Debatten om den ekologiska matens för och nackdelar bortser nästan undantagslöst från den viktigaste aspekten som handlar om den globala makten över maten och vår frihet.

 

Mat och geopolitik

Den jättestora globala livsmedelsindustrin – Big Food – är som nästan alla de stora globalt opererande industrigrenarna, uppbyggd enligt det hundraåriga extremt framgångsrika Standard Oil konceptet. Det handlar om maximal marknadsdominans så att man i en liten hyperförmögen ägarkrets kan kontrollera såväl underleverantörs- som distributionsledet och hindra framväxten av starka konkurrenter. Precis som Standard Oil satt på nästan hela världens raffinaderikapacitet och kunde diktera såväl råolje- som produktpriserna, eftersträvar Big Food en marknadsposition där huvuddelen av livsmedelsråvarorna måste passera deras industriprocesser så att jordbrukarna i princip blir livegna och konsumenterna berövas sin valfrihet och tvingas hålla sig till industrimaten. Chefen för Nestlé tycker t.o.m. att människans rätt till vatten inte är en mänsklig rättighet, utan att vatten är en produkt som måste köpas av Big Food.

För att den nya globala världsordningen skall kunna etableras, måste makten över maten ligga hos det dryga halvdussinet globala konglomerat som äger alla viktiga varumärken. Det som står i vägen för detta mål bekämpas systematiskt med propaganda, ekonomiska sanktioner och även krig. Allt iscensatt av de inflytelserika globalisterna som äger propagandakanalerna MSM (SvD, DN, SVT m.fl.) och som utövar ett avgörande politiskt inflytande över hela västvärlden.

Genom sin marknadsdominans kan Big Food i praktiken tvinga jordbrukarna att sälja sina produkter till dem, till priser som ger minimala marginaler. Ett tråkigt exempel på detta är svenska mjölkbönder. Allt betalas i stort sett bara per kg utan hänsyn till hur rika produkterna är på olika näringsämnen. Jordbrukarna måste skuldsätta sig för att kunna hänga med i produktivitetspressen och hamnar därmed i beroendeförhållande till globalisternas bankirer. Glöm aldrig bort att den som är satt i skuld är inte fri.

Spannmålsproduktionen blir beroende av gifter och andra kemiska bekämpningsmedel och olika andra kemikalier som befrämjar produktiviteten mätt i kg per areal. Dessa tillhandahålls av stor globala kemikoncerner som utgör en viktig del av Big Food. Genom en hårdlansering av högproduktiva pattenterbara GMO-grödor berövas jordbruket kontrollen över sitt eget utsäde. Beroendeförhållandet till de global företagen och bankirerna blir nästan totalt och en modern form av livegenskap växer fram. Jordbrukarna har i praktiken ingen valfrihet att sälja sitt spannmål till vem som helst.

På liknande sätt som spannmålsproduktionen kontrollerar Big Food produktionen av kött. För att nå maximal produktionsvolym per tidsenhet tvingas bönderna att hålla köttdjuren inomhus i enorma hallar året runt. Den många gånger viktigaste födan är kraftigt besprutat och för betesdjuren onaturligt tillväxtbefrämjande kraftfoder från landskapsstora farmer. Djuren blir metabolt sjuka, men de hinner i allmänhet slaktas innan de sjukdomarna drabbar produktiviteten.

Kraftfoderfarmer är ofta anlagda på skövlad regnskogsmark. Kraftfodret tillhandahålls av Big Food tillsammans med bl.a. olika hormon- och antibiotikapreparat som befrämjar köttvolymen. Även avelsmanipulerade köttdjur som ger speciellt hög produktivitet förekommer. Ett sådant exempel är den för några år sedan omdebatterade arten Belgisk Blå. Precis som för industrispannmålen prissätts industriköttet per kg utan hänsyn till fettbalans och ett bredden på näringsinnehållet.

Betesdjurens naturliga beteende är att gå ute och beta av en mångfald gräs och andra växter och modern forskning visar att djuren väljer ut växter i mångfalden som de för tillfället har mest behov av. Industrijordbruket bekämpar frenetiskt mångfalden av växtlighet på sina marker med giftbesprutning. Mångfalden ger betesdjuren ett långt nyttigare och mer varierat näringsrikt kött än industridjuren som inte erbjuds någon naturlig valfrihet. Fettsammansättningen för naturligt uppfödda djur är även betydligt bättre med högre halter av omega-3 fetter än industridjuren.

 

Hotet mot Big Foods marknadsdominans

Det stora hotet mot Big Foods planer på att kunna dominera världsmarknaden för livsmedel är att konsumenterna efterfrågar lokalt producerad naturlig, gärna ekologisk, mat. Eftersom produktiviteten är lägre vid lokal och naturligt organisk produktion av såväl spannmål, grönsaker som kött passar dessa produkter inte in i Big Foods sortiment. Industrin gör därför sitt yttersta för att sätta käppar i hjulen för fristående jordbruk som vänder sig direkt till konsument. Man lobbar för krångliga regler och förbud som t.ex. försvårar gårdsslakt och direktförsäljning av mjölk.

Ett ständigt återkommande tema i MSM-propagandan är att industrimatsproduktiviteten ger ett större utbyte i kg, som man menar är nödvändigt för att mätta alla munnar på jorden. Det är ett falskt argument eftersom vi redan idag producerar dubbelt så mycket mat räknat i kcal som jordens befolkning behöver. Problemet är alltså inte produktiviteten utan fördelningen av maten. Därtill finns det betydande lågt utnyttjade arealer i t.ex. Ryssland där man kan öka produktionen.

Ett av Big Foods viktigaste strategiska mål är att kunna kontrollera Rysslands enorma jordbruk och framtida jordbrukspotential. Det är alltså ingen slump att Ryssland deklarerat att ryska jordbruksprodukter skall produceras organiskt, därmed försvåra för de stora Big Food koncernerna att etablera sig på rysk mark. Här hittar vi en av de djupare förklaringarna till att globalisternas propagandaorgan MSM piskar upp så starka antiryska stämningar. Västvärldens sanktioner mot ryssarna skall även ses i detta perspektiv – något militärt hot mot länder som Sverige utgör inte Ryssland.

Det sannolikt största hotet mot Big Foods marknadsplaner är det faktum att deras industrimat visat sig vara huvudorsaken till den pandemi av metabol sjuklighet som idag drar fram över världen. I takt med att man på olika håll blir allt mer på det klara om sambandet mellan industrimaten och en sjuklighet som hotar allt fler länders ekonomier och folkens hälsa, kommer vi att få se åtgärder mot industrimaten på många håll. Så, jag tror Big Food måste räkna med många käppar i hjulen för sin strävan efter global marknadsdominans. Det vore djupt tragiskt för folkhälsan om denna industri lyckades med sin globala strategi.

I kommande krönikor tänker jag fortsätta utveckla min övergripande syn på vårt behov av mer ekomat.

Lars Bern