibank, Morgan Guaranty Trust, Chemical Bank, Manufacturers Hanover Trust, Bankers Trust Company, National Bank of North America, and the Bank of New York. Tillsammans ägde dessa banker 63% av centralbanken år 1983. Den dominerande ägarfamiljen i bankvärlden är Rothschilds.

Genom bildandet av FED svetsades de åtta familjerna samman med USA:s militära och politiska maktapparat. Om utestående lån inte betalades i tid kunde oligarkerna i rekvirera US Marines för att inkassera skulden. Man formade i praktiken ett dominerande internationellt kreditsyndikat med dollarna i centrum.

Det brukar talas om The Four Horsemen of Banking (Bank of America, JP Morgan Chase, Citigroup and Wells Fargo) som idag har ägarkontrollen i The Four Horsemen of Oil (Exxon Mobil, Shell, BP and Chevron Texaco) och därtill är bland de tio främsta aktieägarna i nästan alla Fortune 500 företagen.

Jag har i den tidigare krönikan om USA:s nykolonialism skrivit om hur oligarkerna tagit kommandot i Council on Foreign Relations (CFR) och därifrån de i praktiken styr amerikansk utrikespolitik. President Obama och presidentkandidaten Clinton är oligarkins marionetter.

 

Globalismen och den nya världsordningen

Under de gångna åren har en lång rad stora företag vuxit till enorma globala konglomerat som kontrollerar stora delar av den globala marknaden i typisk Standard Oil tradition. De största företagen har idag en ekonomi som omsätter långt mer än flertalet nationalstaters BNP. För dessa företag och deras ägare är det största hindret för slutlig total marknadsdominans – nationalstaten med sina folkvalda parlament och påhitt i form av egna lagar och regelverk. Världen skall styras med Lex Anglo-Americana och den som likt Libyen och Syrien inte rättar in sig i ledet, skall bombas tillbaka till stenåldern.

Ett annat hinder är olika kulturer och skillnader mellan samhällen med olika etnisk bakgrund. Målet för den styrande angloamerikanska oligarkin är således att rasera nationella gränser och blanda alla människor för att radera ut kulturella och etniska särarter. Man önskar sig helt enkelt an ny mänsklighet, där alla är goda trälar som äter den hälsovådliga industrimaten från Big Food, sedan håller sjukdomssymptom borta med Big Pharmas piller och betalar skatter som behövs för att betala alla krigen och bankernas räntor.

Så här uttryckte den gamla presidentrådgivaren och ledamoten av CSR, Bilderberg och Trilaterala kommissionen Zbigniew Brzezinski det hela redan 1971: Nationalstaten som en grundläggande enhet för människans organiserade liv har upphört att vara den främsta kreativa kraften: Internationella banker och multinationella företag agerar och planerar på ett sätt som är långt mer avancerat än nationalstatens politiska koncept.

 

Den mest synlige oligarken är CFR-ledamoten George Soros som lägger mångmiljardbelopp på att rasera gränser, torpedera nationella valutor och skapa migrantströmmar för att destabilisera nationalstater. De enorma problem och kostnader som detta genererar, menar han att berörda länder skall hantera genom att kraftigt öka sin belåning – precis vad den svenska regeringen gör. På så sätt hamnar de nationella politikerna i händerna på oligarkins bankirer och tvingas underordna sig deras krav. Grekland är ett tydligt exempel. Vi minns alla när vår kloka förföra statsminister konstaterade att den som är satt i skuld är inte fri.

När väl oligarkin tagit strupgreppet på högbelånade nationer, kan man sedan driva igenom sina globaliseringsavtal som TTIP, TPP, CETA m.fl. som flyttar makten från nationella folkvalda parlament till styrelserummen i oligarkernas globala företag och banker. Denna process pågår i detta nu och det naiva svenska etablissemanget spelar med likt sömngångare som inte begriper hur de sviker folket och demokratin.

Oligarkernas intensiva hatpropaganda mot Ryssland som papegojas av det svenska etablissemanget och deras MSM, beror till stor del på att landet är lågbelånat och att man stoppat de globala storföretagens möjlighet att ta kontroll över dess livsmedelsproduktion och råvaruresurser. Soros och alla hans agentorganisationer förklädda till NGO:s är förbjudna. Utan kontroll över Ryssland kan oligarkin inte genomföra sin globala nya världsordning. Därför måste regimen i Moskva bort till varje pris.

Men globalisternas största problem förblir människan, detta gamla flockdjur från den afrikanska savannen som älskar att leva med sin grupp och njuta av social gemenskap och delade värderingar. Människor vill ha kvar sina olikheter och de vill känna stolthet över sina nationer och traditioner. Det sitter i våra gener och det kan ingen ond maktgirig man som Soros och hans gelikar göra något åt.

Globalismen med sin nya världsordning är dömd att misslyckas.