imgres

Västvärldens s.k. demokratier genomgår just nu en mycket omvälvande period i sin utveckling. Många människor i våra länder känner djup oro och rädsla över hur vårt västerländska samhälle är på väg att förvandlas till något främmande som vi inte vill ha. Borta är efterkrigstidens relativa trygghet och gradvisa tillväxt av välstånd och välfärd. Den ekonomiska tillväxt som ekonomerna fortfarande registrerar i sin statistik, tillfaller inte folket utan stannar i allt högre utsträckning hos den procent som sitter på makten i våra samhällen. Dagens medelklassgeneration får det sämre än sin föräldrageneration, medan den ekonomiska och politiska adeln för vart år ökar sitt välstånd genom att själva lägga beslag på den lilla tillväxten.

Den som kan sin historia vet att varje gång vi tidigare haft en liknande samhällsutveckling, så har det slutat med någon form av folklig resning mot härskarklassen – blodig eller oblodig.

I Sverige började marschen mot dagens folkliga revolt, den dag de styrande politikerna av ren lättja och bekvämlighet beslutade att partierna skulle sluta att vara folkrörelser. Utvecklingen inleddes så smått på 50-talet då man började betala ut statliga bidrag till politiska ungdomsförbund för att slutligen landa i det s.k. statliga partibidragets införande 1966. Detta har sedan vuxit ut till partiernas främsta finansieringskälla och ligger idag på några hundra miljoner kronor per år. Liknande system förekommer i hela västvärlden. I länder där man inte låter staten finansiera partierna har förmögna oligarker tagit på sig motsvarande roll, som t.ex. i USA. Där har de korrumperade Obama och Clinton villigt låtit sina valrörelser finansieras av amerikanska oligarker och saudiska oljeshejker i stället för folkliga allmosor som lyfte fram Bernie Sanders.

Politikerna behöver inte längre anstränga sig för att kommunicera med väljarna och övertyga dem om att stödja deras partier ekonomiskt. De har blivit en egen samhällsklass som nästan bara umgås med varandra, de har därmed tappat den folkliga förankringen som är en grundbult i en fungerande demokrati. I min ungdom var de politiker jag kände personer med ett patos att föra sina väljares talan. De var måna om en nära kontakt. På detta sätt har det folkliga inflytandet över utformningen av partiernas politik upphört. Eftersom politiker nästan bara umgås med varandra och med samhällets makthavare inom fack, media, kultur och näringsliv, har vi fått ett styrande etablissemang som skapat sina egna värderingar utan förankring hos en bred allmänhet.

Inom etablissemanget har man format en egen krympande åsiktskorridor med gemensamma åsikter (kallat värdegrund) som kommit att ligga allt längre från de värderingar som man finner hos den breda allmänheten. Utrymmet för valfrihet rörande politikens inriktning för väljarna har blivit allt mindre för vart år som går – ju längre in i den allt trängre korridoren etablissemanget kommit. Denna utveckling har skapat ett utpräglat elitistiskt styrelseskick som blir allt mer fientligt mot olika former av folkligt inflytande. Som alltid när makten i ett samhälle koncentreras på detta sätt har den styrande procenten sett till att slussa en hela tiden ökande andel av tillgängligt välstånd till sig själva.

Urvalsprocessen inom den politiska makten har odlat fram politiker som främst ser makten som ett instrument för eget berikande. Arvoderingen av politiska förtroendeuppdrag har på senare år fullständigt exploderat. Politiker är den enda grupp som sätter sina egna löner. Vi får dagligen exempel på hur den som lyckats skaffa sig en politisk position systematiskt slår mynt av den på ett sätt som är en illa dold korruption. Reinfeldt blev efter att han sålt ut nationen Sverige till de hyperförmögna globalisterna, rikligt belönad med mångmiljonarvoden från en av oligarkernas banker. Samma sak med den tidigare finansministern Åsbrink och den tidigare EU-kommissionsordföranden Barosso. Hillary Clinton och hennes make den tidigare presidenten, har i åratal samlat på sig en förmögenhet på hundratals miljoner i arvoden och bidrag från oligarkin. Det av de globala ekonomiska makthavarna skapade EU, är ett annat exempel där man ser till att frikostigt soulagera alla politiker från olika länder som hamnar i parlamentet och i olika andra organ. Korruptionen breder ut sig.

För att hålla ihop detta allt mer korrumperade samhälle har en viktig politisk strategi varit att jobba enligt Lex Luthorprincipen att ju mer rädsla man kan skapa ju större blir bytet. För egen del sprack min illusion är 2008 när jag granskade etablissemangets larm om en förestående klimatkatastrof orsakad av vanligt folks livsstil. Jag fann att man kokat soppan på en spik och skrev en kritiskt granskande debattartikel i SvD, eftersom etablissemangets media abdikerat från sin roll som kritiska granskare. Efter det har flertalet politiker och medier behandlat mig som en dissident och jag har blivit utsatt för ren mobbing och utfrysning.

Att hamna utanför samhällets etablissemang var välgörande. Det fick mig att börja kritiskt granska annan propaganda som medvetet vilsefört allmänheten. Jag fann t.ex. att hela vårt hälsoetablissemang ställt sig bakom en av Big Food skapad 60-årig myt om att fet kost är det som orsakar metabol sjuklighet. Livsmedelsjättarna hade nämligen räknat ut att de kunde tjäna enormt mycket mer pengar, om mänskligheten gick över från vår naturliga föda till spannmåls- och sockerbaserad processad industrimat. Redan på 20-talet visade nobelpristagaren Warburg att det var det senare som gjorde människor sjuka. Den forskningen har tills nu förtigits för allmänheten.

Man lanserade även den vetenskapligt grundlösa myten om att höga blodfetter ökade risken för hjärt-kärlsjukdomar. Idag vet vi att de med högre blodfetter, är de som lever längst och är friskast. Det sattes upp helt ogrundade gränsvärden som gett vårdetablissemanget en ursäkt att förskriva klart hälsovådliga kolesterolsänkande statiner till hundratals miljoner friska människor. Oligarkernas företag kunde kamma in hundratals miljarder doller.

Samma sak fann jag när det gällde behandling av sjukdomar som t.ex. sockersjuka. Den beteckningen på sjukdomen som mycket riktigt pekade ut socker som sjukdomsorsak, togs bort och ersattes med den intetsägande dimridån diabetes. Den behandling som hälsoetablissemanget rekommenderar ligger helt i industrins intressen. Den sockersjuke skall fortsätta äta socker och annan industrimat, för att sedan ta Big Pharmas piller för att försöka dämpa det stigande blodsocker och sjuklighet som detta medför.

Jag började se att alla de förändringar av vårt samhälle som det politiska etablissemanget driver har en gemensam avsändare, nämligen den oligarki som kontrollerar alla storföretag och banker. EU som är deras projekt har lurats på Europas folk under förevändningen att det skulle befrämja en tillväxt som skulle öka välstånd och välfärd för folket. Med samma argumentation försöker den politiska adeln nu driva igenom handelsavtal typ TTIP, TPP, CETA m.fl. som bara är gynnsamma för globala storföretag och banker och som beröver folken deras demokratiska inflytande.

Bakom alla dessa bedrägerier mot mänskligheten hittar vi globalisternas ekonomiska intressen och hur de korrumperat nästan hela västvärldens politiska etablissemang. Journalisterna och MSM äger och kontrollerar man redan.

 

Folken reser sig

Den revolution mot västs etablissemang som vi nu bevittnar inom såväl EU som USA har utlösts av två faktorer.

Dels har den maktägande procenten fallit för sin egen girighet, den utlovade tillväxten har inte kommit de 99 procenten till del, utan den har nästan oavkortat hamnat i etablissemangets fickor. Folket är trängda av ökad otrygghet och krympande reallöner, speciellt om man räknar in skenande boendekostnader som etablissemangets ekonomer nogsamt lämnar utanför inflationskalkylerna, medan politikeradeln och direktörerna snabbt blir allt rikare.

Dels har tillkomsten av Internet gett alla tillgång till oberoende information och möjlighet att bedriva egen opinionsbildning som den här bloggen. Detta har helt underminerat trovärdigheten hos etablerade MSM, när det gått upp för allmänheten att dessa inte förmedlar allsidiga och oberoende nyheter utan mest oligarkernas ensidiga propaganda.

Resultatet är att de politiker som har det gemensamt att de vänder sig mot etablissemanget, nu röstas fram i det ena västlandet efter det andra. USA får sannolikt en antietablissemangspresident om en vecka. I tur står Frankrike som likaledes kan få det inom kort. I Österrike ser det mesta ut som om samma sak händer. Storbritanniens folk har röstat för att lämna EU. I Sverige tyder det mesta på att antietablissemangspartiet SD blir största partiet i Riksdagen efter valet 2018.

Mönstret upprepas över hela västvärlden och det underblåses starkt av den sociala oro och otrygghet som etablissemangets öppna gränser har orsakats. Att den här politiska omvälvningen i MSM beskrivs som ett stort problem istället för en möjlighet till förnyelse och vitalisering av ekonomin, beror givetvis på att MSM:s ägare och styrande känner sin position hotad. För den 99 procentiga allmänheten är det nog inget stort problem.

Det vi ser är en rännesans för folkviljan inom politiken och en seger för den västliga demokratin. För oss som har en stark tro på demokrati och folkstyre av samhället, är detta sannerligen något att känna glädje över. Etablissemanget är desperata och känner sig hotade. De intrigerar med decemberöverenskommelser och annat för att hindra folkets röst att få genomslag i politiken. De stämplar hoten från de nya partierna som populism, vilket är lite komiskt eftersom det betyder just, att man följer folkviljan.