Min första betydande bekantskap med skolmedicinen var när jag fick en cancerdiagnos år 1990. Min sjukdom fick mig intresserad av cancervården och forskningen om cancer. Jag engagerade mig i Cancerfondens styrelse 1993 och kom senare att bli fondens vice ordförande. Mitt nyväckta intresse för den medicinska vetenskapen, gjorde att jag även engagerade mig som huvudman i Hjärt-Lungfonden. Jag var under några år också ledamot av Cancerfondens forskningsnämnd innan jag avgick ur fonden 2002.

Båda dessa framgångsrika insamlingsfonder är sedan ett halvt århundrade stabila bastioner för en skolmedicin som av allt att döma hamnat på en del villovägar. Cancerforskarna sitter fast i den rådande hypotesen om att cancer är en genetisk sjukdom, en hypotes benämnd den somatiska mutationsteorin (SMT). Man menar att cancer uppstår från en enskild cell som ackumulerat ett antal mutationer i sitt DNA, mutationer som styr celldelning och tillväxt. Hjärt-Lungfonden sitter på ett liknande fast i hypotesen om att högt kolesterol orsakat av mättade fetter i kosten, är grundorsaken bakom åderförfettning och hjärt-kärlsjuklighet. Allt detta har kraftigt bromsat upp framstegen inom den medicinska forskningen på dessa områden.

Eftersom sviterna efter min cancersjukdom blev besvärande kunde jag inte fortsätta mitt tidigare jobb som företagsledare. Jag började därför bl.a. att lägga en stor del av den tid jag plötsligt fick över åt studier av delar av den medicinska vetenskapen som intresserade mig. Som alla kan konstatera så har dessa studier satt sitt avtryck på mina ämnesval här på bloggen.

 

Mat vid cancer

Till min stora bestörtning kom jag sakta men säkert till insikt om att skolmedicinen satt fast i hypoteser som blivit allt mer ifrågasatta av senare tids forskning. En första väckarklocka kom när Cancerfonden skulle fira sina första 50 år och vi skulle ordna ett jubileumsprogram. I styrelsen lanserade vi då tanken att fonden skulle ta fram kostråd till allmänheten för att minska risken att drabbas av cancer. Skolmedicinens forskare som ledde fondens forskningsnämn avrådde från detta, med motivet att det saknades evidens för samband mellan viss kost och cancer.

Mina studier av vetenskapen omkring cancer ledde senare till att jag insåg att vi i fondens styrelse blivit förda bakom ljuset av forskarna. Redan i början av 1900-talet hade nämligen nobelpristagaren Otto Warburg visat på mycket starka samband mellan blodsockerhöjande kost och cancer. Det fanns även forskning som tydde på att inflammationsdrivande kost kunde ligga bakom olika cancerformer. Problemet var att skolmedicinarna satt fast i sin somatiska mutationsteori och därför inte erkände betydelsen av andra miljöfaktorer än möjligen rökning, strålning och asbest.

Orsaken till att cancer gynnas kraftigt av högt blodsocker är att cancerceller främst får sin näring via fermentation av sockerarter som glukos och fruktos. Det beror i sin tur på att cellernas små kraftverk – mitokondrierna är skadade. Friska celler däremot kan klara sig bra utan socker genom att istället förbränna fett i form av ketonkroppar. Den förmågan saknar cancercellerna, vilket Warburg alltså visat redan för nästan ett århundrade sedan. Dessa mekanismer är sannolikt förklaringen till att diabetiker löper en tre ggr större riska att dö i en cancersjukdom än personer med en normal blodsocker- och insulinnivå.

På liknande sätt fann jag under mina studier att skolmedicinens hypoteser rörande sambanden mellan kosten och kardiovaskulära sjukdomar var helt fel. När jag som huvudman föreslog att Hjärt-Lungfonden skulle göra en riktad insamling, för att beforska sambanden mellan kosten och hjärt-kärlsjukdomarna, så avslogs det med motiveringen att en sådan studie skulle skada fondens anseende. Därefter fick jag sparken som huvudman. PURE-studien som jag tidigare skrivit om är ett klart bevis för att jag hade rätt och fondens ledning hade fel.

Det beklämmande är att skolmedicinen representerad av Cancerfondens forskare fortfarande sitter helt fast i en förlegad inställning till kostens betydelse. Man är ensidigt fokuserad vid rädslan för att cancerpatienterna skall svälta ihjäl. Det finns en risk att cancerpatienten tappar aptiten och därför får i sig för lite näring. Den rädslan har lett till kostrekommendationer som riskerar att kraftigt förvärra cancerns utveckling och tillväxt.

Fonden menar att det inte finns någon forskning som visar att någon speciell diet botar en cancersjukdom. Man förtiger att det visst finns forskning som visar att en ketogen kost som minimerar blodsockret och tillväxthormoner som insulin och IGF1, hämmar cancerutvecklingen även om den inte säkert botar cancern. Sådan kost i kombination med dagens cancerterapier ökar dock sannolikheten för bot påtagligt.

Cancerfonden skriver i sina kostrekommendationer till cancersjuka att de flesta skulle må bra av att:

  • äta mer frukt och grönt, gärna 500 gram per dag, vilket motsvarar tre frukter och två rejäla nävar grönsaker (frukt innehåller ofta mycket socker)
  • välja nyckelhålsmärkta livsmedel äta mer fisk, gärna tre gånger i veckan (i många nyckelhålsmärkta produkter har man tagit bort fett och ersatt det med socker)
  • använda flytande margarin eller olja i matlagningen (vegetabiliska oljor är ofta inflammatoriska och därför helt olämpliga, man borde istället rekommendera smör, oliv- och kokosolja)
  • inta hälften så mycket läsk, godis, glass, snacks och bakverk (man skall helt exkludera sådana livsmedel)
  • Tallriksmodellen är ett bra hjälpmedel för att få rätt proportioner på maten (denna modell är idag starkt ifrågasatt eftersom den höjer blodsockret)
  • Välj mat som ger dig mycket energi i en liten portion. Feta och söta livsmedel innehåller mest energi (att rekommendera söta livsmedel till en cancersjuk är på gränsen till kriminellt)
  • Undvik lättprodukter som lättmargarin, lättmjölk och mager ost. Berika istället maten med grädde, majonnäs, olja, margarinklickar och så vidare (allt utom grädden är baserat på olämpliga vegetabiliska oljor)   
  • Fiberrik mat tar stor plats i magen. Blir du snabbt mätt, bör du därför inte sätta till extra fibrer i maten, till exempel vetekli eller extragrovt bröd.
  • Avsluta gärna måltiderna med en efterrätt (Efterrätter är ofta mycket sockerrika och är därför helt olämpliga. Man kan däremot avsluta måltiden med en fet ost.)
  • Nötter och mandlar är både energi- och proteinrika och kan passa bra som mellanmål, gärna tillsammans med torkad frukt som är energirikt (torkad frukt är för sockerrik).

Som synes är skolmedicinens kostråd till de cancersjuka på flera punkter helt kontraproduktiva. De kommer att gynna sjukdomens fortsatta utveckling om patienten följer dem.

Det mest upprörande är att denna typ av sötad mat fri från nyttiga och energirika fetter är det som serveras på våra sjukhus. Den massproducerade och uppvärmda maten är därtill ofta helt osmaklig. När sjukdomen gör det svårt att äta och behålla mat sätter vården in glukosdropp, som ju är en ren sockerlösning. Självklart borde man försöka hitta en lämpligare (gärna ketogen) näring att tillföra de cancersjuka.

 

Fasta

Enligt ny forskning kan rätt diet eller ingen alls bidra till att kroppen angriper cancerceller. Redan 2012 kunde forskaren professor Valter Longos se i djurförsök att fasta i kombination med cellgifter fick tumörer att krympa betydligt mer än om bara cellgifter användes. Fastan gjorde nämligen så att de växande cancercellerna berövades viktig näring.

Professors dietplan innebär att du under 25 dagar äter normalt och 5 dagar fastar du. Under dessa fem dagar får patienten – exempelvis – enbart äta 2 avokados, en på morgonen och en på kvällen samt 4 matskedar upplöst grönt pulver som innehåller bland annat alger och spenat. Dieten får vissa cancerceller som vanligtvis är motståndskraftiga mot kroppens immunsystem, som bröstcancerceller, att bli känsliga.

Dieten har redan anammats vid behandling av människor. Trots att Valter Longo och hans team enbart tittat på bröst– och hudcancerceller, är det troligt att samma principer gäller för andra cancerformer. Även andra forskare har funnit att några dagars fasta före en kemoterapi och någon dag efter ökar effektiviteten i terapin. Fasta har även en klart positiv effekt på vårt immunförsvar.

Jag tror att grundorsaken bakom skolmedicinens ovilja att släppa sina överspelade hypoteser är jakten efter patenterbara läkemedel. Forskarna vet att de stora pengarna och framgångsrika karriärerna finns inom läkemedelsindustrin och då blir det mindre intressant med forskning som rör kostens betydelse för behandlingen och förebyggandet av såväl cancer som kärlsjuklighet. Detta sagt, vill jag dock deklarera min stora beundran för alla de läkare som håller sig till hantverket när det gäller bekämpandet av dessa besvärliga sjukdomar bl.a. med kirurgi och andra tekniker. De skulle behöva ett bättre stöd från en skolmedicin fri från korruption av Big Pharma.

Om du vill stödja forskning på detta område är Kostfonden ett bättre alternativ än Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden som hamnat på villovägar och inte längre för vetenskapen framåt särskilt mycket.

Fortsättning följer

Lars Bern