Vilken strategi väljer president Trump?

Nyligen blev den gamla globalistiska diplomaten Henry Kissinger rådfrågad av Donald Trump i hans arbete med att förbereda sitt maktövertagande. Mötet var extremt intressant mot bakgrund av Kissingers roll som USA:s utan jämförelse mest inflytelserika diplomat under efterkrigstiden och det faktum att han står den tongivande oligarkin mycket nära, genom sin roll i Council on Foreign Relations, Trilaterala Kommissionen, Bilderbergruppen m.fl. viktiga lobbyorganisationer. Efter mötet har han gett några intervjuer bl.a här i CNN där han bl.a. konstaterar att globaliseringens haft vinnare och förlorare, vilket inte fått tillräcklig politisk uppmärksamhet. Därför skall man inte vara förvånad över att förlorarna kommit att uttrycka någon form av politisk reaktion, vilket burit fram Trump till presidentposten. Vi ser samma reaktioner i en rad EU-länder.

Efter mötet med Trump gjorde Kissinger några intressanta konstaterande, där det viktigaste var att den här valda presidenten är den mest unika som jag har upplevt i ett avseende – han har inget bagage, han har inga förpliktelser till någon speciell grupp eftersom han har blivit president baserat på sin egen strategi och ett program som han själv lagt fram för den amerikanska allmänheten … Och jag tror att han har möjlighet att gå till historien som en mycket betydande president.

Kissinger passade även på att ge Obama – oligarkernas egen marionetts utrikespolitiska strategi knappt godkänt och menade att han i princip dragit tillbaka USA från den internationella politiska arenan.

I ett avseende håller jag inte med Kissinger. Trump har med sig ett bagage och ett mycket intressant sådant – han är oberoende affärsman med ett värdefullt nätverk inom amerikanskt näringsliv. När man skall försöka bedöma vilken väg som president Trump väljer, tror jag man skall hålla det i minnet. Hur kommer en slipad affärsman att se på strategivalet i kampen om kontrollen över världsekonomin?

 

Det är Kina som är hotet mot USA:s storhet

Trump har lovat amerikanska folket att göra USA stort igen. Fråga er således vilka internationella intressen som hotar USA:s storhet idag? Millitärt är USA helt ohotat med en långt större militär makt än något annat land, så han tänker nog mindre på den storheten. Han kommer att konsolidera USA:s militära ställning, men ser mindre värde i att ägna sig åt att bomba misshagliga regimer som företrädarna gjort. Däremot har han markerat sin avsikt att ta itu med den omfattande korruptionen inom vapenindustrin, som jag tagit upp i tidigare krönikor.

Det Trump ser, är att USA i snabb takt är på väg att förlora sin dominerande roll inom världsekonomin till Kina. En ofarlig gissning är att det är där som hans strategiska framstöt kommer att sättas in, speciellt som Kinas fantastiska framgångar i stor utsträckning gjorts på USA:s bekostnad. Massor av arbetstillfällen har förlorats till Kina samtidigt som det har varit till USA som en betydande del av de billiga kinesiska varorna exporterats. Stora delar av det amerikanska handelsunderskottet har denna upprinnelse. Trump menar att detta bl.a. möjliggjorts genom en planekonomiskt manipulerad kinesisk valuta.

Trumps viktigaste geopolitiska fråga är hur USA på smartast sätt skall möta Kinas snabbt ökande inflytande inom världsekonomin? Motståndarna menar att en mer restriktiv handelpolitik kommer att skada den ekonomiska utvecklingen. Det är givetvis en risk, men den snabba digitaliseringen av industrier har samtidigt ändrat på en rad skalekonomiska faktorer på ett sätt som kommer att minska den risk Trump tar.

USA har även anledning att pressa Kina till eftergifter på ett annat plan. Kinas gamla allierade det helt opålitliga Nordkorea har under passivitet från Obama i lugn och ro kunnat rusta upp sig som kärnvapenmakt och sin armé som är mycket omfattande. Landet är ett direkt hot mot världsfreden och då speciellt mot USA:s allierade Japan och Sydkorea. En god gissning är att Trump kommer att ställa krav på Kina att ta sitt ansvar för den växande fara för freden i området som Nordkorea utgör.

 

Ryssland hotar inte USA:s storhet

Trump inser sannolikt att den pågående upptrappningen av fientligheter mot Ryssland som globalisterna och deras MSM propaganda är engagerade i, långsiktigt kommer att skada USA:s intressen. Globalisternas strategi att försöka destabilisera Ryssland med NATO:s vapenskrammel och sanktioner för att störta den nationalistiska Putin-regimen, har av allt att döma slagit tillbaka. Putins regim är starkare än någonsin, man har berövat USA initiativet i Mellanöstern och Ryssland har drivits i armarna på Kina och Iran.

Med tanke på kommande politiska förändringar inom EU kan vi förvänta oss att sanktionspolitiken snart havererar. Trycket i många europeiska länder att återuppta affärsrelationer med Ryssland ökar hela tiden. Risken för USA är att relationerna mellan Ryssland och EU normaliseras och USA hamnar vid sidan om även här. Om USA skall kunna återställa sin ledarroll i världsekonomin måste man leda denna utveckling, det går inte att tappa initiativet som Obama-regimen gjort.

Det går att ana sig till Trumps strategi om man betänker utnämningen av Exxon Mobils vd Rex Tillerson till utrikesminister. Tillerson är vän med Putin och han ser på Ryssland med affärsmannens ögon. Om USA skall kunna hävda sig som den ledande stormakten måste man bygga affärsrelationer med ryska företag och vara med i exploateringen av landets enorma naturresurser. Att helt släppa denna möjlighet till Kina eller för den delen Tyskland eller Frankrike ligger inte i USA:s intressen.

Jag tror således att USA kommer att acceptera den nationalistiska regimen i Kreml och att man kommer att föra en Rysslandspolitik som öppnar för amerikanska företag på den ryska marknaden. Jag tror även att Kissingers möten med Trump syftar till att kompensera för Kinas militära och ekonomiska offensiv genom att föra Ryssland och USA närmare varandra.

FN är ett hot mot USA:s storhet

Globalisterna har satsat stort på att försöka upprätta en global världsordning med FN som sitt viktigaste instrument. Bl.a. har klimatfrågan utnyttjats för att kraftigt förstärka FN:s överstatliga makt. Bakgrunden var delvis ett behov att kunna kontrollera den globala energimarknaden. Globalisternas korståg under 15 år i Mellanöstern som startades av oljefamiljen Bush i nära allians med Saudiarabiens och de övriga sunniregimerna i Gulfen, var en annan del av denna strategi. Nya utvinningsmetoder för skifferoljefyndigheter i USA och på andra håll har på kort tid minskat Mellanösterns strategiska betydelse. Trump har tydligt markerat att ett led i att stärka USA:s ekonomiska ställning är att åter bli helt självförsörjande på olja och gas. Intresset för Mellanöstern kommer att trappas ner och Trump har markerat ett återupprättande av USA:s stöd till Israel.

Obama-regimen har genom rent bedrägliga metoder medverkat i strävan att utnyttja falska klimatlarm för att öka FN:s makt. Det av globalisterna styrda FN har på detta sätt tappat fokus på sin roll att arbeta för fred i världen, vilket den förlamade insatsen mot globalisternas 15 åriga krigande i Mellanöstern tydligt visar. Arbetet med att bli globalisternas världsregering har helt absorberat FN-byråkratin. Trump har markerat sitt avståndstagande från den roll Obama försökt ge FN och menar att detta inte legat i USA:s intresse. Krav har rests från Kongressens majoritet att USA skall minska sitt ekonomiska stöd till organisationen. Det är riskfritt att räkna med en kraftigt minskade roll för den korrumperad och ineffektiva FN-organisationen den närmaste framtiden.

 

Svarte Petter är svensk

Det obegåvade svenska politiska etablissemanget kommer att sitta med Svarte Petter i hela detta politiska spel. FN med Sverige i Säkerhetsrådet kommer att försvagas och vi har gjort oss till ovänner med såväl Trump som Putin. Vi svenskar kommer att få betala ett högt pris för politikernas inkompetens – men vi får ju de politiker vi förtjänar.