Jag har i snart femtio år varit starkt engagerad i frågor som gäller miljön. Det började på allvar efter larmen om DDT från biologen Rachel Carson i hennes bok ”Tyst vår” som kom år 1962. Därefter har jag följt larmen om luftföroreningar på 70-talet, skogsförsurningen och ozonhålet på 80-talet och den globala uppvärmningen som dök upp på allvar på 90-talet. Under flera decennier var miljöfrågorna centrala för mig i min yrkesutövning. Under 90-talet engagerade jag mig i miljöorganisationen Det Naturliga Steget för att sprida kunskap om hållbar utveckling inom näringslivet. Jag har de senaste 25 åren skrivit en rad böcker och debattartiklar som behandlat miljöfrågor.

År 2008 blev en vändpunkt för mig då jag upplevde att larmen om global uppvärmning hade spårat ur och tagits över av krafter i samhället som utnyttjade dem för sina politiska och ekonomiska syften. Jag såg hur långt allvarligare miljöproblem sopades under mattan och gick under radarn, vilket kommit att oroa mig mycket. Jag beslutade mig för att försöka tränga in i klimatvetenskapen och skapa mig en egen bild av frågans allvar och hur pass underbyggda de då allt intensivare larmen var. Jag började dels läsa forskningsartiklar om klimatet och jag inledde en dialog med en rad seniora och oberoende forskare på området.

Mina studier på klimatområdet ledde till att jag skrev en debattartikel på SvD Brännpunkt i november 2008 där jag kritiserad de, i mitt tycke, våldsamt överdrivna och ovetenskapliga larmen. Den artikeln ledde till att i stort sett hela det politiska och mediala etablissemanget stötte ut mig. Jag fick ett tydligt bevis för att klimatfrågan inte handlade om vetenskap utan om politik. Många seniora vetenskapsmän, inom med klimatfrågan relaterade vetenskaper, gav mig sitt fulla stöd, medan forskare som levde gott på klimatalarmismen blev mina motståndare.

Min ovana roll som dissident gjorde att jag inte kunde agera på etablissemangets debattarenor längre utan tvingades använda alternativa medier. Jag startade min blogg anthropocene.live där jag fortsatte mitt engagemang i debatten. Där fick jag snabbt tusentals dagliga följare. Jag har även på senare år tagit upp klimatpolitiken på den alternativa TV-kanalen Swebbtv.

Hela tiden har jag i mitt engagemang knutit kontakter med seniora och oberoende forskare för att ha så bra på fötterna som möjligt i mina inlägg i klimatdebatten. Efter några år korsades min väg av Sveriges idag mest meriterade klimatforskare professor Lennart Bengtsson. Eftersom han var senior och oberoende kände jag att jag kunde ha fullt förtroende för honom, varför jag i mina debattinlägg i klimatfrågan tog rygg på honom. Vi blev vänner och han har under senare år lärt mig en massa, som jag haft stor nytta av i mitt engagemang i debatten om klimatpolitiken.

Lennart Bengtsson har nu tagit sig besväret att skriva en bok som lägger tillrätta det mesta om klimatvetenskapen för en bredare publik. Boken som har titeln Vad händer med klimatet? beskriver på ett mycket pedagogiskt och lättbegripligt sätt grundläggande fakta rörande klimatets utveckling och den vetenskap som styr den. Jag har just läst boken.

Bengtsson konstaterar att den allmänna debatten i Sverige i klimatfrågan har tyvärr förlorat i vetenskaplig tyngd och skärpa, och det är särskilt beklagligt med tanke på alla förtjänstfulla vetenskapliga insatser som gjorts av svenskar i meteorologi och klimatologi. … Bristen på sakkunnig expertis har samtidigt inneburit en trivialisering då lekmän på området har tagit över debatten.

Utan att ifrågasätta engagemanget kan man konstatera att trivialiseringen spänner över ett brett spektrum från landets ledande klimatdomedagspredikanter politikern Anders Wijkman, agronomen Johan Rockström med alla deras tipping points och andra våldsamma överdrifter, via starka lobbyintressen som lanserat den lilla Aspberger-flickan Greta, till lekmän som menar att den ökande halten av växthusgaser saknar betydelse för klimatet. Hit räknas även nästan hela det politiska etablissemang som i klimatfrågan ser en utmärkt ny skattebas för att kunna driva in kraftigt ökade skatter från vanligt folk, varför de saknar intresse för en saklig debatt.

Bengtssons bok är det bästa och mest heltäckande som jag hittills sett skrivet på svenska inom klimatvetenskap för allmänheten. Boken är ytterst lättläst med gott om diagram och tabeller som beskriver vad vi verkligen vet om klimatet och dess utveckling. Boken sätter in hela klimatfrågan i sitt rätta sammanhang utan överdrifter och rena lögner som präglar nästan allt annat som idag skrivs om klimatet. Boken andas en utvecklingsoptimism som pekar på varför frågan med tiden får sin lösning. Den slutar med konstaterandet att det finns ingen anledning till framtidsdystopi.

Jag rekommenderar alla som är intresserade av klimatfrågan att skaffa och läsa boken. Den borde vara ett måste för alla politiker och för alla dessa journalister som älskar att sprida just framtidsdystopier.

Lars Bern