images

Historielösheten

Något av det sorgligaste jag upplevt sedan jag började fördjupa mig i delar av dagens medicinska vetenskap i väsvärlden, är historielösheten. Jag har funnit fantastiskt viktig och relevant forskning från hundra år bakåt i tiden som sopats under mattan av vår skolsjukvård och fått falla i glömska. En av de forskare från förra sekelskiftet som jag ofta uppmärksammat är tandläkaren Weston Price (1870-1948) som på trettiotalet åkte jorden runt och studerade hälsan hos ett dussintal helt olika isolerade naturfolk.

Vad Price speciellt uppmärksammade under dessa resor var sambanden mellan naturfolkens kost och deras utmärkta hälsostatus. Hans intresse hade väckts av bilder på naturfolk med perfekta tänder och tandställningar. Det ledde honom in på att även studera resten av deras hälsostatus. Han redovisade sina resultat 1938 i en bok som borde vara viktig kurslitteratur för såväl läkare som nutritionister – men den är bortglömd inom dagens hälso- och sjukvårdsutbildning.

Mycket av det Price kom fram till på trettiotalet om kost och hälsa är sådant som nu nyupptäcks, när man försöker hitta orsakerna bakom den skenande metabola sjukligheten. Om våra hälsovårdande myndigheter lärt sig och tillämpat vad Price redovisade redan på trettiotalet, hade folkhälsan kunnat vara långt bättre än vad den är idag och sjukvårdskostnaderna hade varit mycket lägre.

 

Rotfyllningar

Redan runt sekelskiftet studerade Price ett annat dolt fenomen som sannolikt även har stor betydelse för vår folkhälsa – nämligen de vanliga rotfyllningarna vid tandlagningar. Vad tandläkaren gör när man rotfyller är att borra upp pulpan i tandens rot och fylla den med guttaperka.

Price hade under en tid behandlat infekterade rotfyllningar och började bli misstänksam när han konstaterade att dessa rotfyllningar förblev infekterade trots att de behandlades. Infektionerna kom envist tillbaka. En dag rekommenderade han en kvinnlig patient med en infekterad rotfyllning att man skulle dra ut tanden. Hon hade varit rullstolsbunden i sex år med svår artrit.

Patienten gick med på rekommendationen. Sedan hon blivit fri från sin giftiga tand tillfrisknade hon snabbt från sin artrit och kunde åter gå utan ens hjälp av en käpp. Tanden transplanterades in under huden på en kanin som direkt utvecklade samma invalidiserande artrit och dog tio dagar senare. Det blev en väckelsesignal som fick Price att fortsätta sina efterforskningar.

Price konstaterade att det var och är mekaniskt omöjligt att sterilisera en rotfylld tand, något som jag själv upplevde för några år sedan med tre egna rotfyllningar. Min tandläkare kämpade med dem i några år och gav till slut upp och vi beslutade dra ut tänderna.

Price fortsatte och ansåg sig kunna visa att många kroniska degenerativa åkommor kommer från infekterade rotfyllningar. Vanligast är hjärt- och kärlproblem. Hans forskningsresultat har legat begravda i 70 år, tills de till slut grävdes fram av endokrinologen dr George Meinig som insåg betydelsen av hans arbeten. I juni 1993 publicerade han boken Root Canal Cover-Up.

 

Rotfyllningar orsakar en rad sjukdomar

I tändernas hårda innandöme finns en pulpakanal med en mjuk levande inre struktur med blodkärl och nerver. Runt pulpan finns dentin som består av levande celler som avsöndrar hårda mineraler som bygger upp tanden. Utanpå dentinlagret finns den hårdaste emaljen. Tandens dentin är genomborrat av en massa ytterst fina kanaler där mikroskopiska organismer kan röra sig. När tanden rotfylls med gutaperka klipper man av tillförseln av blod till tanden så att vätska inte längre kan cirkulera i kanalerna som är kvar. Det innebär att tanden dör och bakterier kan gömma sig kvar där utan att antibiotika eller kroppens immunförsvar via blodtillförsel kommer åt dem.

Under inverkan från syre och brist på näring förvandlas dessa tidigare harmlösa organismer till starkare och mer elakartade anaerober som producerar ett spektrum av potenta toxiner. Det som ursprungligen var vanliga vänliga munbakterier muterar till starkt toxiska patogener, som gömmer sig i de små kanalerna i den döda tanden och avvaktar ett lämpligt tillfälle att sprida sig utanför tanden.

Ingen steriliserande insats har visat sig effektiv i försöken att nå in i dessa fina kanaler, varför så gott som varje rotfylld tand vid analys har befunnits koloniserad av dessa patogena bakterier. Många gånger sträcker sig infektionen ner i käkbenet där det skapar kaviteter med död infekterad vävnad i själva käkbenet. Det innebär att ett avlägsnade av en död infekterad tand inte är någon garanti, för att man får bort de patogena bakterierna. De kan ligga kvar i kaviteter i käkbenet. Enligt Price´s register över 5000 dokumenterade kirurgiska rensningar av sådana kaviteter, hittade man bara två som läkt.

Allt detta kan förekomma med få om ens några följdsymtom. Man kan ha en varig död tand utan att veta om det. Denna fokala infektion i området omkring en rotfylld tand är illa nog, men den skada det kan orsaka stannar inte där. För egen del upptäckte jag mina infekterade rotfyllningar genom att det läckte ut var i munhålan genom variga blåsor på tandköttet som sprack.

Så länge som kroppens immunförsvar är tillräckligt starkt kommer varje bakterie som ger sig iväg från den infekterade tanden att fångas in och förstöras. Men så snart immunförsvaret av någon anledning försvagas av en olycka, sjukdom eller annat trauma, kan immunförsvaret tappa förmågan att hålla infektionen under kontroll.

Bakterierna kan migrera ut i omgivande vävnader och komma ut i blodomloppet, via vilket de kan flytta sig till nya platser i kroppen och fastna. Den nya platsen kan vara vilket organ, körtel eller vävnad som helst. Rapporter om infektioner i hjärtat som kan härledas till rotfyllningar förekommer ofta.

Som i exemplet tidigare så planterade Price in infekterad tandvävnad i kaniner. Han fann att rotfragment från en infekterad tand från en person som haft en hjärtattack som transplanterats till en kanin, även orsakade en hjärtattack hos kaninen inom några få veckor. Han upptäckte att han kunde överföra hjärtsjuklighet till kaniner i 100% av fallen. Andra sjukdomar var mer än 80% överförbara med samma metod.

Nästan alla kroniska degenerativa sjukdomar kan på något sätt knytas till rotfyllningar, inkluderande sjukdomar i hjärta och njurar, artrit och reumatism, neurologiska sjukdomar som ALS och MS samt autoimmuna sjukdomar. Det anses även kunna finnas ett samband med cancer.

En forskare vid namn dr Robert Jones som tittade på sambandet mellan rotfyllningar och bröstcancer hävdar att han i en femårsstudie av 300 fall funnit att 93% hade rotfyllningar, 7% hade andra orala infektioner och att tumörerna i en majoritet av fallen förekom på samma sida av kroppen som rotfyllningarna och infektionerna.

Jones menar att toxinerna från bakterierna i en infekterad tand eller käkben kan inhibera de proteiner som motverkar tumörutveckling. En dr Jodef Issels har rapporterat liknade resultat, under hans 40-åriga behandling av döende cancerpetienter, hade 97% rotfyllningar. Om dessa observationer är riktiga skulle en bot för många cancrar kunna vara att dra ut rotfyllda tänder och sedan bygga upp immunförsvaret.

En given fråga är hur dessa muterade munbakterier är förknippade med t.ex. hjärtsjuklighet och artrit? Många inom skolsjukvården hävdar att sambanden är en myt, men de baserar sina antaganden på att bakterierna i de sjuka tänderna är desamma som normala munbakterier, vilket inte förefaller vara ett korrekt antagande enligt Price´s observationer.

Idag kan bakterier identifieras med DNA-analys antingen de är levande eller avdödade. I en fortsättning av Price´s forskning använde Toxic Element Research Foundation (TERF) DNA-analys för att kolla rotfyllda tänder. De fann bakteriell kontamination i samtliga testade prover, bestående av en lång rad olika bakterier. De fann bl.a. följande typer: Capnocytophagaochracea, Fusobacteriumnucleatum, Gemellamorbillorum, Leptotrichiabuccalis och Porphyromonasgingivalis. Frågan är om detta är benigna vanliga munbakterier? Svaret är, absolut inte. Fyra kan påverka hjärtat, tre nervsystemet, två njurarna, två hjärnan och en kan infektera bihålorna. De är alltså långt ifrån harmlösa munbakterier utan potenta patogener.

 

Ekonomiska intressen hindar att problemet får rätt uppmärksamhet

Det finns ingen annan medicinsk behandling där man tillåter död vävnad att stanna kvar i kroppen, än döda rotfyllda tänder. Immunsystemet fungerar inte på död vävnad. Infektion plus autoimmuna avstötningsreaktioner får bakterier att samlas omkring den döda vävnaden och bakterier får möjlighet att ta sig ut i blodflödet varje gång man tuggar.

American Dental Association (ADA) avvisar dr Price´s resultat och hävdar att rotfyllningar är säkra. De har dock inte kunnat redovisa några publicerade data eller aktuell forskning till stöd för sina påståenden. American Heart Association (AHA) är försiktigare och rekommenderar en antibiotikakur inför många rutinmässiga tandbehandlingar, för att förhindra infektion i hjärtat om patienten är predisponerad för den typen av infektioner. Så man erkänner med andra ord risken för tandbakterier att ta sig till hjärtat.

Tandvårdsindustrin förnekar med frenesi någon som helst möjlighet för att patogena bakterier skulle kunna gömma sig i döda rotfyllda tänder, för att sedan kunna frigöras ut i blodflödet och orsaka allvarliga infektioner runt om i kroppen varje gång vi tuggar. Kan det finnas någon annan orsak varför så många tandläkare och deras organisationer vägrar att erkänna riskerna med rotfyllningar? Ja, man kan ju använda den väl beprövade metoden to follow the money – rotfyllningar är den mest lönsamma behandlingsformen inom tandvården.

Slutsatsen är att vi bör prata med vår tandläkare och kartlägga om vi har någon slumrande rotfyllning i munnen. Om så är fallet bör man nog överväga att dra ut tanden och sätta en brygga även om det kostar en slant.